”Inte för få kor, utan för lite havremjölk”

DEBATT Att antalet mjölkbönder minskat beror på strukturomvandling mot mer stordrift, vilket innebär lidande för korna. Därför bör mjölksubventionerna slopas, så att hållbar havremjölk kan konkurrera på lika villkor, skriver Jonas Paulsson från Köttfri måndag.

Enligt ett inslag i SVT:s Rapport den 2 maj har vi för få kor i Sverige. Antalet mjölkbönder har halverats och det påstås hota den biologiska mångfalden. Inslaget motsägs av FN:s miljöpanel, enligt vilken vi omgående och drastiskt måste minska konsumtionen av kött- och mejeriprodukter för att undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna.

Lantbrukaren som medverkar i Rapport menar att djurhållningen endast står för fem procent av människans klimatpåverkan samt avfärdar allt tal om miljöförstöring som ”skitsnack”. Det är allvarligt att Rapport på detta sätt för fram felaktiga påståenden utan kritisk granskning. Problemet för den biologiska mångfalden är inte att vi har för få kor eller att antalet mjölkbönder halverats. Det är i stället hur jordbruket bedrivs.

Det är också bra att titta på fler siffror. Till att börja med har antalet mjölkbönder minskat långt mer procentuellt sett än antalet kor. Mellan 2003 och 2015 minskade antalet mjölkbönder med 60 procent. Men mellan 1995 och 2015 minskade invägningen av mjölk endast med 12 procent. Nedgången i antal bönder har alltså skett på grund av en strukturomvandling av jordbruket mot mer stordrift.

I jordbrukslandskapet är det naturbetesmark som är den för biologisk mångfald avgörande delen. Naturbetesmarkerna är till för bete och detta sker förstås under sommarhalvåret. Under resten av året får de flesta djur foder som odlats på åkermark. Åkermark är triviala miljöer med få arter. Det är knappast några mjölkkor som betar där.

Därtill anses ofta naturbetesmarkens bete för magert och ligger många gånger långt bort från den ladugård som mjölkkorna måste in i två gånger per dygn. Det mesta, 90 till 95 procent, av den näring som samtliga djur i mjölkproduktionen konsumerar kommer enligt Jordbruksverket från åkrar – till en del belägna i utlandet.

Där jag själv bor i Täby utanför Stockholm måste representanter från Naturskyddsföreningen med lie röja en ekbacke för att den inte ska växa igen. Detta då det visat sig omöjligt att få bönderna att släppa ut sina djur på bete där. Rapports inslag borde hellre än att upprepa LRF:s propaganda om påhittade miljövärden i svensk djurindustri, kritiskt granska de påståenden som görs och låta miljöexperter komma till tals.

Mjölkkornas lidande ökar också snabbt av strukturella skäl. Vid 1800-talets början mjölkade en ko runt 600 liter mjölk per år. I dag är siffran över 8 000 liter. Detta har möjliggjorts genom avel, användning av kraftfoder och genom att kornas kalvar tas ifrån dem direkt efter födseln, vilket orsakar ett enormt lidande. För kornas och miljöns skull bör mjölksubventionerna därför slopas så att den hållbara havremjölken kan konkurrera på lika villkor.

Jonas Paulsson, talesperson för Köttfri måndag