Miljörevisorn som fick nog

Inte bra för hjärnan, konstaterade miljörevisorn Anders Welin om jobbet han sa upp efter 30 år i tjänsten. Det var dags att skriva en bok om varför det går som det går med klimatet.

– Det är en stor omställning från att ha jobbat som revisor i 34 år, men utan den erfarenheten hade det inte varit möjligt. Det hade inte heller ­varit möjligt utan min fru som familjeförsörjare, säger Anders Welin som har sagt upp sig från sitt arbete för att skriva en bok.

Några månader efter att Anders Welin lämnat in passerkort och sagt farväl till kollegorna på PwC äntrar han scenen på en konferens i Energimyndighetens regi. Han talar under rubriken ”Det finns inga riktiga miljö­bilar” och har ett kejsaren är naken-budskap till publiken; att elbilar också har en klimatpåverkan, troligen i nivå med fossil­bränsledrivna motsvarigheter. I publiken sitter experter och besluts­fattare i fordonsbranschen.
Det som har ställt Anders Welin på scenen är en debattartikel där han skriver ”kräv att biltillverkarna redovisar utsläppen från hela bilens livscykel, inte bara utsläppen som kommer ur avgasröret”. Inte ens Tesla kan kalla sig miljöbil.
– Jag skulle skriva ett kapitel i boken om hur man ska välja den mest miljövänliga bilen. I min research gick jag ner mig fullständigt i träsket av livscykelanalyser och kom fram till att det inte finns några miljöbilar, utan att även elbilar kan ha stor klimatpåverkan. Det beror i första hand på hur energin som använts vid produktion och laddning av batterier har producerats. Så länge det inte finns en speciellt framtagen standard för livscykelanalyser inom fordonsindustrin är det dessutom inte möjligt att rakt av jämföra olika livscykelanalyser med varandra. Den bild som jag fick fram stämde inte alls med de självsäkra uttalanden som supermiljöbilstillverkarna förde fram i debatten. Det är endast i undantagsfall som biltillverkare redovisar livscykelanalyser för sina modeller, säger Anders Welin.

Mannen som under årens lopp har reviderat högar av års- och hållbarhetsredovisningar författar i dag alltså sin egen publikation. Den tvärvetenskapliga bok som planeras vara klar till årsskiftet verkar bli ett samhällskritiskt verk.
– Dagens samhälle har inga strukturer som stödjer långsiktig uthållighet. Vi är utlämnade till vår hjärnas jakt på den närmast åtkomliga belöningen när vi ska göra våra val, och de är många i dagens samhälle. Jag vill att boken jag skriver ska öppna folks ögon, få folk att förstå att tekniken inte kommer att lösa alla problem. Det är ju vi människor som använder tekniken. Vi behöver bli bättre på att förstå vilka konsekvenser våra beslut får på fler områden än bara det rent privatekonomiska. Till exempel hur mycket resurser gör jag av med som jag inte ser när jag konsumerar?
Vilka mer insikter har du fått under arbetet med boken?
– Jag har insett hur komplext klimatproblemet är och hur obetänksamt vi har utvecklat vårt samhälle. Att lösningen kräver global samverkan gör det inte lättare. Eftersom vi i grunden är vanemänniskor måste vi lära om, vilket innebär stora utmaningar utan tydliga signaler till exempel i form av att det kostar att göra fel.
Men på vilket sätt är revisorsjobbet inte bra för hjärnan?
– Det beror på missuppfattningen att man får större säkerhet i det utförda arbetet ju mer detaljerade anvisningar man ger och ju mer krav på dokumentation som ställs. I själva verket blir det tvärt om, vilket sannolikt läkare, lärare, banktjänstemän och andra som också fått ökade dokumentationskrav kan vittna om. När otroligt kompetenta medarbetare inte får utrymme för sin huvuduppgift på grund av att det viktigaste i verksamheten blir att uppfylla dokumentationskraven krockar det med individens behov av att få välja det man skall göra. Utan det aktiva valet skapas inget engagemang