Kommentar: Utgång = Hemgång för Trump

Trumps klimatvidriga beteende är djupt olyckligt, men av två onda ting är det sannolikt mindre destruktivt att hans administration lämnar FN:s klimatförhandllingar om Parisavtalet än att de stannar kvar. Om USA lämnar, heter den största förloraren Donald Trump. Det skriver Fores Mattias Goldmann och Mathias Fridahl i en kommentar.

USA:s president Trump är en klimatmässig marodör, som aktivt förnekar allvaret i det som håller på att ske med vårt klimat. Att världens enda supermakt leds av en sådan person är djupt tragiskt och innebär ett allvarligt tempotapp just när vi behöver öka ambitionerna.

När nu Trump-administrationen lämnar Parisavtalet, är det värt att notera att Trump inte förnekar klimatförändringarna utan fokuserar på påstådda kostnader för USA och avser återkomma med ett annat avtalsförslag. Vad det betyder är skrivet i stjärnorna, men mycket talar för att det trots allt kan vara värdefullt att USA lämnar Parisavtalet:

  1. Parisavtalet överlever utan Trump. För att avtalet skulle träda i kraft krävdes att det ratificerades av minst 55 länder som står för minst 55% av de globala utsläppen. Dessa krav uppfylldes i rekordfart och avtalet trädde i kraft på mindre än ett år. Vi är nu uppe i 147 länder som tillsammans står för över 90% av de samlade utsläppen. Dessutom upphör inte avtalet att gälla även om fler länder än USA skulle välja att lämna.
  2. Inom klimatförhandlingarna kan den som kämpar emot förstöra mycket. Genom åren har FN:s klimatarbete sinkats och försvårats när länder som Kanada, Australien, Ryssland och i viss mån Polen aktivt motverkat arbetet – vilket de kunnat mycket tack vare  att beslut tas enhälligt och varje medlemsland alltså har vetorätt. Att de närmast prenumererat på “fossil of the day”-utmärkelsen och att andra länder har försökt tala dem tillrätta har inte hjälpt mycket, och det är närmast självklart att en Trump-administration som stannat kvar i klimatförhandlingarna skulle bli en rejäl bromskloss för FN:s klimatarbete. När nu administrationen lämnar avtalet, är det troligen bäst att de under de tre åren det tar minimerar sin närvaro.

  3. Utan USA kan avtalet stärkas. Parisavtalet är medvetet vagt och i alla väsentligheter icke-bindande, mycket av hänsyn till USA; ett juridiskt starkare avtal hade Obama behövt låta kongressen besluta om och där hade det inte gått igenom. När världen inte längre behöver ta dessa hänsyn, öppnas en möjlighet för starkare avtal genom att möjliggöra mer långtgående regler för hur avtalet ska  tolkas och genomföras.

  4. Andra länder och delstater träder fram. En så klimatmässigt rutten administration som Trump framkallar motreaktioner; alltifrån delstater som Kalifornien, som sluter klimatavtal med omvärlden, till stormakter som Kina som ser en chans att ta ledarskap. Också Indien, med sin starka solsatsning, och Tyskland med sitt fokus på klimatdriven tillväxt, stärks – och Sverige med sina uttalade ambitioner att vara ett klimatmässigt föregånskand får en viktigare roll.

  5. Näringslivets roll stärks. Omedelbart efter valet av Trump, vädjade hundratals vd:ar för ledande företag till klimatförhandlarna att inte släppa Parisavtalet som gett den långsiktiga inriktning näringslivet behöver. Med ett USA utanför klimatförhandlingarna, blir det extra tydligt att företagen – inte minst de amerikanska – får en viktig roll i att genomföra avtalet.

Flera av argumenten för att Trump borde ha stannat är orealistiska, som att administrationen skulle låta sig kuvas eller övertygas om de blev kvar, eller att USA då skulle leva upp till de löften om klimatfinansiering som Obama gav. Den notan får vi andra splitta mellan oss, för att Trump inte vill betala – inte för att han lämnar Parisavtalet.

Trumps klimatvidriga beteende är djupt olyckligt, men av två onda ting är det sannolikt mindre destruktivt att hans administration nu lämnar FN:s klimatförhandllingar om Parisavtalet än att de hade stannat kvar. När USA nu lämnar, heter den största förloraren Donald Trump.

Mathias Fridahl
klimatpolitisk forskare för Fores och Centrum för klimatpolitisk forskning

Mattias Goldmann
vd tankesmedjan Fores