”2030-agendan är spikad – nu krävs nytänkande även i Sverige”

DEBATT Koppla 2030-agendan till samtliga departement och myndigheter - och direkt till statsbudgeten, skriver Johan L. Kuylenstierna, vd på Stockholm Environment Institute.

SEI-Staff-JohanLKuylenstierna-Highres1-15MB

Agenda 2030, FN:s nya globala miljö- och utvecklingsagenda, innehåller 17 övergripande mål och 169 delmål. De övergripande målen är universella, sammanlänkade och ömsesidigt beroende och kopplar samman länder och aktörer världen över, från lokal till global nivå.

Agendan är minst sagt omfattande och ambitiös och kräver ett modigt och nytänkande ledarskap. Vad innebär detta i praktiken? Vilka utmaningar och möjligheter skapar en 2030-agenda för Sverige?

I samband med att målen antogs av FN i september förra året tog Stockholm Environment Institute fram en rapport: Sustainable Development Goals for Sweden: Insights on Setting a National Agenda (pdf). Rapporten lyfte fram tre viktiga frågor för implementeringen; ett tydligt ledarskap, ett brett ägarskap och en ökad politisk samstämmighet.

Startskottet för nationell mobilisering och implementering gick i januari i år, då regeringen samlade viktiga aktörer för Sveriges ambitioner att nå målen. Ett starkt och brett politiskt ägarskap visades upp; statsministern inledde och tre ministrar deltog. Deltagande från akademi, näringsliv, fack, kommuner och organisationer visade på 2030-agendans bredd och behovet av samarbete. Det talades om strategier för att tydliggöra vägen framåt och arbetsgrupper för ökad samverkan och ökat ägarskap.

Men mycket arbete återstår och en stor portion nytänkande krävs. Vi måste mobilisera ett brett engagemang och ägarskap hos nyckelaktörer som riksdag, myndigheter, kommuner och näringsliv, och öka kunskapen om 2030-agendan och dess betydelse för Sverige. Hur kan Sverige genom politik och handling förverkliga agendan och därmed vara ett föredöme för andra? Det är viktigt med nya strategier, men det är ännu viktigare att arbeta via existerande strukturer. I realiteten är det där den verkliga makten finns och där som frågan om samstämmighet blir allra viktigast.

Tre förslag som skulle kunna stimulera till en intressant arbetsprocess är:

  1. En 2030-agenda för Sverige. Översätt hållbarhetsmålen till en 2030-agenda anpassad för Sverige, med tydliga mål, och koppla den till samtliga politikområden och dess nyckelaktörer. Detta måste ske genom samverkan och en bred dialog, det vill säga på samma sätt som den globala agendan arbetades fram.
  2. Koppla 2030-agendan till samtliga departement och myndigheter. För att bli framgångsrik måste 2030-agendan kopplas till samtliga politikområden: finans, miljö, arbetsmarknad, jämställdhet, integration, utrikespolitik med mera. Ge därför i uppdrag till samtliga departement att redovisa hur de bidrar till 2030-agendan och hur de arbetar för att nå målen. För att skapa förutsättningar för samverkan och genomförande behöver 2030-agendan kopplas till myndigheternas regleringsbrev. För att uppnå ökad politisk samstämmighet behövs också en analys av synergier och målkonflikter. Hur kan synergier förstärkas, hur kan målkonflikter hanteras eller undvikas?
  3. Koppla 2030-agendan direkt till statsbudgeten. Statsbudgeten kan bli 2030-agendans viktigaste styrinstrument. Som ett första steg skulle en systemanalys av 2016 års budget ur ett 2030-agenda perspektiv kunna genomföras. Ge den uppgiften till det redan etablerade Vetenskapliga rådet för hållbar utveckling.

Finanspolitiken har en starkt styrande funktion för hela samhället. Hur kan finanspolitiken skapa möjligheter till positiv styrning, omställning och ökad samstämmighet för att uppnå 2030-agendan?

Det finns många andra frågor, minst lika viktiga: Hur kopplar vi arbetet med 2030-agendan i Sverige till samverkan inom EU och FN? Hur kan Sverige verka för att agendan blir en del av andra internationella processer, till exempel handelsfrågor? Hur säkerställer vi att agendan når ut i landet genom mobilisering av Sveriges alla kommuner och andra aktörer; det vill säga hur når vi den framgång som kännetecknade Agenda 21 under 1990-talet?

Rätt hanterad kan 2030-agendan leda till ökad samverkan och effektivitet för att nå målen. De förslag jag lyfter fram här är ambitiösa och flera frågor om hur? kan ställas, men sådan är 2030-agendans natur – den speglar den komplexa och sammankopplade verklighet vi lever i idag. Om vi inte vågar tänka nytt när det gäller förvaltning och hur vi mobiliserar alla krafter i samhället – framför allt dem som sitter på den verkliga makten – riskerar 2030-agendan att inte bli något annat än en vacker vision.

Johan L. Kuylenstierna, vd, Stockholm Environment Institute och adjungerad professor Stockholms Universitet

.

.

.

.

.