Återreplik: ”Vi måste prata mer om Kinas utsläpp”

Vår debattartikel i Aktuell Hållbarhet den 20 april tog avstamp i slutsatser och formuleringar i ett avsnitt av Aktuellt i Svt. Där sades att det stod i IPCC:s forskarrapport att befolkningsökning är ett av de största hoten mot möjligheten att rädda klimatet och att formuleringen var struken i vad Aktuellt kallade den ”politiska” sammanfattningen.

Matti Rummikainen säger i en replik att det är missvisande. Men efter att ha dykt ned i dokumenten får vi nog konstatera att Aktuellt hade mer rätt än fel. I den fullständiga rapporten lyfts mycket riktigt befolkningsökningen som ett stort problem för både klimat och hunger. Det resoneras också om metoder att dämpa den, såsom utveckling, utbildning, ökad jämställdhet och frivillig familjeplanering. I sammanfattningen står det inte så. Aktuellt hade fel om att det var struket, men det är nedtonat. Där finns en del av en mening som nämner orsakskopplingen mellan befolkningsökning och klimatutsläpp.

Oavsett om orsaken till nedtoningen är politisk, bygger på självcensur eller någon annan faktor, så bör den påtalas och åtgärdas. Annars får det effekt på politiken. Vi vill också tillbakavisa att vi skulle vara klimatförnekare, som antyds i Fredagskommentaren i Aktuell Hållbarhet den 28 april. Vi oroas av klimatproblemen och söker lösningar på dem. Därför blir vi bekymrade när klimatpolitiken och klimatdiskussionen som äger rum utanför vetenskapen inte förmår spegla vissa jobbiga frågor, trots att vetenskapen känner dem.

Vi blir bekymrade när klimatpolitiken och klimatdiskussionen som äger rum utanför vetenskapen inte förmår spegla vissa jobbiga frågor, trots att vetenskapen känner dem.

Tankarna går till fördröjningen av förståelsen av problemen inom migration, integration och kriminalpolitik, som var en följd av just sådana skygglappar.

Fredagskommentaren är dock allra mest en positiv text, eftersom den konkret sätter fingret på en av klimatpolitikens underdiskuterade frågor och visar på samband och lösningar.

En annan fråga som bör uppdateras är synen på Kina. Nya uppgifter visar att per capita-utsläpp och historiska utsläpp inte är desamma som förr och inte desamma som används i den politiska debatten. Trots det får Kina fortsätta att öka sina rekordstora utsläpp till 2030. Hur kan det vara så? Vi tror att en klimatpolitik som är inriktad på en påstådd rättvisa och inte tar hänsyn till Kinas utsläpp kommer att misslyckas. Diskussionen borde således kretsa mer kring metoder för att få Kinas utsläpp att sjunka.

"Diskussionen borde således kretsa mer kring metoder för att få Kinas utsläpp att sjunka."

Man bör vara ärlig med hur saker hänger ihop. Sedan får man väga olika värden mot varandra som man vill, men på ett transparent sätt. Här får man till exempel väga framgång i klimatpolitiken mot det eventuellt positiva som kan knytas till befolkningsökning och migration och det eventuellt positiva med att se Kinas ökande utsläpp som rättvisa.

Vi påminner om vårt huvudbudskap i artikeln – att fostra en frimodig debatt med tolerans för meningsmotståndare och minoritetsåsikter. Dels för att det är vetenskapens eget sätt, dels för att slippa konspirationsteorier och dels för att det är endast så vi kan lyckas rädda klimatet.

Martin Kinnunen
Riksdagsledamot, miljöpolitisk talesperson (SD)

Staffan Eklöf
Riksdagsledamot, ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet (SD)