”Att ta ansvar i leverantörskedjan är att ta ansvar för kvinnors rättigheter”

DEBATT Studier från FN visar att kvinnor återinvesterar 90 procent av sina inkomster i sina familjer, jämfört med endast 30-40 procent när det gäller män. Trots detta förpassas kvinnor i utvecklingsländer i stor utsträckning till hemarbete eller lågavlönade yrken, och riskerar i högre grad att utsättas för tvångsarbete och trafficking. Nyckeln till ett hållbart samhälle ligger därmed i att stärka kvinnors rättigheter i globala leverantörsled. Det skriver Parul Sharma och Théo Jaekel på Advokatfirman Vinge.

170307kvinnodagen

Kvinnor representerar idag mellan 60 – 90 procent av arbetskraften i tillverkningsindustrier och matproduktion, och utgör därmed den absoluta majoriteten av arbetstagare i globala leverantörsled. Trots att detta i många fall är en avgörande faktor i att ge kvinnor möjlighet till egen försörjning, arbetar kvinnor i stor utsträckning på oskyddade arbetsplatser så som långt ner i underleverantörsleden eller som hemarbetare. Detta innebär att deras villkor och rättigheter ofta förbises i sociala revisioner och av fackföreningar.

När det gäller produktion av mat och inom jordbrukssektorn spelar kvinnor en avgörande roll, samtidigt är deras rätt att äga och nyttja mark starkt begränsad i många länder. Vidare hindras kvinnor även från att delta i beslutsprocesser rörande markanvändning till följd av såväl lokala lagar som kulturell sedvänja.

Kvinnor ställs dessutom inför särskilda risker i globala leverantörsled, så som diskriminering och sexuella trakasserier. Som exempel kan nämnas arbetsplatser som uppställer graviditetstest som krav för anställning, eller att utkräva sexuella tjänster mot att erbjudas anställning eller befordran. Kvinnor drabbas även i högre utsträckning än män av klassiska leverantörsledsrisker så som omåttlig övertid. I och med att barnomsorg i regel hamnar på deras ansvar blir det svårt att förena arbete med exempelvis att hämta barn från skolan eller laga mat till familjen.

En annan akut fråga är tvångsarbete. Idag är 21 miljoner människor globalt fast i tvångsarbete, av dessa är 11,5 miljoner kvinnor och 5,5 miljoner barn. Av alla dessa 21 miljoner människor arbetar 90 procent i privat verksamhet. Såväl matvarukedjor och turismbranschen som klädindustrin och elektronikföretag riskerar att bidra till att upprätthålla dessa kränkningar om man blundar för problemen.

Företag som aktivt motverkar tvångsarbete i sina värdekedjor, och samtidigt värnar kvinnors rättigheter genom att skapa förutsättningar för tillgång till arbete, fritt från diskriminering och för en lön som det går att leva på, kan göra en viktig insats för att lyfta människor ur fattigdom. Men detta kräver mer av företag än att endast skriva in de rätta formuleringarna i uppförandekoder. Här krävs ett mod att verkligen gå hela vägen i sina leverantörsled, ha kunskap om vilka särskilda risker som drabbar kvinnor, och våga ta svåra beslut.

Ytterligare en avgörande fråga för kvinnors rättigheter och hållbar utveckling, kopplat till företagsansvar, är skatteflykt. Idag uppgår den samlade skatteflykten från utvecklingsländer till 10 gånger det samlade globala biståndet. Skulle företag i större utsträckning än idag betala skatt i de länder där de är verksamma, skulle länder med akuta behov av ökade statsfinanser kunna genomföra nödvändiga åtgärder. Regeringar världen över verkar nu skärpa sin inställning mot multinationella bolag med aggressiv skatteplanering i syfte att undkomma betalning av skatt i de länder där de är verksamma.

Varför är då detta särskilt en fråga om kvinnors rättigheter? För att kvinnor och flickor drabbas i större utsträckning än män och pojkar av fattigdom och nedskärningar i statliga finanser. Som exempel kan nämnas en rapport från Plan International som visar att en minskning av BNP med en procent leder till ökad spädbarnsdödlighet, 7,4 dödsfall per 1000 födslar när det gäller flickor, jämfört med 1,5 för pojkar. Bristande vård och omsorg leder även till ökade risker för mödradödlighet. I många utvecklingsländer är risken som störst i åldrarna 14-19. Ökade skatteintäkter kan råda bot på detta och skapa bättre förutsättningar för flickor att utbilda sig, få jobb och försörja nästa generation.

Det senaste året har visserligen sett avgörande framsteg för kvinnors rättigheter globalt. Som exempel kan nämnas att Zimbabwe, Gambia och Tanzania höjde åldersgränsen för att ingå äktenskap till 18 år, och har på så sätt kriminaliserat barnäktenskap. Både den internationella brottmålsdomstolen och högsta domstolen i Guatemala dömde under året för första gången ut ansvar för brott mot internationell rätt till följd av sexuellt våld i konflikter. Och i Moldavien antogs ny lagstiftning som kräver att varje politiskt parti nominerar åtminstone 40 procent kvinnor och 40 procent män i samtliga val.

Samtidigt som stärkt lagstiftning mot könsdiskriminering i en rad länder har antagits och flickor i större utsträckning går i skolan i dag än tidigare, samt att mödradödligheten sjunker världen över, är det fortfarande en lång väg att gå i många andra frågor. Särskilt när det gäller kvinnors tillgång till arbete, diskriminering, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och lika lön.

I dag, på den internationella kvinnodagen, bör mål fem av de Globala hållbarhetsmålen – jämställdhet – särskilt uppmärksammas. Trots viktiga framsteg världen över, har vi lång väg kvar till att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt. Ska detta mål nås räcker det inte att enbart uppmärksamma detta en gång per år. Vidare står det klart att förverkligande av mål fem är direkt avgörande för resterande av de Globala hållbarhetsmålen: minskad ojämlikhet, minskad fattigdom, ingen hunger, hälsa och välbefinnande, god utbildning för alla, anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, hållbar konsumtion och produktion, samt fredliga och inkluderande samhällen, för att nämna några. I arbetet med att identifiera och motverka risker kopplade till kvinnors rättigheter i globala leverantörsled har företag en avgörande möjlighet att bidra till att kränkningar upphör samt en hållbar utveckling. Den möjligheten får inte försummas.

Parul Sharma
Head of CSR Compliance

Advokatfirman Vinge

Théo Jaekel
Senior Specialist: Human Rights and Supply Chain
Advokatfirman Vinge