”Nya regler för energi bromsar förnybart”

DEBATT Det nya steg i energiöverenskommelsen som regeringen presenterade i dag innebär en broms för omställningen till ett förnybart energisystem, skriver Rolf Lindahl från Greenpeace.

Regeringen presenterade i dag ”nästa steg i energiöverenskommelsen” – med nya regler för förnybar el och kärnavfallsfonden. Tillsammans innebär förslagen en broms för omställningen till ett förnybart energisystem. Utbyggnaden av förnybar energi minskar och subventionerna till kärnkraften ökar.

Målet om ytterligare 18 terawattimmar (TWh) förnybar energi är lågt. Det motsvarar 1,8 TWh per år under en tioårsperiod, vilket är en minskad utbyggnadstakt jämfört med dagens nivåer. Enligt organisationen Svensk Vindenergi har enbart vindkraft haft en genomsnittlig årlig utbyggnadstakt på 2,4 TWh mellan 2011 och 2015.

Det är naturligtvis bra att elcertifikatsystemet förlängs till 2030. En linjär kurva för elcertifikaten fram till 2030 är bättre än en kurva där det mesta ligger långt fram i tiden. Men det blir inte den politiska injektion för kraftfulla satsningar på förnybart som Sverige skulle behöva.

De största satsningarna på förnybar energi bör i stället ske i närtid för att ligga i framkant, eller åtminstone i fas med, den globala utvecklingen. Omställningen i Sverige riskerar nu att bromsa in och Sverige kan bli omsprunget av andra länder. Vi tappar marknadsandelar i en viktig och expansiv bransch.

Förslaget är dessvärre en logisk följd av den energiöverenskommelse som regeringspartierna har träffat med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Det är också i linje med den slopade effektskatten för kärnkraften som innebär konstgjord andning till ett energislag som borde stängas snarast möjligt. Regeringen strör små frön till förnybar energi, men besprutar samtidigt kärnkraftsindustrin med miljardstöd.

Detta blir inte minst tydligt genom de föreslagna förändringarna för kärnavfallsfonden. Det är anmärkningsvärt att genom politiska beslut ändra utgångspunkten för drifttiden av kärnkraftverk. Drift av kärnkraft längre än den ursprungliga tekniska livslängden på maximalt 40 år ska endast baseras på säkerhetsmässiga grunder, inte industrins önskemål om att generera avkastning så länge som möjligt.

Att utgå ifrån att reaktorer har en livstid på 50 år, i stället för som idag 40 år, ökar den finansiella risken för staten och innebär ett riskabelt prejudikat till säkerhetsansvariga myndigheter. I praktiken är det en subvention av kärnkraften, eftersom det inte är sannolikt att alla reaktorer kommer att drivas så länge som 50 år.

Det är viktigare att det betalas in medel i fonden nu än att det ställs säkerheter för framtida inbetalningar. Det är fullt möjligt att framtida säkerheter inte kan realiseras, vilket ökar statens finansiella risk.

I stället bör utgångspunkten vara den omvända – att reaktorerna stänger tidigare än förutsett. Avgiften för bolagen bör vara satt i överkant för att hellre generera överskott och möjlig återbetalning och därmed stimulera en ansvarsfull och tidig avveckling än en riskabel förlängd drifttid för att säkra maximal avkastning. En alltför låg nivå på kärnavfallsavgiften ökar risken för att staten får stå för industrins kostnader.

Greenpeace vänder sig också kraftigt mot förslaget att tillåta placering av fondens kapital i aktier. En breddad placering i mer riskabla finansiella instrument ökar den finansiella risken för staten. De ekonomiska medlen för hantering av kärnavfall ska garanteras av de som genererat avfallet. Det mesta tyder på att fonden lider av ett kraftigt underskott. Underskottet måste täckas upp av ökade avgifter – inte genom förhoppningar om framgångsrik aktiespekulation.

Rolf Lindahl, ansvarig för klimat- och energifrågor hos Greenpeace