Psykologidoktorn: ”Strunta i att kommunicera om klimatet”

Psykologidoktorn Misse Wester berättar för Aktuell Hållbarhet varför information sällan leder till att människor förändrar sitt beteende, och hur man bör kommunicera runt klimatfrågan om man vill få effekt.

Misse Wester är doktor i psykologi. Hennes forskning handlar om hur vi tänker kring risk och hur vi beter oss i kris. För Aktuell Hållbarhet berättar hon varför information sällan leder till att människor förändrar sitt beteende, och hur man bör kommunicera runt klimatfrågan om man vill få effekt.

Vad är det som gör att människor har så svårt att ta till sig information om klimatförändringarna?

– Det vi ser när vi gör studier, för att undersöka vad folk vet och tycker, är att alla känner till klimatförändringarna. Att de inte reagerar beror inte på kunskapsbrist eller omedvetenhet, snarare har det att göra med resignation.

Hur ska man kommunicera runt klimatfrågan för att folk ska agera?

– Man måste ha förståelse för folks livssituation, och det tycker jag inte riktigt att man har. Därför menar jag att vi kanske ska strunta i att kommunicera runt det här och lägga energin på annat.

 Som vadå?

–Vi kanske ska leta efter de exempel på omställningar som faktiskt har fungerat, det finns ju till exempel en massa lokala initiativ som är effektiva. Istället för att försöka höja folks kunskapsnivå i de här frågorna kanske man ska fokusera på vad man kan göra rent praktiskt, på lokal nivå.

Tror du verkligen att det skulle räcka med lokala initiativ för att lösa den globala klimatkrisen?

– Nej, om man tittar på de stora processerna så handlar mycket om att vi lever i ett kapitalistiskt system där vi säljer varor och tjänster som är dåliga för miljön.

–Men vi kommer inte att sluta sälja de tjänsterna och varorna så länge vi tjänar pengar på dem. För att komma till rätta med det problemet är det förmodligen bättre att satsa på lagstiftning och hårda åtgärder. På samma sätt som vi har en Riksbank i Sverige för att fatta ekonomiskt långsiktiga beslut, så skulle vi till exempel kunna ha ett miljöinstitut som fattar beslut om miljön. Men det finns det ju ingen politiker som är redo att göra det för då blir man inte omvald.

Så vad kan man göra istället?

– Det här med att informera människor om saker man tror att de inte vet, och sedan förvänta sig att de kommer att göra gott bara för att de har kunskapen, har aldrig fungerat. Det har man vetat inom kommunikationsvetenskapen väldigt länge, även om det är först nu som det fått genomslag inom miljö- och klimatkommunikation.

Innebär det här att alla organisationer och eldsjälar som jobbar med påverkansarbete sliter förgäves?

– Nej, de gör jättestor nytta för de bidrar till att frågorna ständigt är uppe på agendan. Men om man jobbar som kommunikatör så måste man veta varför man kommunicerar, vad målet och syftet är. Där kan jag tycka att man borde göra ett grundligare förarbete och följa upp resultaten för att se om kommunikationsprojekt ändrar folks beteende. Gör man sådana uppföljningar kommer man se att de inte gör det, det är jättesvårt att ändra folks idéer och värderingar bara genom information.

Men om forskare redan känner till det här, varför ska de följa upp sitt arbete?

– Det är viktigt att följa upp allt arbete där man försöker påverka, men om vi ska få människor att ändra beteende ska vi gå på beteendet och vad som orsakar det först. Sedan kan vi informera också, eftersom det är viktigt för trovärdigheten att det finns upplysning, men enbart information kommer inte leda till någon beteendeförändring.

Den 7:e september talar Misse Wester på Aktuell Hållbarhets konferens Klimatanpassning Sverige 2016.