”Det blir billigare att bygga förnyelsebart än ny kärnkraft”

Magnus Hall, Vattenfalls vd, berättar för Miljöaktuellt om hur han ser på klimattoppmötet i Frankrike, energiproduktionen i Sverige och den planerade försäljningen av brunkolsverksamheten i Tyskland.

magnus_hall-1200px
Foto: Vattenfall

I förra veckan publicerade Vattenfalls vd och koncernchef Magnus Hall en debattartikel i Svenska dagbladet. I artikeln gör han klart hur det statliga energibolaget ser på framtiden. Bland annat skriver Magnus Hall att:

  • Det bästa sättet att reducera koldioxidutsläppen på EU-nivå är att stärka systemet för handel med utsläppsrätter – EU ETS.
  • Vattenfall avser att under den kommande femårsperioden möjliggöra investeringar i förnybar produktion motsvarande över 50 miljarder kronor.
  • Med rätt förutsättningar finns det goda möjligheter att Sverige skulle kunna ha en till 100 procent förnybar energiproduktion inom 25 års tid.

Under onsdagen nådde Miljöaktuellt Magnus Hall på telefon.

Du är nere på klimattoppmötet i Paris. Vad är ditt intryck hittills?

– Framför allt att det finns ett väldigt stort engagemang, inte minst hos företagen. Jag har varit med på en rad tillställningar här där jag träffat andra företagsledare från olika delar av världen, och alla är intresserade av att det här mötet verkligen ska resultera i någonting. Vi har diskuterat ganska mycket sinsemellan vad det är som ska driva fram den förändring som behövs och det vi i princip alla ser som viktigt är frågan om prissättning på koldioxid.

Vad menar ni behövs?

– Det vi vill se är att fler marknader ska införa ett pris på koldioxid, ungefär som EU har gjort. Och jag tror att det kommer att ske, successivt. Det är viktigt att politikerna förstår att det är industrin och investerarna som kommer stå för en väldigt stor del av den här förändringen som vi behöver se. Det är ju vi som ska investera i energisystem som fasar ut koldioxiden, och inte återinvestera eller nyinvestera i gamla system. Men vi behöver hjälp. För vi har den här problematiken med carbon leakage, att industrier som tycker det är för dyrt att släppa ut koldioxid på ett ställe kan flytta sin verksamhet till ett annat ställe där det inte kostar någonting. Och det är därför det är så viktigt att få vad vi kallar för ett level playing field, lika konkurrensförutsättningar. För i slutändan är det då som vi kan tillåta oss att ha ett högt pris på koldioxid.

I debattartikeln i Svenska dagbladet skriver du att det är viktigt att stärka EU:s system för handel med utsläppsrätter. På vilket sätt behöver det stärkas?

– Förutom att få ett pris på koldioxid på andra ställen på jorden så att inte företagen flyttar ut, handlar det om att höja priset på koldioxid i Europa. I dag är det för lågt. Med den skattesituation vi har i Sverige i dag är kostnaden för att köra vattenkraft och kärnkraft faktiskt högre än vad det är för att köra brunkol i Tyskland med utgångspunkt från utsläppsrätterna i Tyskland. Och det är ju en helt barock situation. Så vi behöver ett högre pris på koldioxiden för att kunna driva fram investeringar i förnyelsebart och trycka tillbaks det som släpper ut.

I somras hade Vattenfall ett seminarium under Almedalsveckan som du deltog på, som handlade om vilka möjligheter och utmaningar som finns med ett helt förnybart energisystem. Nu skriver du i din debattartikel att den svenska energiproduktionen kan vara helt förnybar till år 2040. Hur kommenterar du det?

– Vi har grävt vidare i frågan och vi tror att det här är möjligt. Det finns en debatt om vad som ska ske i nästa omgång, det vill säga när vi fasar ut den gamla kärnkraften. Ska vi då bygga ny kärnkraft eller vad ska vi göra? Frågan är vad som är det mest ekonomiska, och naturligtvis också det leveranssäkerhetsmässigt och miljömässigt bästa alternativet. Om man tittar rent ekonomiskt på det, så tror vi faktiskt att det blir ett billigare system att bygga förnyelsebart i nästa omgång än att bygga ny kärnkraft. Och därför är kärnkraftsfrågan inte aktuell för oss – i alla fall inte så länge kärnkraften inte skulle få väsentligt annorlunda förutsättningar och bli mycket billigare, men det ser vi inte i nuläget.

Att ni under den kommande femårsperioden siktar på att möjliggöra investeringar i förnybar produktion motsvarande över 50 miljarder kronor, kan du sätta det i relation till något?

– Våra investeringar i förnyelsebart de senaste fem åren har legat på i storleksordningen fyra, fem miljarder per år, så nu ökar de rätt kraftigt. Men finansiellt kommer vi inte kunna stå för allt ägande, utan vi behöver partners. Vi ska alltså se till att projekten kommer till stånd. Det vill säga vi planerar, vi investerar och vi bygger. Men sen vill vi ha en finansiell partner som är med oss och äger, för vi har helt enkelt inte tillräckligt med kapital själva för att göra den här omställningen. Och det tror jag inte bara gäller oss, utan det gäller nog hela energisektorn, att man kommer behöva ha hjälp av andra finansiella investerare, exempelvis pensionsfonder, som är intresserade av att ta del av de här möjligheterna.

Magnus Hall fick en replik på sin debattartikel i Svenska dagbladet. Den skrevs av Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige. Angående Vattenfalls planer på att sälja hela sin brunkolsverksamhet i Tyskland skriver hon:

”Vattenfall bör i första hand stoppa försäljningen och ta ansvar för att avveckla kolverksamheten i Tyskland. Om de ändå säljer den måste de ställa kravet att köparen inte öppnar nya gruvor på den obrutna marken utan begränsar sig till att utnyttja det kol som redan har börjat brytas.”

Hur går försäljningen?

– Vi hade en liten försening i processen under året som berodde på att den tyska regeringen ville hitta ett sätt att minska de tyska koldioxidutsläppen fram till 2020. Först föreslogs en väldigt kraftig beskattning av brunkolen. Men den blev så kraftig att den blev disruptiv. Den skulle skapa massarbetslöshet i vissa regioner, så politiskt var det inte en möjlig väg att gå. I stället bildades det till slut en kapacitetsreserv, som Vattenfall nu ingår i. Vi har gjort ett avtal med den tyska regeringen att vi ställer upp med två kraftverk om 500 MW styck. Flera energibolag är med och sammanlagt handlar det om 2 700 MW som ingår i reserven. Under fyra år kommer vi ha de här anläggningarna i beredskap och sedan kommer vi stänga ned dem. Vi får betalt för att ha de i beredskap och vi får också viss ersättning för kapitalkostnader eftersom vi inte kan köra dem vidare sedan.

– Vad gäller försäljningen är tidsplanen nu att vi ska lägga ett beslut på regeringens bord under det första halvåret 2016. Sedan ska regeringen ta ställning till det förslag som vi lämnar. Det är de som har det slutgiltiga beslutet för om den här försäljningen ska gå vidare eller ej.

Det har lyfts kritik om att ni borde ställa krav på en köpare. Hur ser du på det?

– Vi har fullt normala krav på detta med utgångspunkt från de driftförutsättningar man har i Tyskland. Vi har inga andra krav. Den som köper det här ska naturligtvis ha möjlighet att utveckla det på det sätt de vill. Vi kan inte ställa några krav på vad de ska få eller inte få göra, utan det får köparen ta ställning till. Och framför allt kommer de ju leva under det som vi också gör i dag, nämligen tyska förutsättningar.