”Lär av journalisterna”

DEBATT Om hållbarhet, ansvar och etik ska bli verklighet och inte bara tjusiga dokument måste företagen arbeta med bättre metoder, skriver Lars Schmidt, hållbarhetskonsult och vd på Do Right.

Ola Kjelbye

Skandalerna kring korruption, usla arbetsvillkor och andra etiska övertramp i svenska storföretag avlöser varandra, trots att bolagen själva säger sig prioritera hållbarhet och socialt ansvarstagande. Uppenbarligen är det något fel på arbetsmetoderna. Företagen borde lära av journalisterna.

De stora svenska företag som inte redan jobbar aktivt med miljöfrågor och socialt ansvar kommer snart att bli tvungna till det. I vår väntas riksdagen klubba igenom en lag som tvingar de 2 000 största svenska bolagen att göra årliga hållbarhetsredovisningar.

En majoritet av storföretagen på börsen, liksom av de statliga bolagen, levererar redan hållbarhetsrapporter. Aptitligt paketerat kan man läsa om företagens omfattande arbete och kontroller när det gäller miljö, socialt ansvar och etik. Men verkligheten är ofta en annan.

I Teliasoneras hållbarhetsredovisning för 2011 kunde man ta del av dåvarande koncernchefen Lars Nybergs ”nolltolerans” mot korruption och bolagets arbete för att hantera korruptionsrisker. Hur det sedan gick vet vi. Efter SVT:s avslöjande om affärerna med diktaturen i Uzbekistan fick Nyberg och hans styrelse lämna bolaget.

2014 avslöjade TV4 och tidningen Veckans affärer att Stora Ensos bolag i Pakistan använde papper som barn samlade in på soptippar. I hållbarhetsrapporten från året innan hade företagsledningen sagt sig se ”utmaningar i mänskliga rättighetsfrågor, särskilt när det gällde barn” – men inte gjort något åt saken.

I april 2013 kollapsade en textilfabrik i Bangladesh huvudstad Dhaka och över tusen människor miste livet. De flesta producerade kläder åt kedjor som Benetton och JC Penney. Bara några månader tidigare hade fabriken kontrollerats och godkänts av inspektörer som jobbade på uppdrag av kunder i väst.

Tragedin sätter fingret på en annan svag punkt i hållbarhetsindustrin: inspektionerna.

Den 17 februari i år hade Expressen rubriken ”Slavar piskas blodiga för maten i din butik”. Reportern beskriver hur tonfisk från Thailand fiskas av arbetare som misshandlas och hålls fångna i åratal. Barnarbete och slavliknande förhållanden är också vanligt i de thailändska konservindustrierna på land.

14 företag med försäljning i Sverige av thailändsk tonfisk svarar på Expressens frågor om bland annat inspektioner i leverantörsledet. Ett enda företag gör oanmälda besök. De övriga, däribland Ica och Abbas moderbolag Orkla, förvarnar alltid om sina inspektioner. De anser sig ändå ha kontroll över tonfisken eftersom de ställer krav på sina leverantörer.

Det är ett vanligt sätt bland storföretag att två sina händer. Men att ställa krav utan att göra oanmälda kontroller är närmast meningslöst. Det konstateras bland annat i en färsk studie från Sheffields universitet. Ytliga inspektionerna bidrar till ineffektiviteten, skriver forskarna. Dessutom tenderar inspekterade leverantörer i första ledet att skjuta problemen längre ut i kedjan. Rapportens författare varnar för att inspektioner till och med kan förvärra problemen i leverantörsledet.

Här finns uppenbart dynga att gräva i för en redaktion som föresatt sig att granska ett företag. Reportageteamen på plats hittar det som inhyrda inspektörer missat när de under anmälda besök gått runt och bockat av en checklista. Journalisterna förhåller sig kritiskt till officiella dokument, söker information från oberoende källor och intervjuar arbetare på deras fritid när de inte behöver riskera repressalier.

På redaktionerna finns också en magkänsla för vad medborgarna uppfattar som rätt och fel. Företagsledningar som hamnar i blåsväder försvarar sig ofta reflexmässigt med att de hållit sig till lagar och regler och ställt krav på sina leverantörer. Men det räcker inte om leverantörerna struntar i kraven och kontrollerna brister.

Om hållbarhet, ansvar och etik ska bli verklighet och inte bara tjusiga dokument måste företagen arbeta med bättre metoder. De har mycket att lära av journalistiken och dess vassare verktyg.

Lars Schmidt, hållbarhetskonsult och vd, Do Right

.

.

.

.

.