Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Embracers saudiska kapital: ”Bättre än att tacka nej”

Publicerad: 23 juni 2022, 09:42

Var drar man gränsen för potentiellt olämpliga ägare? Fallet med Embracers saudiska kapital bekräftar att det inte finns någon tydlig hållbarhetspraxis i finansindustrin. Rickard Nilsson, talesperson på Esgaia efterlyser tydligare ställningstaganden.


Ämnen i artikeln:

Hållbara AffärerDue diligence

Spelbolaget Embracer Groups beslut att ta in pengar, närmare bestämt 10,3 miljarder kronor genom en riktad nyemission till bolaget SGG, ett gamingbolag ägt av den Saudiska statens Public Investment Fund (PIF), väcker många reaktioner. SGG är en statlig förmögenhetsfond som gör dem till en ny stor ägare i Embracer. SGG kommer nu äga 5 procent av rösterna, samt 8 procent av kapitalet i Embracer Group AB.

Media har flitigt kommenterat detta, samt att fondbolag i Sverige med ägande i Embracer har hamnat under lupp för deras innehav och ställningstagande i frågan. 

I Lars Wingefors kommentar kring affären, så pratar han om de svåra och komplexa beslut som åligger honom att ta med Embracers intressenter i åtanke, inkluderat anställda. Det kan ses som representativt för ett intressentorienterat ledarskap, eller vad som kommit att kallas ”stakeholder capitalism”, i jämförelse till ”shareholder capitalism” som dominerat historiskt med ett fokus på att tillgodose aktiägares intressen, så länge det sker enligt etiskt sunda principer och inom lagens råmärken. 

Lars Wingfors noterar vidare att som publikt bolag har de hundratals institutionella ägare från hela världen, inkluderat Mellanöstern, Afrika och Asien, där många deltagit i Embracers tidigare kapitalanskaffningar. Embracer anser att detta strategiska partnerskap ökar möjligheterna för bolaget och dess framtida tillväxt, dels i MENA-regionen där de kan fortsätta utveckla intressentrelationer förenliga med deras värderingar och hållbarhetsarbete, vilket de även anser att SGG som kommersiell enhet representerar. 

Historiskt sett är det mycket ovanligt att en viss typ av ägande skulle få andra investerare att sälja sitt innehav i gemensamt ägda portföljbolag. Undantaget är situationer med statligt majoritetsägande, särskilt i länder eller regioner med svag bolagsstyrning och med förhöjd risk för överträdelser av internationella normer och konventioner inom mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och korruption.

Det finns således ingen tydlig hållbarhetspraxis i finansindustrin vad gäller sådana ställningstaganden, eller i de fall där det finns en affärsmässig relation mellan investerarna själva. Detta speglas i debatten kring Embracer. DI rapporterar att investeringen inte får storägarna att reagera, exempelvis så noterar Carina Sesser, presschef på Swedbank Robur att ”Vi förutsätter att de kommer att respektera den svenska ägarstyrningsmodellen. Vi följer utvecklingen och fortsätter vår löpande dialog med bolaget”, medan Aurora Samuelsson, ny hållbarhetschef på Handelsbanken Fonder skriver att ”Hur det påverkar vårt engagemang som ägare är för tidigt att svara på”.

Komplexa problem kräver komplext tänkande

I OECD:s riktlinjer för ansvarsfullt affärsbeteende för institutionella investerare, vilka speglar riktlinjerna fastställda för multinationella företag, så beskriver de hur ett minoritetsaktieinnehav kan anses vara en ”affärsrelation”. Investerare kan därmed anses vara direkt kopplade till negativa effekter orsakade av portföljbolag och dess underliggande verksamhet, produkter eller tjänster. Från det perspektivet, om vi tar exemplet med Embracer, så betyder den ”affärsrelationen” rimligtvis att Embracer å sin sida också har ett ansvar för sina ägares agerande? Det är här det hela börjar bli väldigt komplext. För, om vi godtar det resonemanget, så bör det påverka vår och andra ägares syn kring Embracers roll.

I Embracers fall, som publikt bolag med spritt ägande, tycker nog de flesta att det vore orimligt att lägga sådant ansvar på dem. Istället bör vi prata om intressesfärer, ett begrepp lånat från geopolitik och som är föremål för nyare forskning inom managementlitteraturen. Inom företagande erbjuder det ett ramverk för att undersöka den strategiska avsikten med företagets produktportfölj och dess konsekvenser för konkurrensstrategin. Förmodligen är det en sån lins Lars Wingefors med team har analyserat detta genom. 

Embracer kan ha mer positiv påverkan med investeringen än om de tackat nej.

Jag tror också Embracer kan ha mer positiv påverkan genom investeringen än om de tackat nej. Dock så säger handlingar mer än ord, därför är det viktigt att deras hållbarhetsarbete fortsätter, samt att deras intressentengagemang är ansvarsfullt, då exempelvis företags politiska engagemang kan förbättra kvaliteten på den demokratiska processen genom att bidra med viktiga insikter till beslutsfattare.

Slutligen då, vad gäller investerarna, de fondbolag och pensionsfonder vi alla har sparande hos, så kommer jag med en önskan om tydligare ställningstagande i frågor som dessa, vilket skulle öka kunskapsnivån och stärka den publika debatten. En ytterligare önskan är ökad transparens kring påverkansarbetet, både i förvaltningen och i övriga affärsrelationer. Det senare är en sällan använd påverkansmekanism där investerare de facto skulle kunna använda risken för minskad affär för att påverka i andra delar av motpartens verksamheter (money talks), till exempel vad gäller bankers utlåning till fossil bränslebolag/projekt, och så vidare.

Rickard Nilsson

Talesperson och direktör, strategi & tillväxt på Esgaia

 

Aktuell Hållbarhet, redaktionen

redaktion@aktuellhallbarhet.se

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.