Debatt ”Så löser vi miljötvisterna i frihandelsavtalet”

Många är oroliga för att frihandelsavtalet mellan EU och USA leder till miljörättsliga tvister. Men det omdiskuterade verktyget ISDS (Investor State Dispute Settlement) kan lika gärna hjälpa miljöarbetet, skriver Annette Magnusson, generalsekreterare för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.

”Den internationella miljörätten saknar på det stora hela effektiva verktyg för att sätta kännbar press på stater i frågor som rör hållbar utveckling och hejdad global uppvärmning. Det finns helt enkelt inget sätt att på allvar sätta kraft bakom orden i de internationella överenskommelserna.  Att detta starkt begränsar miljömålens genomslagskraft på global nivå är uppenbart.
 
Frustrationen över den bristande effektiviteten kan illustreras med några röster från den internationella miljörätten.  
 
“The international community is largely reliant on individual states to commit to honour the object and the purpose of an agreement and monitor compliance. Therefore, we are heavily reliant on the goodwill of governments to ensure best practice and that targets are achieved. This is obviously inadequate“ (Environmental law gets radical, IBA Global Insight, October 2012).
 
“International environmental law in particular tends to under-achieve; this is in part because enforcement is so difficult, in most cases only states can enforce these treaties against another state and this is an unappealing path for most to take, and because there is no obvious court or jurisdiction for such cases to go” (Environmental law gets radical, IBA Global Insight, October 2012).
 
FN:s tidigare chefsjurist Hans Corell var inne på samma spår när han blev intervjuad om klimatfrågan och noterade att ”There is no truly effective mechanism to take states to task for failure to comply” (Acts or emissions, IBA Global Insight, February 2012). I en artikel om hotet mot våra hav i The Economist (The World in 2014, December 2013) konstaterades att “[n]ew rules and institutions are called for, in which the need for consensus on every issues does not hold back best practice.”
 
Det här är förstås bara några röster. Listan med exempel på miljömålens bristanden globala effektivitet kan göras mycket längre.
 
Samtidigt, i ett parallellt universum,
har den internationella rätten utvecklas åt ett håll som innebär att stater – på allvar – kan hållas ansvariga får sina internationella åtaganden. I den här folkrättsliga enklaven har stater valt att underkasta sig ett system som innebär att om de inte uppfyller sina löften, kan de tvingas att betala skadestånd.  
 
Folkrättens utveckling inom det här området är ganska revolutionerande. Och det representerar en historisk möjlighet att nu på allvar sätta kraft bakom orden för hållbar utveckling på global nivå. Nu finns det ett processuellt verktyg för att få det att hända.
 
Det är bara ett problem. Verktyget heter Investor State Dispute Settlement (ISDS), och det har i några fall använts av intressen som miljörörelsen inte sympatiserar med, till exempel i ett par rättsfall mot Australien och Tyskland. Debatten har därför kommit att fokusera på ISDS som ett hot, snararer än en möjlighet, för oss som värnar hållbar utveckling.
 
Men ISDS är bara verktyget för att sätta kraft bakom orden. Det är upp till staterna att förhandla vilka ord det skall sättas kraft bakom. Vad som skall skyddas av ISDS.
 
Hur kan Philip Morris få för sig att stämma Australien, eller Vattenfall stämma Tyskland? På grund av de utfästelser i sak som Australien och Tyskland gjort i folkrättsliga avtal.  Tycker kritikerna att det är lika illa att Al Jazeera kan vända sig mot Egypten (Financial Times 29/4-14) för att skydda sina journalister? Eller att Spanien i flera uppmärksammade mål får stå till svars för förändrad policy som, enligt de investerare som nu stämmer Spanien, försämrat utlovade villkor för investeringar inom solenergi (Investment Arbitration Reporter, 18 Juni 2013)?
 
Inga av de pågående tvister som nämns ovan är avgjorda och syftet här är att inte förutse utgången i någon av dem eller värdera dess rättmätighet.  Poängen är att alla dessa tvister har det gemensamt att det är ISDS som kan ge kraft bakom orden. Ord i form av villkor som förhandlats av staterna. Det är dessa villkor som skall vara fokus för att värna viktiga framtidsfrågor. Inte dess processuella back-up.
 
Folkrätten är ett rörligt mål. Den utvecklas som ett resultat av ett gemensamt agerande av staterna och dess institutioner. Tänk om Carl Schlyter kunde ägna en förmiddag åt att läsa kollegan Åsa Romsons avhandling från 2012; Environmental Policy Space and International Investment Law. Jag rekommenderar särskilt avsnittet om hur utvecklingen skulle kunna se ut framöver och hur ISDS skulle kunna användas för att främja hållbar utveckling. Kanske skulle vi då kunna föra ett konstruktivt samtal om hur ISDS kan bidra till större effektivitet inom den internationella miljörätten, istället för som nu låta upprörda röster om enskilda, ännu inte avgjorda, tvister skymma sikten.
 
Folkrättens utveckling de senaste 50 åren innebär att vi nu står inför en historisk möjlighet sätta kraft bakom orden för internationella miljöåtaganden. Därför arbetar Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts för att korsbefrukta svensk spetskompetens inom internationell investeringsrätt med internationell miljörätt. Att avvisa den utveckling som ISDS står för vore en missad möjlighet för hållbar utveckling. Stater måste kunna hållas ansvariga, även inom miljöområdet”

Annette Magnusson,
Generalsekreterare vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut