Rapport: De 10 värsta länderna för arbetare

I veckan släpptes världsfacket ITUC:s lista över de länder som är sämst på att skydda arbetares rättigheter.

I granskningen Global Rights Index konstateras att våld och trakasserier mot arbetare ökar i flera delar av världen. Här är de 10 värsta länderna för arbetare.

 

Qatar
I och med valet av Qatar som värdnation för VM 2020 har internationell uppmärksamhet riktats mot de vidriga arbetsförhållandena för migrantarbetare i landet. Men trots detta finns det ökända kafala-systemet fortfarande kvar. Systemet innebär att arbetare måste ha en sponsor för att befinna sig i landet. Sponsorn är vanligtvis arbetsgivaren som står för arbetarens visum och arbetstillstånd. Arbetaren är ofta helt utelämnad till arbetsgivaren som har rätt att beslagta pass och hålla migrantarbetare i landet upp till fem år om kontraktet är så långt. Den utländska arbetsstyrkan i Qatar uppgår till över 2 miljoner migrantarbetare som är exkluderade från rätten att organisera sig i fackföreningar. Löner baseras vanligtvis på arbetarnas ursprungsland, snarare än på de jobb de utför. Bristen på säkerhet och korrekt arbetsutrustning leder till många dödsolyckor och många migrantarbetare vittnar om usla levnadsförhållanden och slavliknande arbetsförhållanden utan pauser eller lediga dagar.

Förenade Arabemiraten
I Förenade Arabemiraten utgör migrantarbetare 90 procent av arbetarna. Även här finns kafala-systemet. Migrantarbetare har ingen rätt att organisera sig i fackföreningar. Det är vanligt att löner inte betalas ut. De som protesterar kan utvisas ur landet. Trafficking och slavarbete förekommer.

Egypten
Fackligt anslutna diskrimineras och förtrycks av staten. Trakasserier, hot och våld är vanligt. Flera fackligt aktiva har mördats.

Colombia

De senaste åren har fredsprocessen i Colombia fått stor uppmärksamhet. Men det är viktigt att komma ihåg att Colombia fortfarande är en av de värsta när det kommer till arbetares rättigheter. I Colombia finns en lång historia av multinationella företag som trakasserar, hotar och mördar fackligt anslutna, ofta med regeringens goda minne.

Kazakstan
De senaste åren har landet infört flera regler som ska försvåra för fackligt anslutna. Man har gjort det svårare för arbetare att organisera sig fackligt, samtidigt som trakasserier och arresteringar av fackligt anslutna har ökat. Landets regering har upprepade gånger kritiserats av ILO men trots löten om att trakasserierna ska upphöra så har trappas förtrycket mot fackligt aktiva upp.

Sydkorea
Storföretagen har stor makt i det Sydkoreanska samhället. Ofta får de stöd av regeringen som genom historien ofta har trakasserat och förtryckt fackligt anslutna.

Turkiet
Sedan kuppförsöket i juli förra året har de fackförbundna varit statens fiende. Sedan dess har över 100 000 arbetare inom offentlig sektor förlorat sina jobb, andra har blivit avstängda eller tvingats byta arbetsuppgifter. Men även innan kuppen var det vanligt att fackligt anslutna attackerades, arresterades och fängslades.

Filippinerna
Fackliga ledare löper stor risk för våld och trakasserier. Mord på fackligt aktiva är vanliga.

Bangladesh
Fackligt aktiva har länge förtryckts av staten och av landets ökända ”industripolisen”. Utöver arresteringar och trakasserier sätter man upp systematiska hinder för arbetare som vill registrera sig i fackföreningar. Särskilt vanligt är det inom textilindustrin.

Guatemala

Guatemala är ökänt för förtrycket mot fackligt aktiva. Många fackliga ledare utsätts för fysiskt våld, trakasserier, kidnappningar, hot och mord. De skyldiga går oftast ostraffade eftersom det juridiska systemet är dysfunktionellt, korrupt och saknar tillräckliga resurser för att ta tag i frågan.