Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

En fossilfri framtid väntar - riv hindren nu

Målen för en fossilfri framtid finns redan, det är snabb och kraftfull handling som saknas. Den fråga som vi ställer oss är vad som hindrar våra ledare från att accelerera omställningen, skriver Tove Ahlström, Kristina Persson och Anders Wijkman, alla verksamma i tankesmedjan Global Utmaning.

Publicerad: 24 mars 2021, 08:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Tove Ahlström, vd för Global Utmaning, Anders Wijkman, ordförande för Climate KIC, styrelseledamot av Global Utmaning och Kristina Persson, tidigare statsråd, styrelseledamot av Global Utmaning.


Sverige står inför en brytpunkt. Vi har tidigare legat i framkant när det gäller att reducera utsläppen av växthusgaser. Såväl el- som värmeproduktion är redan nära fossilfria och svensk industri släpper ut mindre än hälften av motsvarande produktion i de flesta andra länder. Omställningen har dock mattats av och utsläppen faller med endast cirka 1 procent per år samtidigt som klimatmålen kräver en halvering till 2030. De 51 miljoner ton CO2 som återstår finns huvudsakligen inom tre områden – industri, transporter och jordbruk – och inom dessa räcker det inte med små, stegvisa åtgärder. 

Global Utmaning och Material Economics presenterar i dag en analys inom ramen för projektet Klimatagendan som visar att det finns lösningar för nästan alla utsläpp utan att de innebär väsentliga fördyringar. Tvärtom leder den nya tekniken många gånger till besparingar. Men lösningarna kan inte ske genom effektiviseringar inom ramen för dagens teknik, vad som krävs är tekniksprång. 

Teknikutvecklingen har gått mycket fort de senaste åren. Sektorer som tidigare ansågs nästan omöjliga att ställa om kan nu bli fossilfria. Den analys som Material Economics har gjort visar att utsläppen fram till 2045 kan minska med 50 procent genom elektrifiering och vätgas. Biomassa kan bidra med 10–15 procents utsläppsminskning genom olika typer av substitution – exempelvis inom byggande, förpackningar och energi. Ökad resurseffektivitet och cirkulära processer kan ge 20 procents minskning, och CCS, infångning och lagring av koldioxid, i samband med cementproduktion och avfallsförbränning kan minska utsläppen med ytterligare 5–10 procent. Kvarvarande 10–15 procent kan hanteras genom negativa utsläpp, framför allt bio-CCS. 

Analysen, som är den första i en sammanhållen plan för Sveriges omställning till nettonollutsläpp av växthusgaser, visar att omställningen förutsätter en snabb och omfattande elektrifiering av industriprocesser och transporter. Det betyder bland annat att:

Elproduktionen kan behöva öka med minst det dubbla från dagens 141 terawattimmar till över 300 TWh år 2045 för att klimatmålen ska nås och nya industrisatsningar ska kunna realiseras.

Bioenergin är viktig men har klara begränsningar. Efterfrågan enligt dagens färdplaner (Fossilfritt Sverige) pekar mot ett behov av cirka 250 TWh primärenergi år 2045, medan det hållbara svenska utbudet troligen kommer att hamna på drygt hälften av detta. Det gör elektrifieringen än mer nödvändig. 

Beräkningarna inkluderar elektrifierade processer inom järn- och stålindustrin – därtill i flera nya branscher – elektrifiering av transportsystemet samt el och vätgas för industrivärme. Det beräknade energibehovet står i skarp kontrast till tidigare analyser av elanvändningen som visat behov av maximalt 75 procent ökning. Noteras bör att Svenska Kraftnäts planer intill nyligen endast omfattade en 25-procentig ökning. 

Men det räcker inte med ny teknik: För att den ska sättas i arbete krävs ny lagstiftning, andra regelsystem, finansieringslösningar, offentliga investeringar och innovationer. Faktum är att Sverige riskerar att hamna på efterkälken; Elsystemet är eftersatt och Sverige satsar inte i närheten av de finansiella resurser på grön innovation och omställningsstöd som många andra europeiska länder gör. Det finns en uppenbar risk att Sverige inte bara misslyckas med att minska utsläppen tillräckligt mycket utan också tappar konkurrenskraft.

Vi ser att följande fem hinder måste adresseras i närtid:

Se till att det finns elektricitet till omställningen. Det framstår tveklöst som en formidabel utmaning att dubblera elproduktionen och det kommer kräva helt nya styrmedel, krav på flexibilitet och nya sätt för planerbar elproduktion att få betalt för systemtjänster. 

Snabba på tillståndsprocesserna. Idag kan det ta tio år att bygga en ny kraftledning; Det behövs ny lagstiftning som kortar tiderna till en bråkdel av vad de är i dag. 

Vidta åtgärder för accelererad innovation och konkurrenskraft. Klimatneutralt stål förväntas till en början vara dyrare än det fossila alternativet. Även om slutprodukten, exempelvis en bil knappt ökar i pris kan den som säljer det klimatneutrala stålet missgynnas. Här krävs bland annat riskdelning mellan stat och näringsliv för att möjliggöra en snabbare introduktion av ny teknologi i full skala.

Möjliggör en storskalig användning av vätgas. Enbart de planer och projekt som i dag ligger på bordet behöver 50 TWh vätgas men det saknas strategier för stödsystem, infrastruktursatsningar och anpassning av regelverk. 

Rulla ut de infrastruktursatsningar som krävs. Bland annat laddinfrastruktur, samordnad transport och lagring av vätgas, distributionskanaler för nya typer av bränslen (syntetiska, avancerade biobränslen), nyinvesteringar i städers transportsystem eller avfallshantering, hubbar för lagring av koldioxid för CCS, och nationella system för insamling av plast.

I vår analys ligger fokus på industriella processer, transporter och elproduktion. Det kommer också att behövas omfattande åtgärder inom stadsplanering, jordbruk, infrastruktur och byggande. Därutöver krävs resoluta åtgärder mot våra konsumtionsbaserade utsläpp.

Hela samhället måste också engageras i omställningen. Parallellt med ett fortsatt analysarbete inleder Global Utmaning inom ramen för vårt projekt Klimatagendan en omfattande kampanj för att engagera och utbilda medlemmarna i stora svenska folkrörelser för en grön, digital och rättvis omställning. Vårt samhälle står inför en strukturomvandling väl i klass med övergången från jordbruk till industri, men denna gång ska det gå oerhört mycket snabbare.

Sverige kan bli världens främsta gröna industrination och säkra välfärden, klimatet och jobben men för att vi inte ska hamna på efterkälken behövs radikala åtgärder i dag.  Hindren för omställningen måste rivas nu.

Tove Ahlström
vd Global Utmaning

Kristina Persson
styrelseledamot Global Utmaning

Anders Wijkman
styrelseledamot Global Utmaning

Rapporten som omnämns är en del av Klimatagendan – Sverige ställer om - ett projekt för att ta fram en sammanhållen plan för Sveriges omställning till nettonollutsläpp av växthusgaser.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News