Debatt: ”Handelsministern urholkar hållbarhetsarbetet”

Handelsminister Eva Björling (m) motarbetar EU:s förslag att stärka företagens hållbarhetsrapportering. Det är ett huvudlöst agerande, skriver Parul Sharma, människorättsjurist och författare, på Miljöaktuellt debatt.

”Vi vill inte se mer lagstiftning” säger Eva Björling när det gäller företagens rapportering om hållbarhet.”Vi vill göra det enklare att driva företag i Sverige, att införa fler lagar är att gå åt det motsatta hållet”, fortsätter handelsministern.  Det är alltså lagstiftningsförslaget från EU för rapportering av företagens arbete kring de mänskliga rättigheterna, miljöansvar, anti-korruption och arbetsförhållanden som hon talar om.

Handelsministerns inställning är världsfrånvänd då de senaste undersökningarna gjorda av Global Compact och Accenture visar att över 80 procent av företagsledare från hela världen vill ha lagstiftning på området för att anses trovärdiga i sitt arbete. Enkelheten som Björling vill eftersträva får hon troligen stöd för från de företag som vill behålla de flummiga koncepten kring hållbarhetsfrågan där vemsomhelst kan yttra sig inom fyra tunga discipliner och där dessa frågor ligger hos kommunikationsavdelningarna.

Björling och hennes följe måste upphöra med den tragiska sammanblandningen av svenskt handelsfrämjande och hållbarhetfrågan i sig. För mig låter detta som ren neokolonialism där västvärldens representation med företagens investeringar löser östs utmaningar bara genom att vistas där. Eller som SIDA, Afrikagrupperna och Företagarna formulerade det i en gemensam debattartikel tidigare i år: ”Res till marknaderna i Afrika och knyt kontakter som kan ligga till grund för handel och utbyten grundade på en stark modern etik.”

Javisst, stark modern etik kommer att lösa de stora utmaningarna vi har framför oss, tänker jag sarkastiskt. Är denna vaga referens till någon modern etik ett ytterligare försök att dämpa de svåra frågorna just för att åstadkomma handelsfrämjande? Ska inte vårt biståndsorgan vara de som delvis vägleder oss i dessa komplexa frågor istället för att flumma till det ännu mer.

Jag förstår, det är lite spännande att sitta med näringslivstoppar kring ett runt bord, men glöm inte era roller och tro inte näringslivet och SIDA har samma mål. Bolag är till för att göra affärer, profit och avkastning. Det känns oroande när rådgivare på SIDA i olika hållbarhetssammanhang yttrar sig om att SIDA och näringslivet faktiskt ”vill samma sak”.  Svenska företag är förebilder inom hållbarhetsfrågan säger Björling. Jag vill veta hur denna slutsats har dragits? Vart kan jag hitta jämförelser, mätningar, diagrammen som tyder på detta? Vilka länder har Svenska företag jämförts med? Jag behöver veta, då vi som nation på EU nivå ständigt ligger efter med att komma in med nationella handlingsplaner av olika slag inom olika områden kring hållbarhetsfrågan.

Sverige exporterar för ca 12 miljarder kronor årligen till Saudiarabien, ett land som avrättar människor och framförallt medborgare från andra länder, som exploateras utan like. Homosexuella, kvinnor, utländska medborgare, barnens rättigheter, ja hela paketet är drabbat i detta, ur exportsiffror sett, välsignade landet. Är vi bättre som nation i vårt hållbarhetsarbete gentemot Saudiarabien än vad andra länder är? Är vi bättre med världens största diktatur Kina? Kommer vi vara bättre än andra när vi går in i Burma?

Är vi bättre med ett land som Indien, som trots decennier av tillväxt, som bara överträffas av Kina, har usla hälsotal för hundratals miljoner indier. ”Något är kort sagt fundamentalt fel med den indiska modellen, menar den indiska nobelpristagaren” Amartya Sen, som tycker att Indien missade en historisk chans att minska fattigdomen. Han menar vidare att den indiska politiken har hakat på västvärldens ”story telling” kring hur ekonomisk tillväxt i sig är en social tillväxt. Jag håller med där och önskar att alla de ovannämnda svenska aktörerna förstår dessa komplexa ekvationer.

Det är inte roligt att tala om tunga utmaningar, och det blir jobbigt ibland. Dock är det dags att börja orka tala om hållbarhetsfrågorna utifrån en respekt för deras komplexitet.  Vi måste avflummifiera hållbarhetsfrågan och respektera de världsliga utmaningarna vi står inför. Diskussionen inom svenskt näringsliv kring exempelvis de mänskliga rättigheterna har inte ens nått de absolut tyngsta frågorna. Jag tänker på skatteflyktsfrågans inverkningar på fattigdomen. Många svenska storbolag hamnar på skatteflyktslistan. Jag är orolig för Sveriges goda renommé inom områden som demokrati och mänskliga rättigheter, nu får vi sluta förenkla och lägga i en växel. Och den svenska staten skall garantera att de mänskliga rättigheterna efterlevs, men idag verkar handelsfrämjande ligga främst.

Med detta sagt, bjuder jag in handelsministern till en utbildning i utmaningarna som bolagen möter kring de mänskliga rättigheterna och anti-korruptionsfrågan och med deras direkta effekter på miljö och klimat. Handelsministern kommer då inse hur komplext det är för företag idag att faktiskt agera enligt försiktighetsprincipen och vilken kamp det är att tas på allvar. Förhoppningsvis kan skolbänken lösa förenklingarna!

Parul Sharma, människorättsjurist och författare