Därför måste koldioxidskatten delas ut till medborgarna

Världens största underskrift av nationalekonomer någonsin har fastslagit en politik för hur vi kan bekämpa klimatproblematiken (www.econstatement.org). En politik som gör det möjligt för oss att rensa bort härvan av miljöpolitiska utspel som kanske eller kanske inte är effektiva.

Politiken är sammanfattad i fem punkter:

1. Koldioxidskatten är en överlägsen politikåtgärd, då den automatiskt hjälper marknad och folk till ett liv med mindre utsläpp.

2. Koldioxidskatten ska höjas varje år tills problemen är lösta, men ska samtidigt inte påverka statens budget.

3. Den stigande koldioxidskatten ska alltmer ersätta det hopkok av åtgärder som staten kör i i dag, och som på olika vis drabbar marknaden och dess människor.

4. Koldioxidskatten ska bakas in i handelsavtalen, så att vi behåller konkurrenskraften gentemot länder utan eller med lägre koldioxidskatt. (CBAM på EU-språk.)

5. För att skatten ska tas emot väl politiskt, så ska den inte gå till politiska utgifter, utan den ska delas ut lika bland befolkningen.

När det gäller punkt fem finns det i dag en uppfattning om att koldioxidskatten dras in av en huvudstad med tunnelbana, men gör livet svårare där ”vanliga” människor bor. Men överlag är det ”storstadskommuner” som är de värsta utsläpparna eftersom det finns en sak som styr utsläppen mer än tunnelbana och fjärrvärme: inkomsten.

Det betyder att en direktutdelad koldioxidskatt gör så att de flesta bilister faktiskt tjänar pengar på att bensinskatten höjs.

”Delar vi inte ut koldioxidskatten, så kan den inte höjas.”

Delar vi inte ut koldioxidskatten, så kan den inte höjas. Tyvärr så verkar det som att den snarare kommer sänkas, om vi lyssnar på Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

I Frankrike ledde höjd koldioxidskatt till de mest våldsamma politiska protesterna sedan 1968. Det hela slutade med att skatten sänktes. Men i Kanada, jämförelsevis, så delas pengarna ut, vilket lett till ett tryggt stöd för skatten, byggd på den lättnad man känner när man öppnar sitt kuvert och får pengar tillbaka. Även i Österrike så kommer koldioxidskatten att delas ut av deras grön-konservativa regering nästa år. 

Så för oss så var det självklart att i motioner rekommendera även Liberalerna i Sverige att driva just den politik som vetenskapen – och erfarenheten – visar är den mest effektiva för att bekämpa klimathotet. Men partistyrelsen har besvarat våra sammanlagt fyra motioner med att ”koldioxidskatten är i dag redan ungefär lika hög som kostnaden för att suga upp koldioxiden”. Det är ett påstående som tyvärr är fel. I en skorsten så är kostnaden ungefär densamma, på en större fabrik eller cementbruk. Men det blir betydligt dyrare, och till och med omöjligt, att fånga upp koldioxiden och metanet från alla bilar, djur, och markanvändningen. Annars hade vi ju redan löst klimatkrisen.

Vi uppmanar alla politiker att lyssna på 3585 nationalekonomer, varav 28 nobelpristagare, och dela ut koldioxidskatten till svenska folket. Vi uppmanar också alla deltagare på Liberalernas landsmöte att rösta ja till våra motioner. 

Tobias Davidsson, kulturgeograf, Liberalerna Hässelby-Vällingby

Harald Enoksson, nationalekonom, Liberalerna Sundbyberg

Bertil Friman, civilingenjör, Liberalerna Norrmalm

Helena Mischel, civilingenjör, Liberalerna Järfälla

Källa:
Allt om miljö och hållbarhet på landsbygden (Jordbruksverket, 2013)