”Det finns fem viktiga skäl att inte åka till Cop 27”

Få har missat att Greta Thunberg uppmanar till bojkott av klimatmötet Cop 27 i Sharm el-Sheikh, Egypten. Den som följer klimatgrupper på nätet ser också snabbt att ungdomsmiljönätverk som Push Sverige väljer att skicka flera personer dit – synen är alltså inte enhetlig och frågan komplex. När jag själv, efter att ha varit på de flesta Cop efter Köpenhamn 2009, avstår från Cop 27 är det av fem huvudskäl:

1. Egyptens bristande respekt för mänskliga rättigheter. Genom åren har FN:s partskonferenser i klimatkonventionen, Cop, återkommande hållits i länder med begränsad respekt för mänskliga rättigheter, till exempel i Qatar. 2023 hålls konferensen troligen i Förenade Arabemiraten. Men medan dessa länder kan sägas ha haft ansatser till en positiv utveckling, så går detta knappast att säga om Egypten under president al-Sisi. Landet har de senaste åren utvecklats till en alltmer hårdför diktatur, med 60 000 politiska fångar, tredje flest avrättningar i världen och ett allt tydligare närmande till Rysslands Putin.

2. Möjligheten för civilsamhället att delta. FN:s klimatkonferenser hålls normalt sett i huvudstaden (Warszawa, Paris, Doha, Madrid, Köpenhamn…) eller en annan storstad (Glasgow, Durban, Marrakech…). När Egypten lägger mötet i avlägsna, svårtillgängliga Sharm el-Sheikh i stället för Kairo eller Alexandria, gör de – mycket avsiktligt enligt lokala organisationer – det svårt för civilsamhället att delta. Eftersom det i princip finns en väg in och ut ur staden är det också lätt att ha koll på vilka som medverkar och var de befinner sig – ingen stor sak hos oss men bekymmersamt i en Egyptisk kontext. Amnesty anger att detta kan bli den mest övervakade klimatkonferensen någonsin; deltagare får räkna med att varje steg följs. Därtill är boendet begränsat och dyrt vilket i sig är uteslutande. Att som svensk delta på konferensen låter sig knappast göra för under 10 000 kronor; den som menar allvar med att stötta civilsamhället i Egypten bör ställa frågan om de inte hellre tar emot pengarna.

”Amnesty anger att detta kan bli den mest övervakade klimatkonferensen någonsin”

3. Klimataspekten. Ur ett svenskt perspektiv har de flesta klimatmötena på senare år varit relativt lätta att ta sig till utan att flyga; Paris, Glasgow och Katowice förstås men även Marrakech gick utmärkt att ta tåget till. Till Egypten går det dock i praktiken inte om man inte anordnar egen båt – och då är risken för piratattacker betydande. Samtidigt kan detta vara en av de sista klimatmötena då flyg i princip måste likställas med fossilflyg; bedömer man att ett klimatmöte är värt flygresan kan man med fördel avvakta och aktivt efterfråga grönare flyg.

4. Mellan-Cop. Varje klimatmöte är viktigt och i takt med att tiden rinner ut, blir de viktigare. Samtidigt ligger det förstås något i Greta Thunbergs kritik att 27 årliga möten gett magert resultat, och någon gång måste processen ifrågasättas. Efter det viktiga Glasgow-mötet är detta mer av ett mellan-Cop, mycket för att det egyptiska ordförandeskapet inte varit lika pådrivande som britterna, men också för att bara drygt 20 länder och parter levererat de skärpta klimatåtaganden som alla skulle lämna in till Cop 27. 

5. Distansmöjligheten. FN:s klimatsekretariat UNFCCC har på senare år blivit mycket bättre på att sända klimatförhandlingarna på nätet, live och i efterhand. Även sessioner som observatörer inte kommer in på går att följa på nätet, där det också går att följa flera förhandlingsspår på samma gång – vilket inte är möjligt på plats. Civilsamhällets sido-event och liknande kommer att sändas av arrangörerna. IIED:s, CAN:s och andra organisationers dagliga nyhetsbrev kompletterar allmänmedia. Sammantaget går det utmärkt att aktivt följa förhandlingarna på nätet. Efter covid-pandemin är vi ju vana vid att också mer informella möten sker på detta sätt.

”Greta Thunberg har fel i att Cop-möten är meningslös greenwash.”

Förhandlare ska absolut åka, är min bedömning. Greta Thunberg har fel i att Cop-möten är meningslös greenwash, de räcker inte men lägger golvet som andra processer bygger vidare på. Också ledande politiker som Sveriges statsminister kan göra rätt i att åka – om de utnyttjar talartiden till att markera både klimathotets akuta allvar och våra krav på mänskliga rättigheter. 

För observatörer är mervärdet av att åka mer osäkert. Själv känner jag mig trygg i att kunna göra klimatmässig nytta i samband med Cop 27 utan att vara där – och slipper då legitimera en process som inte förtjänar det. De som resonerar annorlunda, bör presentera sin punktlista över varför det trots allt är angeläget att sätta sig på flyget till Sharm-el-Shekh.

Mattias Goldmann
Vd, Goldmann Green
Bil- och bränsleansvarig vid 2030-sekretariatet