Debatt: ”Därför skapar färre älgar bättre biologisk mångfald”

I ett debattinlägg i mars gick en grupp forskare ut och hävdade att älg och annat klövvilt tvärt emot vad många tror är bra för den biologiska mångfalden. Nu får de mothugg av en grupp lundaforskare.

2617360448.jpg

Hur stora viltstammar vi ska ha är en viktig samhällsfråga. Under vintern var det en livlig debatt om vargen och nyss kom regeringens förslag om älgförvaltning på remiss. Regeringen gynnar idag jägarförbundens särintresse att få skjuta många älgar och rådjur, vilket får negativa konsekvenser för övriga samhällsintressen och biologisk mångfald.

I Miljöaktuellt 17/3 klagar tre företrädare från Svenska Jägarförbundet på att man allt oftare utmålar klövviltstammar som hot ett mot biologisk mångfald. De argument som används för att motbevisa att älg, hjort och rådjur skulle vara till skada för mångfalden var bland annat att jämföra det med skogsbete som förekom förr i tiden. Det argumentet bygger på missuppfattningar om svensk agrarhistoria och okunskap om skillnader i ekologi mellan olika typer av tamboskap och klövvilt. Att jämföra det vilda klövviltets bete med tamboskapen, som betade i skogen fram till början av 1900-talet är en ekologisk kullerbytta. De har helt olika betesekologi och effekt på vegetationen. Allt skogsbete förr i tiden kan dessutom inte anses ha haft en positiv effekt på biologisk mångfald, då det i vissa områden var för hårt.

Under 1000-talet och framåt har skogen betats, framförallt av nötboskap, men även av svin, hästar, får och getter. Skogarna användes förr dessutom på många andra sätt som svedjebruk, bärplockning, att skaffa ved och timmer etc. Dessa glesa betesskogar producerade också tidigare mycket vilt som dock minskade under 1800-talet genom hård jakt. När jordbruket expanderade så krympte skogarna och de omvandlades också för mer timmerproduktion, speciellt under 1800-talet och början av 1900-talet. Ökande mängd tamdjur i skogarna och täta timmerskogar medförde att skogen inte kunde hålla lika mycket vilt längre. Det har alltså funnits en konflikt mellan de som livnär sig på skogsproduktion och de som vill ha mycket att jaga, den konflikten är gammal. Ingen av sidorna kan hävda att man har handlat för att gynna mångfalden. Den har gynnats av vissa åtgärder och missgynnats av andra.

Flera
olika samhällsaspekter har avgörande betydelse på hur stora stammar av klövvilt som är hållbara.

Enligt en rapport från Skogsstyrelsen 2009 är kostnaderna för de höga klövviltstammarna, t.ex. av älg, i Sverige mycket högre än intäkterna från jakt. Kostnaderna för skogsskador ökar dessutom med tiden så att de för våra barnbarn kommer att vara dubbelt så höga som idag, även med dagens storlek på viltstammen. Kostnaderna översteg dessutom vinsterna trots att flera kostnader inte var inkluderade i analysen, så som skogsägares kostnader för att reparera och förebygga skador, tågolyckor, skador på jordbruksgrödor och minskad biologisk mångfald. Enligt Vägverkets uppskattningar kostar viltolyckor tre miljarder kronor årligen i Sverige. Det finns alltså många grupper i samhället som har mycket att tjäna på om de vilda klövviltstammarna minskar. Skogsstyrelsen visade dessutom att om klövviltstammarna minskade skulle inte värdet av jakten minska nämnvärt. Flera andra studier stödjer dessa resultat och visar på negativa effekter av höga klövviltstammar på biologisk mångfald. Effekterna av täta rådjursstammar på den biologiska mångfalden har inte studerats närmare i Sverige. Vi tror dock, bland annat utifrån studier av vitsvanshjort i Nordamerika, att effekten där rådjursstammarna är täta är negativ. En tät rådjurstam kan minska förekomsten av blommande vilda örter, till exempel orkidéer. Dessutom innebär den gynnsamma förhållande för fästingar och risk för ökning av fästingburna sjukdomar hos människor som vistas i skog och mark.

De ekologiska effekterna av topp-rovdjur i ekosystemen kan inte nog understrykas. Det har visats att de stora rovdjuren, som håller betande djur och mindre rovdjur på en lägre nivå, förbättrar biodiversiteten på ett mycket effektivt sätt. Studier från bland annat nationalparker i USA visar de positiva effekterna på biologisk mångfald efter återinplantering eller återinvandring av varg och andra stora rovdjur. De omfattande skadorna på växtligheten minskade och den nerbetade floran kunde återhämta sig. Detta för med sig andra positiva effekter på biologisk mångfald då mängder av andra arter gynnas. Lodjuren är rådjurens viktigaste naturliga fiende. Att genom jakt minska lodjursstammarna, som den förda viltpolicyn går ut på, missgynnar troligen flera samhällsintressen. Klövviltstammarnas kostnader för samhället skulle alltså kunna minska genom att ha en större rovdjursstam. Även rovdjursstammarna har alltså flera olika värden ur ett samhällsperspektiv. De kan reglera klövviltstammarna, gynna den biologiska mångfalden och ge förutsättningar för ekoturism.
Borde inte alla dessa olika samhällsintressen få större inflytande över besluten angående storlekarna på klövvilt- och rovdjursstammarna?

Skogen sköts alldeles för dåligt ur miljösynpunkt idag, men lika lite som skogsföretagen kan skylla allt på klövviltet, kan jägarförbunden skylla på skogsföretagen. Argumentet att det inte odlas mer lövskog på grund av att skogsägarna sköter skogen för att gynna täta barrplanteringar är sant. Det är dock bara en del av sanningen, då det har med klövviltstammen att göra, framför allt i södra Sverige. Skogsägare satsar inte på löv bl.a. därför att plantering av lövskog i princip är omöjligt i stora delar av Sverige, åtminstone utan att hägna in allting med viltsäkra stängsel. Även tallskogar har ersatts med granplanteringar på grund av högt vilttryck och tallskogar och blandskogar blir därför färre i framtiden. Som skogen ser ut idag är det inte hållbart att understödja den täthet på klövviltstammen som vi har i stora delar av Sverige. Det missgynnar, som nämnts, biologisk mångfald, rekreationsvärden och andra samhällsintressen.

Det verkar också finnas en dubbel syn på acceptans av viltstammar. När det gäller varg så orsakar 200 djur höga protester med argument att vargarna påverkar människor och att man måste ta hänsyn till de synpunkter som de som påverkas har. Klövviltstammarna på ca 700.000 hjortdjur, som bland annat försvårar för lövskogsetablering och orsakar stora skador i jordbruket och i trädgårdar, verkar alla andra människor få acceptera för jaktens skull. Enligt en rapport från Svenska jägareförbundet så borde älgstammen också öka i områden med varg för att "uppnå önskad avskjutningsnivå". Vi borde alltså vidga samma problemformulering till älg och även den övriga klövviltstammen. Vi kan då fråga oss ett par saker:

Är det inte lika eftersträvansvärt att skapa en acceptans för älg (och varg för den delen) utifrån andra synvinklar än jakt?
Vilka ska bestämma hur stora viltstammar vi ska ha?

Ska inte alla medborgare få tycka till om hur stora klövviltstammar vi ska ha i Sverige?

Bör inte också ett mer ekologiskt hållbarhetsperspektiv få större tyngd i beslutsprocessen?

Om vi ska ha livskraftiga vilt- och rovdjursstammar i Sverige är egentligen ingen svår fråga att besvara. Speciellt inte om man tar det 16:e miljömålet om biologisk mångfald på allvar och vill få ett bättre fungerande ekosystem.

Sammanfattningsvis anser vi att:

  • Det finns starka argument för att prioritera om och väga in även andra samhällsintressen när man utformar en nationell viltstamspolicy.
  • Sverige skulle tjäna på en större stam av stora rovdjur och en mindre klövviltstam, både för biologisk mångfald och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Den kritik vi framför här gäller regeringens sätt att bedriva naturvårdspolitik, men framför allt mot dess prioritering av vissa särintressen, som skadar både biologisk mångfald och svensk ekonomi.

Vi menar alltså att det nu måste ske en rejäl översyn av vilka prioriteringar man gör vid förvaltning av både klövvilt och stora rovdjur. Detta av vetenskapliga, ekonomiska och demokratiska skäl.

Georg Andersson, Doktorand i miljövetenskap med inriktning på ekosystemtjäntser och naturvårdsbiologi, Lunds universitet

Sara Henningsson, Doktor i ekologi med inriktning på biologisk mångfald, Lunds Universitet

Håkan Karlsson
, Doktorand i zoologisk ekologi med engagemang i frågor kring hantering av naturresurser , Lunds Universitet

Marcus Ljungqvist , Doktorand i populationsekologi med inriktning på inavel i vilda populationer, Lunds universitet

Sven G Nilsson. Professor i zoologisk ekologi specialiserad på naturvårdsbiologi, Lunds universitet