”Vargstammens storlek bedöms med otillräckliga modeller”

DEBATT Innan den första oktober ska landets länsstyrelser ta beslut om vilka vargrevir i Sverige som ska förvaltas genom licensjakt. Men myndigheterna är på väg att tillåta vargjakt baserat på en rejält överskattad populationsbedömning – vilket riskerar att leda till att alldeles får många vargar skjuts, menar debattörer från Naturskyddsföreningen och Svenska Rovdjursföreningen.

I september väntas flera länsstyrelser på nytt fatta beslut om licensjakt på varg. Om licensjakt överhuvudtaget ska tillåtas behöver besluten om hur många vargar som får skjutas utgå från bästa tillgängliga kunskap om hur många de är. Om antalet vargar överskattas är det stor risk att för många skjuts och att det känsliga beståndet blir än mer hotat.

Varginventeringen utförs av länsstyrelserna och sammanställs av Viltskadecenter. Genom omfattande fältarbete, kompletterat med DNA-analyser och data från sändarförsedda vargar, finns det god kunskap om antal vargrevir, familjegrupper och föryngringar (valpkullar) i Sverige.

Vi är bekymrade över att Naturvårdsverket fortfarande tycks vilja tillämpa en föråldrad modell för att utifrån inventeringsdata beräkna antalet vargar. Sedan länge uppskattas antalet vargar genom en matematisk beräkning som går ut på att antalet föryngringar föregående år multipliceras med faktorn 10. Denna beräkningsmodell baseras på data från endast tre år. I den siffra som räknas fram ingår dessutom även vargar som redan dött under det senaste året. Efter hand har det blivit alltmer tydligt att den modellen inte ger en korrekt bild av hur stor dagens vargpopulation är.

Detta insåg även Naturvårdsverket, som för några år sedan gav det skandinaviska vargforskningsprojektet Skandulv i uppdrag att utveckla en mer rättvisande beräkningsmodell. Den nya modellen, som presenterades i fjol, baseras på data från en mycket längre tidsperiod och tar hänsyn till att antalet vargar varierar över året. Forskarna kom fram till att det troligaste antalet vargar i december är antalet familjegrupper som finns då multiplicerat med 8. I mars ska istället antalet då existerande familjegrupper multipliceras med faktorn 7,67. Att det blir olika omräkningsfaktorer för olika månader beror på att alla valpar föds ungefär samtidigt på våren, medan dödligheten sker under hela året.

Man kan förstås välja när på året man vill mäta populationsstorleken. Men om populationen ska jämföras med det referensvärde på 300, som Naturvårdsverket sagt att vargpopulationen inte bör underskrida, bör också referensvärdets utgångspunkt användas. Referensvärdet är baserat på analyser där populationsstorleken mäts precis innan nya valpkullar föds. Därmed är det populationsstorleken strax före årets föryngring – i mars – som ska jämföras med referensvärdet.

Vid senaste vinterns varginventering hittades 34 familjegrupper i Sverige, och sju familjegrupper med revir på gränsen mellan Sverige och Norge. Fyra av de helsvenska familjegrupperna sköts dock bort vid licensjakten: Nordmark, Loka, Orsen och Blyberget. Alltså fanns 30 helsvenska familjegrupper kvar i slutet av vintern. De sju svensk-norska familjegrupperna fanns kvar och räknas i detta sammanhang som halva familjegrupper.

Bästa möjliga uppskattning av antalet vargar i slutet av vintern blir därför 33,5 multiplicerat med 7,67. Då får vi antalet 257. Naturvårdsverket har ansvar för att vägleda länsstyrelsernas arbete med rovdjursfrågor. Därför är det bekymmersamt att Naturvårdsverket angav att det skulle finnas 355 vargar i Sverige när inventeringsrapporten presenterades i början av sommaren. Naturvårdsverket vet att den siffran, som bygger på den gamla beräkningsmodellen, är missvisande. Dels för att den använder en för hög omräkningsfaktor, och dels för att även vargar som dött under året är inräknade.

Det är stor skillnad mellan 355 och 257. Den föråldrade modellen kan göra att länsstyrelserna totalt felbedömer utrymmet för jakt.

Nu pågår arbete med att kvalitetssäkra den nya beräkningsmodellen, genom utökad insamling av DNA-prov från vargspillning, med mera. Naturvårdsverket tycks mena att detta måste göras färdigt innan den nya, förbättrade modellen används i besluten om jakt. Det är viktigt med kvalitetssäkrade metoder, men i dag har vi ingen kvalitetssäkrad metod, eftersom den gamla beräkningsmodellen inte heller är det. Och den gamla modellen riskerar att leda till att för många vargar i vårt redan hotade vargbestånd skjuts.

Medan ytterligare kunskapsuppbyggnad pågår bör rovdjursförvaltningen baseras på aktuell kunskap. Går det inte att använda det som är bästa tillgängliga kunskap just nu, blir slutsatsen helt enkelt att kunskapen om vargstammens storlek är för otillräcklig för att licensjakt efter varg ska tillåtas överhuvudtaget.

Torbjörn Nilsson, ordförande Svenska Rovdjursföreningen 

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen