Studie bekräftar skogen som kolkälla

En ny doktorsavhandling från Sveriges Lantbruksuniversitet vänder upp och ner på synen på skogen som en koldioxidsänka. Doktoranden David Hadden har studerat både urskogar och produktionsskogar och hans slutsats är att många skogar släpper ifrån sig mer koldioxid än de binder.

En ny doktorsavhandling från Sveriges Lantbruksuniversitet vänder upp och ner på synen på skogen som en koldioxidsänka. Doktoranden David Hadden har tittat på mätningar av koldioxidflöden i sju olika ekosystem så långt bak i tiden som 17 år. Hans slutsats är att såväl produktionsskogar som urskogar släpper ifrån sig stora mängder koldioxid.
– Eftersom vi har kol i marken så vet vi att skogarna har varit kolsänkor under lång tid, i flera tusen år. Men skogar kan variera, de kan gå från att vara kolsänkor till att bli kolkällor, säger David Hadden till Aktuell Hållbarhet.

När skogar går från att vara kolsänkor till att vara kolkällor så beror det ofta på bränder. Men idag är vi relativt bra på att stoppa skogsbränder i Sverige och de resultat som David Hadden uppmätt beror inte på att skogarna har brunnit.
– Klimatpåverkan kan vara en annan orsak, men våra mätningar har inte pågått så länge att vi kan säga någonting med säkerhet. Däremot finns mycket som tyder på att ett varmare klimat kommer att göra skogarna till kolkällor i större utsträckning. Speciellt under hösten när vädret är fortsatt vara varmt, något som gör att nedbrytningen fortsätter, samtidigt som mörkret gör att fotosyntesen avstannar så att växterna slutar ta upp koldioxid.

David Haddens mätningar visar bland annat att Fiby urskog utanför Uppsala gav ifrån sig 25 ton koldioxid under de tio år som mätningarna pågick där.
– Till stor del beror det på nedbrytningen av döda träd och mycket tyder på att den kommer gå snabbare i framtiden eftersom stormskador och insektsangrepp kommer leda till fler döda träd. Bilden kompliceras också av att de döda träden i urskogarna är viktig för många hotade arter, säger David Hadden.

Även produktionsskog visade sig bli en kolkälla på relativt kort tid. I David Haddens doktorsavhandlingar mättes koldioxidflödena i en 50 år gammal produktionsskog under 17 år. Under de första 13 åren var skogen en kolsänka, för att sedan förvandlas till en kolkälla under framförallt våren och hösten.
– Det var någonting som förändrades i skogen. Det har hänt tidigare i Alaska och då berodde det på en förändring i klimatet men vi kunde inte se att klimatet förändrats under de här 17 åren. Så vi letade efter andra förklaringar och vår teori är att man varit för dåliga på att gallra. Skogen blev väldigt tät och mörk och då det ledde till att många träd dog och skogen började släppa ut mycket CO2. Så nu har vi gallrat skogen för att se om det kan vara orsaken.

I sin avhandling har David Hadden också jämfört koldioxidbalansen i jordbruksmark. Här konstaterar han att åkrar som låg i träda utgjorde en liten kolkälla medan den odlade marken utgjorde en liten kolsänka, även om marken angav koldioxid när den plöjdes.

Hur kommer det sig att dina forskningsresultat skiljer så mycket från tidigare forskning?
– Man har faktiskt uppmätt liknande resultat tidigare, man har sett att skogar kan ändras från att vara kolsänkor till att vara kolkällor. Men det har bara skett vid ett fåtal tillfällen. Kanske kan det vara så att det finns forskare som fått liknande resultat tidigare, men att de inte publicerat eftersom resultaten går emot den allmänna uppfattningen. Men det kan också handla om att vi mätt värden i skogarna under väldigt lång tid, i en del fall 17 år, och då kan vi lättare upptäcka ändringar.

Vad tror du att din forskning kommer att få för konsekvenser?
– Jag kan inte svara på det. Då det gäller åkermarken kanske den kommer att leda till ändrade policys för jordbruket. Då det gäller skogen är det förstås bra att plantera skog om det är skogsmark där det stått skog förut, det handlar mer om hur man sköter om och tar ner skogen. Men det här är ett område man måste forska vidare på.