Dålig koll ger noll utsläppskontroll 

Med Parisavtalets 1,5-gradersmål har vi tagit på oss ett stort gemensamt ansvar. Vi måste halvera utsläppen till 2030 och efter det nå nära noll senast 2050. Blundar vi och låter uppvärmningen fortsätta så kommer det att sluta i katastrof. Ingen aktör, varken privat eller offentlig, kan ställa sig vid sidan och tro att andra ska göra jobbet. Inom vår bransch, eldistribution, finns en del att göra.

För att hålla 1,5-gradersmålet har det Internationella Energiorganet, IEA, räknat ut att EU-länderna tillsammans måste minska utsläppen från elproduktionen till en femtedel av dagens utsläpp.

För att kunna minska i linje med målet måste vi ha metoder för att mäta alla utsläpp som elen orsakar. Energimarknadsinspektionen, EI, har som namnet antyder i uppdrag att övervaka den svenska elmarknaden. Myndigheten har konstaterat att det är nödvändigt med en gemensam metod för att mäta utsläppen.  

Problemet är att den inte är tillräcklig. EI utgår inte från ett livscykelperspektiv i beräkningen av utsläpp från el. Det innebär att utsläpp från exempelvis byggnation av kraftverk, distributionsnät, elens resa från kraftverk till eluttag mm - allt sådant som är helt nödvändigt för att elen ska framställas och levereras - utesluts helt. 

Resultatet blir att EI redovisar klimatpåverkan från el med utsläpp på 0 g/kWh. Väldigt bekvämt och det ser oerhört bra ut för oss företag som säljer el. Men det är fantasisiffror som är rent felaktiga och därmed vilseledande för både våra kunder och beslutsfattare.  Varför gör då EI på det viset? Bakgrunden beskriver Ei i rapporten ”EI R2011:10 Ursprungsmärkning av el: 

”Det finns två huvudsakliga tillvägagångssätt att redovisa miljöpåverkan. Det ena sättet är att beräkna utsläpp och avfall ur ett livscykelperspektiv. Detta innebär att, utöver att se till själva produktionsförfarandet, även beakta framtagande av insatsvaror och drift av anläggningar som används för elproduktion. Det andra tillvägagångssättet är att beräkna den direkta effekten av framställningen av elen, dvs. den momentana effekt som produktionen av el har på miljön. I 8 kap. ellagen 12 § första stycket står att uppgifterna ska lämnas om den inverkan på miljön som framställningen av den försålda elen har orsakat. I linje med hur detta tolkats runtom i Europa har även Energimarknadsinspektionen tolkat lagen att handla om direkta utsläpp. (…) ”

”Energimarknadsinspektionen bedömer att det i nuläget inte är möjligt att ställa krav på att de enskilda elhandelsföretagen ska tillhandahålla uppgifter beräknade ur ett livscykelperspektiv. Redovisning av elens miljöpåverkan behöver följaktligen endast beakta den miljöpåverkan framställningen av el har vid produktionstillfället. ” 

Med andra ord: Eftersom det är enklare att bara beräkna de direkta utsläppen och det inte tydligt sägs i lagen att hela livscykeln ska beräknas, så struntar de i det. 

Till EI:s försvar ska sägas att detta formulerades 2011 och då var klimatåtgärder på individnivå inte en riktigt lika angelägen fråga som i dag. Å andra sidan kräver ellagen att alla elhandlare ska redovisa den sålda elens effekt på klimatet, vilket då borde göras så korrekt som möjligt.  

Det är inte acceptabelt att klimatpåverkan redovisas felaktigt. EI har i uppdrag att ta fram och redovisa korrekt data. Som det fungerar i dag nickar branschen gillande och reproducerar felaktiga siffror. Det ger en missvisande bild av elproduktion och än värre – det lurar konsumenter att tro att elen har noll klimatpåverkan. Sanningen är att den enda kilowattimmen med noll klimatpåverkan är den som varken produceras eller konsumeras.

Branschen måste få stopp på den greenwashing som pågår. För att komma tillrätta med problemet behöver EI, trots att det innebär en del jobb, börja redovisa utsläpp från el utifrån elproduktionens hela livscykel. Så rapporterar Naturskyddsföreningen utsläpp från el märkt Bra Miljöval och så rekommenderar även Naturvårdsverket svenska företag att mäta sin klimatpåverkan.  

Utan koll på de verkliga utsläppen vet vi inte vilka åtgärder som ger effekt. Att mäta och redovisa utsläpp enligt en gemensam standard är det enda sättet att hindra snedvriden konkurrens i elbranschen och ge konsumenterna makten över sin elkonsumtion. Om elproducenterna fortsätter använda vilseledande siffror när de redovisar utsläppsdata kommer vi inte att veta om vi minskar utsläppen i linje med Parisavtalet, vilket vi alla har förbundit oss till.   

EI har en viktig roll att spela för att trycka på branschen i klimatarbetet och ge elkonsumenter verktyg att göra informerade val. Får vi inga gemensamma standarder för utsläppsmätning kommer vi fortsätta att ha företag och producenter som entusiastiskt hävdar att de är klimatvänliga, fastän de i verkligheten kanske inte alls är det. Falska fasader skadar branschens förtroende och det skadar hela klimatarbetet i ett större perspektiv. 

Emmy Tollin, 
Hållbarhetsansvarig GodEl