Fredagskommentaren: Mörkt för det globala klimatarbetet

Mörkret sprider sig när inte ens EU-parlamentet, som varit den progressiva kraften bakom EU:s klimatambtioner, kan lägga ett förslag som ligger i linje med Parisavtalet och tvågradersmålet.

EU-parlamentet röstade i veckan igenom nya regler för handeln med utsläppsrätter. Efter att parlamentets miljöutskott först kommit överens om att öka ambitionsnivån från kommissionens tidigare förslag så ändrade sig plötsligt den konservativa partigruppen EPP vilket resulterade i att parlamentet sänkte ambitionsnivån till kommissionens linje. Resultatet kan bli att ytterligare 3 miljarder ton klimatgaser släpps ut av EU:s medlemsstater de kommande 40 åren, det vill säga lika mycket som Sverige skulle släppa ut på 60 år med dagens utsläppsnivåer.

Systemet för utsläppshandel, Emission Trading Scheme eller kort och gott ETS, är EU:s viktigaste verktyg för att minska Europas utsläpp av växthusgaser. Utsläppshandel kan tyckas vara en bra idé, men i praktiken har det inte fungerat. Det strukturella överskottet av utsläppsrätter har satt systemet ur balans. Orsakerna till överskottet är många men handlar främst om rädsla för att Europeiska företag ska slås ut eller flytta till låglöneländer. Finanskrisen 2008 ökade den oron. En del menar också att nationella klimatstyrmedel som använts parallellt med ETS skapat ytterligare överskott och minskad efterfrågan.

Systemet för utsläppshandel är helt enkelt ett renoveringsobjekt som kräver akuta åtgärder. Veckans beslut i EU-parlamentet visar dock att EU nu väljer att genomföra små successiva förändringar istället för den totala ”makeover” som många efterfrågar.

Kanske ska det inte dras för stora växlar på att parlamentet valde att gå på kommissionens linje och ge cementindustrin fria utsläppsrätter. Skillnaden mellan kommissionens förslag, att 2,2 procent av utsläppsrätterna ska dras tillbaka årligen under perioden 2021-2030, kan tyckas hårfin mot parlamentets skärpning till 2,4 procent. Men dessa 0,2 procentenheter får omfattande konsekvenser för industrins utsläppsvolymer. ”Everything counts in large amounts”, som Depeche Mode så träffande sjunger.

I rättvisans namn ska det också nämnas att parlamentets inledningsvis höjda ambitioner med stor sannolikhet hade stoppats av rådet. Även om EU-parlamentet stått fast vid 2,4 procent skulle det alltså vara ytterst tveksamt att EU:s medlemsstater slutligen kunnat enas om den siffran.

Värre än faktiska framtida utsläppsvolymer är förmodligen den signal som EU-parlamentet nu sänder till omvärlden. Signalen är tydlig – nämligen att EU inte tänker anstränga sig för att leva upp till Europas åtaganden i Parisavtalet.

Vi vet redan vad USA:s president Donald Trump tycker om Parisavtalet och få hyser några större förhoppningar om ett ökat amerikanskt klimatarbete. I Europa skönjer populistpartier stora framgångar. Vi har redan fått brexit och snart får vi veta vilka som ska styra länder som Frankrike och Nederländerna. Vilken klimatpolitik kommer dessa länder att föra? Att konservativa krafter nu lyckats sänka EU:s klimatambitioner kan ses som en del av ett större sammanhang.

För bara drygt ett år sedan applåderade världen Parisavtalet och länderna strömmade till för att skriva under det. I dag, när det är dags att leverera, har intresset svalnat. Och inte ens EU-parlamentet – som varit den progressiva kraften bakom EU:s miljöarbete – kan lägga ett förslag som ligger i linjer med det i Parisavtalet överenskomna tvågradersmålet.

jon-rohne-halvfigur-webbEller så är allt kanske så enkelt som den moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark uttryckte det efter omröstningen till nyhetstjänsten Altinget: ”Det är ett bra beslut, EU kommer att nå de kortsiktiga målen till 2030 och företagen skyddas så att de stannar kvar i Europa”.

Kanske. Eller…

 

Jon Röhne
Redaktör, Aktuellhallbarhet.se