”Plastavfallet måste minska – här är fyra konkreta åtgärder”

Plast är en av vår tids stora miljöutmaningar och för att vi ska kunna hantera den krävs konkreta åtgärder som stimulerar ökad materialåtervinning i närtid. Det skriver ett flertal aktörer som representerar såväl energiåtervinnare som materialåtervinnare samt akademi och miljörörelse i ett gemensamt debattutspel med förslag på flera konkreta åtgärder för att minska plastavfallet.

Under 2017 har larmrapporterna om plastens miljöpåverkan duggat tätt. Den ökande mängden plastavfall i våra hav hotar att förstöra enorma naturvärden. Nya kunskaper om mikroplastens miljöpåverkan visar hur små plastpartiklar från exempelvis textilier lagras i såväl växter som djur, vilket också påverkar oss människor genom vår föda. Vid FN:s stora havskonferens i New York i juni, som Sverige tillsammans med Fiji stod som värd för, stod plastens miljöpåverkan högt på agendan.

Miljöproblematiken med plastavfall är svår att hantera i flera avseenden. Plast tillverkas och flyttas över nationsgränserna och det är svårt för en enskild nation att påverka detta flöde. Plast innehåller också ofta fossilt kol vilket driver på efterfrågan på olja. Detta i en tid då vi strävar efter att minska vårt fossilberoende. Redan i dag görs en hel del goda insatser för att minska vår plastanvändning, exempelvis det nyligen införda kravet på butiker att informera om plastens skadliga miljöpåverkan, men det är inte tillräckligt.

Vi är på olika sätt aktörer inom hanteringen av plastavfall. Miljörörelsen bedriver viktigt opinionsarbete kring plastens miljöpåverkan, kommunerna ansvarar för insamlingen av hushållsavfall, forskarna vill bidra till hållbara lösningar genom studier av produktsystem samt policy och återvinningsindustrin nyttiggör en stor del av plastavfallet som råvara för nya produkter. Till detta kommer energiföretagen som gör el och värme av den plast som inte kan tas om hand på annat sätt.

Våra intressen tycks ibland stå emot varandra i miljödebatten, men i denna fråga är vi eniga. Mängden plast i vårt avfall måste minska och vi måste använda den plast vi har mer resurseffektivt. Därför vill vi öka andelen plast som materialåtervinns och helst inte energiåtervinna någon plast alls i våra kraftvärmeverk. Utifrån våra respektive perspektiv har vi gemensamt kommit fram till ett antal konkreta förslag som vi tror snabbt skulle kunna bidra till att minska mängden plast i avfallssystemet.

  • I dag saknar vi i Sverige separata insamlingssystem för många plastfraktioner. För förpackningar, bilar och däck finns ett fungerande producentansvar, men när det gäller bland annat engångsbestick, trasiga leksaker och blomkrukor är konsumentens enda alternativ att slänga det i hushållsavfallet som går till energiåtervinning. Genom att erbjuda separat insamling för flera plastfraktioner skulle det vara möjligt för återvinningsindustrin att materialåtervinna en större del av vårt plastavfall.
  • En annan utmaning är att den plast som i dag samlas in för materialåtervinning i princip aldrig kan återvinnas till 100 procent. Det finns flera skäl till detta. I många produkter blandas olika material vilket försvårar effektiv återvinning. Dessutom kan plasten innehålla farliga ämnen, vilket gör materialet direkt olämpligt att återvinna. En del av plasten är så hårt sliten att den inte längre kan användas som material. Lönsam återvinning av plast kräver också tillräckliga volymer av aktuell kvalitet. I dag finns mer än 93 olika sorters plastfraktioner (polymerer) vilket försvårar effektiv materialåtervinning. Slutligen är efterfrågan på återvunnen plast låg då ny plast är förhållandevis billig. Denna problematik skulle kunna motverkas om vi ställde högre designkrav på plastprodukter samt krav på innehållsdeklarationer av varor. Om plastpåsar som säljs i Sverige endast skulle få vara tillverkade av återvunnen eller förnybar plast skulle det skapa en efterfrågan från återvinningsindustrin som i sin tur skulle skapa ökade incitament att ta hand om plastavfall genom materialåtervinning. Svårigheten med att hantera blandade fraktioner skulle kunna mötas genom att införa ett märkningssystem för produkter utifrån deras återvinningspotential samt miljö- och hälsofarlighet. En ren produkt av ett enda material är betydligt enklare att ta hand om än någon som är tillverkad av flera sorters plast i kombination med tyg och metall. Ett sådant märkningssystem skulle möjliggöra konsumentmakt i återvinningsfrågan.
  • Sveriges offentliga aktörer borde också ha goda möjligheter att minska sin användning av plast. I dag är exempelvis vården en mycket stor konsument av plast av engångskaraktär som slängs direkt efter användning. Stat, kommun och landsting borde ha goda möjligheter att främja produkter av andra, mer miljövänliga material genom att ställa krav vid upphandlingar på att andra produkter av andra mer hållbara material ska ha företräde. Det skulle gynna företag som kan erbjuda alternativa materiallösningar.
  • Slutligen får vi inte glömma energiåtervinning av de plastprodukter som inte kan tas hand om på andra sätt. Det kan handla om varor med farliga ämnen, som därför inte ska materialåtervinnas eller om förorenade fraktioner som vi inte vill återföra i samhället, exempelvis blöjor eller plast som blivit så sliten att den inte kan materialåtervinnas. Energiåtervinningen av plast måste minska, men så länge vi har plastavfall i vårt samhälle som inte kan tas omhand på andra sätt måste det kunna få nyttiggöras som el och värme samtidigt som vi förhindrar att det sprids i naturen.

Genom att implementera dessa förslag tror vi att Sverige skulle kunna bli ett föregångsland när det gäller att hantera plastutmaningen. Plast är en av vår tids stora miljöutmaningar och för att vi ska kunna hantera den krävs konkreta åtgärder i närtid. Vi är beredda att verka för en förändrad plastavfallshantering i Sverige. Nu behöver politiken ta fram verktyg som gör det möjligt.

Mats Eklund
Professor industriell miljöteknik, Linköpings universitet

Fridolf Eskilsson
vd, Jönköping Energi

Malin Forsgren
verksamhetsansvarig, Cleantech Östergötland

Anders Jonsson
vd, Tekniska verken i Linköping

Magnus Hemmingsson
vd, Mälarenergi

Mikael Karlsson
ordförande, European Environmental Bureau

Pär Larshans
hållbarhetschef, Ragn-Sells

Lars Larsson
vd, Borlänge Energi

Karin Lexén
generalsekreterare, Naturskyddsföreningen

Björn-Ola Linnér
Professor vid Tema Miljöförändring, Linköpings universitet, och programchef för Mistra Geopolitics

Karin Medin
vd, Söderenergi

Anders Östlund
vd, Öresundskraft