Därför behöver spelreglerna för energiåtervinningen ändras

Den svenska energiåtervinningen av avfall är en stabil och anpassningsbar källa till el och värme. Det har inte minst visat sig viktigt de gångna kalla veckorna. Men nu hotas energiåtervinningen av drastiskt stigande kostnader med både ökande avfallsförbränningsskatt och utsläppsrättspriser, som på intet sätt bidrar till ökad hållbarhet. Vi har möjligheter att bidra med mycket mer elproduktion, men skatterna straffar oss om vi försöker.

Många av Sveriges tätbefolkade områden har en säker källa till såväl värme som el: energiåtervinning ur avfall som inte kan återvinnas på annat sätt. Sveriges anläggningar för avfall som inte kan återvinnas på annat sätt värmer närmare 1,5 miljoner hushåll och förser 780 000 med el. 

Sett till den totala elkonsumtionen i Sverige är verken små aktörer, men energiåtervinningen har fördelen att kunna balansera produktionen och toppa när elen och värmen behövs som bäst. När vattenkraftdammarna fryser till och vinden mojnat, då kan man ändå lita på att de 27 anläggningarna för energiåtervinning fortsätter leverera. De är placerade i tätbefolkade områden och behöver inga långa ledningar. Det är närproducerat i ordets rätta bemärkelse, viktigt för den regionala utvecklingen.

Sverige har bland de renaste anläggningarna för behandling av avfall i världen och jobbar stenhårt för att bli fossilfria till 2040. Sverige är också det land i Europa som utvinner mest energi per ton ur avfallet, cirka 3 MWh per ton. Samtidigt innehar de svenska anläggningarna rekord i pålagor: utöver koldioxidskatt och avfallsförbränningsskatt har Sverige som ett av bara tre länder i Europa valt att inkludera dem i EU:s handel med utsläppsrätter. Vi efterfrågar rättvisa och jämlika villkor genom att alla länder i EU ska omfattas av handelssystemet.

Att förbränningsskatten inte plockats bort är mycket märkligt. De flesta remissinstanser påpekade redan inför skattens införande att den inte tjänar sitt syfte. Något som senare bekräftats i utredningar från bland annat Avfall Sverige och Skatteverket. Vid införandet av skatten angav regeringen att den bland annat skulle bidra till att på lång sikt uppnå en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering i enlighet med avfallshierarkin och att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. I Skatteverkets utvärdering av skatten konstateras att den är ineffektiv och att den inte underlättar för omställningen till en cirkulär ekonomi eftersom avfallsflöden, materialåtervinning, produkters design eller växthusgaser inte påverkas av skatten i någon större utsträckning på längre sikt. Trots detta föreslår regeringen nu att avfallsförbränningsskatten ska öka kraftigt över tid genom en så kallad BNP-indexering. 

Störst problem utgör dock handeln med utsläppsrätter. Priset för att släppa ut koldioxid inom EU:s utsläppshandelssystem har formligen skenat och har fördubblats flera gånger om sedan systemet reformerades 2017. Syftet med utsläppshandeln är att göra fossil energi dyrare och att snabba på omställningen till ett förnybart energisystem, vilket naturligtvis välkomnas. För företag som själva kan styra sin produktion kan handeln tjäna som ett viktigt styrmedel genom att premiera mer hållbara bränslen. Anläggningarna för energiåtervinning har dock inte samma möjligheter. De kan inte tacka nej till avfall som innehåller plast med fossilt ursprung på grund av otillräcklig utsortering till materialåtervinning. Anläggningarna förväntas också behandla farliga ämnen som inte bör cirkuleras i nya produkter – de är samhällets njurar. Men för att även sådant som inte kan återvinnas till nytt material ska kunna nyttiggöras räknar samhället med att det åtminstone återvinns som energi.

”Anläggningarna förväntas också behandla farliga ämnen som inte bör cirkuleras i nya produkter – de är samhällets njurar.”

Nu börjar vi se konsekvenserna av kostnadsökningarna. Många anläggningar brottas med svårigheter för att få finanserna att gå ihop och flera kan tvingas lägga ner verksamheten. Vi tror inte att det var regeringens avsikt när de klubbade skatterna och inte heller när de beslutade inkludera anläggningarna i utsläppshandeln. För Sverige behöver sin energiåtervinning, både som avfallsbehandlare och leverantör av el och värme. Det gäller i synnerhet för fjärrvärmen, men även elförsörjningen kan behöva lokal kapacitet som balans när stamnätet inte klarar att kompensera för stora variationer i konsumtionen. Energiåtervinning av avfall kan vara avgörande för om du kan koka ditt morgonkaffe, ladda din elbil eller starta bageri-ugnen. Det handlar om vår komfort, men också om våra arbetstillfällen.

Svensk energiåtervinning är en förebild i världen – att det som inte kan återvinnas på annat sätt kan omvandlas till el och värme är en hållbar lösning som många söker ta efter. Det är nog ingen som vill att vi går tillbaka till att lägga vårt avfall på soptippar. Ge oss hållbara villkor, så att vi kan fortsätta hålla Sverige varmt och upplyst.

Klas Svensson
Rådgivare energiåtervinning, Avfall Sverige

Raziyeh Khodayari
Ansvarig miljö, hållbarhet, energitillförsel och energiaskor, Energiföretagen