Världen vänder blad

Nu har FN antagit de nya utvecklingsmålen. Läs artikeln från senaste numret av Miljöaktuellt om hur 17 mål och 169 delmål ska skapa en hållbar och värdig framtid - för alla på jorden.

Den här artikeln kommer från senaste numret, 7/8 2015, av Miljöaktuellt.

När Johan Rockström höll sitt kritikerrosade program i Sommar i P1 utbrast han efter bara några minuter:
– Wow! Om det här lyckas i september vore det ett makalöst genombrott.
Johan Rockström, som till vardags är professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet och chef för Stockholm Resilience Centre, berättade för lyssnarna att hela världen är på väg att vända blad för att förhoppningsvis slå in på en helt ny utvecklingsväg.
Det han syftade på var det toppmöte som ska hållas i New York 25-27 september, där världens alla länder ska enas om nya globala och hållbara utvecklingsmål.

Utvecklingsmålen, eller SDG:erna som de också kallas (efter Sustainable Development Goals), ersätter de nuvarande åtta millenniemålen som gällt sedan år 2000, där vissa av de nya målen har siktet inställt på år 2020, men de flesta på 2030.
Måns Nilsson, som är forskningschef på Stockholm Environment Institute, SEI, berättar för Miljöaktuellt att den stora skillnaden mot millenniemålen blir att de nya målen ska vara globala, det vill säga inte bara gälla utvecklingsländerna.
– Det betyder att det fortfarande finns grundläggande utvecklingsmål kvar, som att hunger ska utrotas och att alla flickor ska gå i skolan, frågor som i Sverige inte har någon direkt relevans. Men de flesta målen, de som till exempel handlar om miljö, hälsa och social jämlikhet, är i allra högsta grad relevanta även för oss.

De 17 målen och de 169 delmålen är alla ganska vagt formulerade. Tanken med det är att samtliga länder i världen ska kunna komma fram till vad som är betydelsefullt för just dem. Detta innebär dock, förklarar Måns Nilsson, att det inte är tekniskt lätt att säga vad som egentligen ska uppnås. I stället blir det en politisk process som måste ta vid – en form av tolkningsprocess.
– Det har riktats mycket kritik mot målen för att de är vagt och nästan floskulöst formulerade. Men jag tror det är en poäng med detta, för då måste man, såväl länder, som företag och civilsamhälle, precisera vilka mål som är viktiga och hur man ska tolka dem, förklarar Måns Nilsson.

Isabella Lövin (MP), Sveriges biståndsminister, säger till Miljöaktuellt att den svenska regeringen just nu är inne i en process kring hur den nationella implementeringen ska gå till, något som också kommer avspegla sig i hur det svenska biståndet ska bedrivas framöver.
– Vi tittar mycket på hur Agenda 21-arbetet genomfördes. Det ser vi som en möjlig modell. Kanske vore det också en idé, eftersom det handlar om att förverkliga de här 17 målen fram till år 2030, att kalla arbetet för Agenda 30. För SDG:erna, det är ett så hopplöst begrepp.

Isabella Lövin beskriver själva framtagandet av de nya utvecklingsmålen som en unikt bred konsultationsprocess. Hon är också tydlig med vilka frågor som Sverige lagt extra mycket tyngd bakom i förhandlingarna.
– Dels miljö- och klimatfrågorna. Det är viktigt att inte göra om misstaget med millenniemålen, där man ville ta fattigdomsbekämpning först och lämna miljön till senare. Men vi kan inte utrota fattigdomen om vi inte gör något åt miljöproblemen. Och tvärtom.
– En annan fråga som också varit viktig för oss, som är kontroversiell i stora delar av världen, handlar om jämställdhet. Där har vi fått in väldigt bra skrivningar, bland annat om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Isabella Lövin nämner också mål nummer 16, som handlar om fredliga och rättssäkra samhällen.
– Den frågan har varit nära att trilla ur förhandlingarna flera gånger för att länder inte tyckt den passat in. Men en av de absolut största orsakerna i dag till fattigdom, lidande och miljöproblem är konflikter och flyktingkatastrofer. De kostar världen enormt mycket och är ett stort hinder för utveckling. Det här är enligt mig ett lika fundamentalt mål som målet att bekämpa klimatförändringarna.

Vad händer då efter att världens ledare enats om de nya utvecklingsmålen i september? Isabella Lövin påpekar att millenniemålen ledde till framsteg, exempelvis när det kom till minskad mödra- och barnadödlighet i världen, just för att man fokuserade internationella och nationella insatser på dessa frågor. Hon säger att nyckeln till framgång även denna gång handlar om att skapa ett engagemang och ett deltagande på alla nivåer i samhället.
– Det är viktigt att komma ihåg att det inte är FN-organisationerna som ska se till att målen genomförs. Inte heller kommer de nationella regeringarna kunna göra det ensamt. Utan hela samhället måste vara med.

Även Måns Nilsson på SEI hoppas att det ska bli verklig handling av detta. Samtidigt påpekar han att det inte är ovanligt att internationella avtal inom hållbar utveckling i slutändan reduceras till en form av indikatorrapportering, ett öde Måns Nilsson hoppas inte blir fallet här. Hans gissning är att det blir ett positivt initialt momentum kring målen, men att arbetet efter ett par år riskerar att tappa fart om inte politikerna lyckas hålla uppe ett kontinuerligt tryck i arbetet.
– Det kan bli ett otroligt kraftfullt ramverk, och i så fall första gången i historien som vi har en sorts gemensam bild av vad samhället syftar till. Om de stora ländernas stats- och regeringschefer kommer på mötena framöver, då kan arbetet få ordentlig kraft, säger Måns Nilsson och tillägger:
– Ett bra lackmustest blir mötet i New York nu i september. Vilka ledare som åker dit, och vad de kommer att säga.