Svante Axelsson om sitt nya jobb för Fossilfritt Sverige 2030

Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen sedan 16 år tillbaka, börjar snart som samordnare för Fossilfritt Sverige 2030. Nu berättar han om sitt nya jobb och dess utmaningar och möjligheter.

Grattis till ditt nya jobb. Hur känns det?

–Det känns väldigt spännande. Det här var ingenting jag hade planerat. Jag hade visserligen sagt upp mig från Naturskyddsföreningen långt innan det här erbjudandet kom men det var för att börja arbeta vid Linköpings universitet. Jag kommer fortfarande att ha en fot kvar där men det kommer att bli mindre nu när jag ska jobba för Fossilfritt Sverige.

 Kan du berätta lite mer om vad ditt nya uppdrag består i?

– Det är fortfarande ganska oklart hur rollen kommer att se ut. Det är ett stort och brett mandat där jag har ganska stor frihet. Jag måste lyssna in vad alla aktörer vill men för mig kommer det främst att handla om tre saker. Dels kommer jag att använda mig av min erfarenhet och mitt engagemang i klimatfrågan för att bidra till att skapa en berättelse om hur Fossilfritt Sverige kan utvecklas och vilka historiska framgångar vi gjort, samt om människors rädsla för förändring. Det är sådant vi diskuterat mycket inom Naturskyddsföreningen och här tycker jag att det finns många mentala och miljöhistoriska frågor som är viktiga.

–Den andra viktiga uppgiften för mig blir att kommunicera positiva exempel och inspirera så att aktörerna i nätverket får veta vad som händer i företag och organisationer. På så sätt kan man lära av varandra och skapa en känsla av samhörighet.

– Den tredje, och kanske viktigaste uppgiften, blir att vara en länk mellan regeringen och näringslivet och regeringen och kommunerna. Jag tänker att jag kommer att fungera som en hinderröjare som identifierar vilka politiska reformer som bör genomföras för att underlätta det här.

Är fossilfritt Sverige ett rimligt mål?

– Jag tror att många företag, människor och politiker tror att det är svårare att fasa ut fossila bränslen än det faktiskt är. Det är den goda berättelsens överraskning, att det här kommer gå lättare än man tror.

 – Nu har vi fått klimatmål om 85 procents minskning till 2045 och vi har fått trafiksektorns mål på 70 procent till 2030. Det är skönt att det politiska målet är partiöverskridande, att blocken är överens om samma målbild. Nu handlar det för mig om att höja tempot i klimatarbetet.

Vad kommer du att börja med?

–Jag måste börja med är att identifiera viktiga områden och lyssna på de olika aktörerna i nätverket. Jag kommer att träffa väldigt många av dem för att se vad det tänker att min funktion kan bidra med.

– Jag tror att det finns ett antal hinder som måste bort för att underlätta övergången till ett fossilfritt Sverige. Vissa av de åtgärderna kan göras nu direkt eftersom de är lönsamma för de flesta kommuner och företag. Inom andra områden måste man få till systemförändringar, då blir processen längre.

–Vi måste också fundera på hur det här nätverket ska fungera och hur man ska se på de 170 organisationer som är med. Om man ska vara med i Fossilfritt Sverige, ska det krävas någon tydlig motprestation eller ska det bara vara ett nätverk för kunskapsspridning och inspiration? Det är ju viktigt att man inte konkurrerar ut Hagainitiativet som redan finns.

Varför går klimatarbetet så trögt?

– Jag tror att miljöfrågorna triggar igång en del fantasier. När man talar om miljöåtgärder tänker folk kostnader, de tänker uppoffringar. Därför tror jag kanske inte att man ska prata klimat, man kanske ska fokusera på hälsa eller andra frågor som inkluderar klimat men man kanske inte ska kalla det för klimatåtgärder. Det finns många olika ingångar i klimatfrågan och rent psykologiskt tror jag att det kan vara smartare att angripa frågan från ett annat håll.