”Därför bör klimatkompensation vara en del företagens verksamhet”

Svenska domstolarnas bedömning är otidsenlig. Företag bör medges rätt till avdrag för klimatkompensation för de utsläpp som orsakats vid tillverkningen och transporten av de produkter som bolaget tillhandahåller. För att komma till rätta med konsumtionsutsläpp kopplade till import bör detta gälla hela leverantörskedjan. Det anser Kristina Forsbacka och Victor Stålblad från advokatbyrån Bird & Bird.

Foto: Press/Vi-skogen

I december 2015 enades världens länder om Parisavtalet som ska säkerställa att den globala temperaturökningen ska hållas långt under 2 grader och att vi ska sträva efter att den ska stanna vid 1,5 grader, vilket innebär en skärpning i förhållande till Kyotoprotokollet.

Om målsättningarna i Parisavtalet ska uppnås ställs det höga krav på länder, företag och medborgare. Sverige driver en ambitiös klimatpolitik och vill vara ledande i det globala arbetet med att förverkliga Parisavtalets högt ställda målsättningar. Riksdagen antog nu i juni ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige som innebär att vi idag har världens kanske mest ambitiösa klimatmål.  

Sveriges klimatmål missar emellertid de importerade utsläppen genom att inte beräkna konsumtionsutsläpp kopplade till import, utsläpp som är större än samtliga utsläpp i Sverige. Ett sätt att komma till rätta med dessa utsläpp är att uppmuntra till klimatkompensation i de fall där man inte kan minska utsläppen. Kammarrätten i Stockholm har emellertid, i linje med tidigare rättspraxis, i en nyligen meddelad dom vägrat Arla Foods avdragsrätt för klimatkompensation.

Utsläppen av växthusgaser i Sverige har minskat kraftigt de senaste tjugo åren. Samtidigt sker en allt större del av utsläppen från svensk konsumtion utanför Sverige, vilket inte omfattas av de svenska utsläppsmålen. Tydligast gäller det utsläpp knutna till den ökande importen av mat. Det blir därför allt viktigare att ha kontroll även på konsumtionsutsläpp kopplade till import. Klimatfrågan är en global fråga och vi går mot en cirkulär ekonomi där det krävs kontroll över hela leverantörskedjan.

Ett sätt att komma till rätta med konsumtionsbaserade utsläpp från import är att minska utsläppen så långt det är möjligt, och att klimatkompensera för sådana utsläpp i leverantörskedjan som inte kan kontrolleras. Genom klimatkompensation för underleverantörers utsläpp, transporter mm. kan företagen motverka klimatutsläpp och därigenom tillhandahålla klimatneutrala slutprodukter till konsumenterna.

Arbetet med att minska utsläppen ska självfallet fortgå och bör även trappas upp i enlighet med ambitionerna i Parisavtalet. Klimatkompensation kan emellertid ses som ett komplement för att neutralisera produkternas klimatpåverkan där utsläpp för närvarande inte kan undvikas.

I dagens klimatmedvetna samhälle har klimatkompensation också blivit en naturlig del i många företags verksamhet och något som dagens medvetna konsumenter i allt högre grad förväntar sig. Klimatkompensation bör därför enligt vår uppfattning betraktas som en avdragsgill kostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande, precis som vilken annan kostnad som helst.

Domstolarna har dock – i vart fall hittills – gjort en annan bedömning och ansett att klimatkompensation utgör en gåva, vilket inte är en avdragsgill kostnad för företaget. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) hade 2014 i Saltå Kvarn-målet frågan om klimatkompensation skulle kunna anses avdragsgill uppe till prövning. HFD ansåg då att bolagets utgifter för att kompensera för de utsläpp som dess transporter orsakade var av goodwillskapande karaktär och därmed utgjorde en icke avdragsgill gåva. HFD ansåg inte heller att det fanns en tillräckligt stark anknytning mellan bolagets verksamhet – ekologiska produkter – och de klimatkompenserande åtgärderna, vilka bestod i trädplantering i Uganda. Något som annars hade kunnat göra ”gåvan” avdragsgill.

Kammarrätten i Stockholm meddelade nu i juni en liknande dom där man, i linje med Saltå Kvarn-domen, ansåg att Arla Foods kostnader för klimatkompenserande åtgärder har karaktären av gåva och därmed inte var avdragsgilla. Arla Foods hade i målet valt en annorlunda angreppsvinkel än Saltå Kvarn och yrkade i första hand på att avdrag skulle medges för utgifterna så som marknadsföringskostnader då bolaget hade utnyttjat klimatkompensationen i sin reklam. Kammarrätten underkände emellertid även detta resonemang och vägrade avdragsrätt.

Vi anser att domstolarnas bedömning är otidsenlig och att Arla Foods bör medges rätt till avdrag för utgifterna, och det redan på den grunden att de klimatkompenserat för sådana utsläpp som orsakats vid tillverkningen och transporten av de produkter som bolaget tillhandahåller. För att komma till rätta med konsumtionsutsläpp kopplade till import bör detta gälla hela leverantörskedjan.

Enligt vår uppfattning bör man idag betrakta klimatkompensation som en avdragsgill omkostnad i verksamheten, då kompensationen syftar till att neutralisera faktiska utsläpp hänförliga till produkterna. Klimatfrågan är inte längre en fråga om goodwill utan har direkt anknytning till företagets verksamhet. Genom Parisavtalet ställs ökade krav på länder och företag att minska sina växthusgasutsläpp. Syftet med företagens klimatkompensation är att neutralisera de faktiska utsläpp som produkterna medför för att kunna tillhandahålla en produkt som inte har en negativ klimatpåverkan. Det har blivit en självklarhet för företag att agera miljöanpassat, och det inte enbart för att dagens kunder kräver det, utan för att en minskning av växthusgasutsläppen är en förutsättning för människans fortsatta existens och därmed även för företagens fortlevnad.

Företagen erhåller vid klimatkompensation en faktisk motprestation med direkt koppling till verksamheten. Den benefika avsikt som kännetecknar en gåva saknas således. Att de klimatkompenserande åtgärderna kan komma att vidtas på en annan plats än där företagen bedriver sin verksamhet saknar betydelse. Klimatfrågan är global och växthusgasutsläppen känner inte några territoriella begränsningar utan har en global effekt.

Med beaktande av den utveckling som skett, särskilt den förhöjda ambitionsnivån i Parisavtalet samt dagens allt tydligare inriktning mot cirkulär ekonomi och konsumenternas ökade klimatkrav samt vikten av och kraven på tillgång till klimatneutrala produkter, anser vi att det finns goda grunder för HFD att, för det fall Arla Foods överklagar domen i kammarrätten, ompröva sin inställning i Saltå Kvarn-målet och medge avdragsrätt för klimatkompensation. Enligt vår uppfattning bör en sådan avdragsrätt utsträckas till samtliga företag som klimatkompenserar.

Om inte praxis rättas till genom domstolarnas försorg bör lagstiftaren träda in. Sverige uppger sig vara drivande i klimatfrågan och bör därmed också uppmuntra till att konsumtionsutsläpp som inte kan kontrolleras, såsom vissa utsläpp kopplade till import, neutraliseras. Regeringen presenterade för ett år sedan ett förslag till avdragsrätt för klimatkompensation. Förslaget var emellertid illa utformat och mötte massiv kritik då det innehöll begränsningar som innebar att de klimatkompensationsåtgärder som konsumenterna efterfrågar och företagen vidtar inte hade omfattats av avdragsrätten. Regeringen drog tillbaka förslaget och har inte presenterat något nytt förslag efter det.

Vi anser att det nu är dags att införa en allmän avdragsrätt för klimatkompensation, antingen genom ändrad domstolspraxis eller genom lagstiftning. En sådan avdragsrätt bör ta sikte på de former av klimatkompensation som konsumenterna efterfrågar och företagen faktiskt använder.  

Kristina Forsbacka, expert inom energi, klimat och miljö, Bird & Bird

Victor Stålblad, skatteexpert, Bird & Bird