Debatt
”Fem skäl att bojkotta klimatmötet – och varför de inte håller”
På fredag, 16 juni håller regeringen sitt sedan länge utlovade nationella klimatmöte i Stockholm. 2030-sekretariatets grundare Mattias Goldmann ser fem skäl att bojkotta mötet – men sammanfattar också varför det trots allt inte är läge att utebli från mötet.
Publicerad: 13 juni 2023, 09:30
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Mattias Goldmann om varför han – trots allt – är positiv till närvaro på regeringens klimatmöte på fredag. Till höger miljöminister Romina Pourmokhtari och statsminister Ulf Kristersson.
Foto: Anna Thorbjörnsson, Jonas Ekströmer/TT.
Fredag 16 juni 2023 hålls regeringens sedan länge aviserade nationella klimatmöte. Ungefär 250 personer medverkar, från intresseorganisationer, branschorgan och företag. Men långtifrån alla är inbjudna, och utanför mötet väntas protester från bland annat Greenpeace och Fridays for Future. Jag har själv gjort gemensam sak med Greta Thunberg i att bojkotta Cop-mötet i Egypten, och ser fem skäl att även bojkotta detta möte – men också varför argumenten inte håller.
1. Klimatarbetet är för svagt. Sverige tappar styrfart i klimatarbetet, konstaterar Klimatpolitiska Rådet, Naturvårdsverket och Energimyndigheten varnar för att 2030-målet inte nås och 2030-sekretariatets indikatorer är allt längre ifrån vad som krävs för att nå målen. Dessutom är det uppenbart att klimathotet är mer akut än politiken förstod då målen sattes. Just därför behövs ett möte då vi med stor bredd ökar trycket på politiken att leverera.
2. Näringslivet tar plats. Bojkottar-aktörerna är kritiska till att så många av deltagarna kommer från näringslivet. Rätt använt så är det tvärtom en styrka; när till exempel Scanias vd säger att ”industrin har inte råd med fega klimatpolitiker” så är det en kritik som dagens regering troligen tar på större allvar än om någon av våra miljöorganisationer framförde samma sak.
Därtill är många företag sådana som uppenbart vinner på en snabb omställning till förnybart, effektivt och cirkulärt – på mötet bör frågan bli om regeringen verkligen ska försvåra för dem. Ideella aktörer som ändå är kritiska mot den skeva balansen, bör inte utebli och göra den än skevare.
Läs också: Hela listan – alla inbjudna till regeringens klimatmöte
3. Marknadsekonomi är grunden. Kritiker anför att vi behöver göra rent hus med det marknadsekonomiska paradigmet för att vända klimat- och hållbarhetskrisen. Min bedömning är den motsatta: Klimathotet är så akut och tidsnöden så allvarlig att vi måste hålla tillgodo med det politisk-ekonomiska system vi redan har – och på alltfler områden ser vi hur omställningen går att göra lönsam, samtidigt som det blivit uppenbart hur otroligt dyrt det är att bomma klimatmålen. Oavsett var man landar i frågan, så är både svensk klimatlagstiftning och det globala Parisavtalet uppbyggt på marknadsekonomiska grunder, och att önska något annat är inget gott skäl att avstå från samtalet.
Regeringen är förstås fri att bjuda in vilka de vill till sina möten, men måste nu konkret visa att också synpunkter från aktörer som inte är på plats hanteras
4. Alla är inte bjudna. Ungdomsrepresentationen på mötet är svag trots att mötet handlar om deras framtid. Det är dumt och dåligt. Därtill är en rad relevanta organisationer inte inbjudna, som merparten av 2030-sekretariatets partners, trots att de har mängder av relevant input. Inte heller Greenpeace är inbjudna. Regeringen är förstås fri att bjuda in vilka de vill till sina möten, men måste nu konkret visa att också synpunkter från aktörer som inte är på plats hanteras. Detta är självfallet inte någon grund för de uppemot 300 organisationer som bjudits in att avstå; då skulle ju representativiteten ytterligare försämras.
Läs också: Kritiken: Unga röster saknas på regeringens klimatmöte – ”känns oseriöst”
5. Mötet är för kort. Drygt tre timmars effektiv mötestid för vår tids viktigaste fråga är inte mycket, och de allra flesta på mötet kommer knappast att få yttra sig alls. Regeringen har haft en rad förmöten, företagsbesök och rundabordssamtal, och borde vara mer transparent med vilka slutsatser de dragit från dessa – samt förstås boka in kompletterande möten utifrån slutsatserna från fredagens stormöte och öppna kanaler för allmänheten att framföra synpunkter. Att bojkotta skulle korta mötestiden till noll, istället bör vi komplettera med egna möten och medial opinionsbildning – och intensifiera den konstruktivt kritiska granskningen av regeringens hittills otillräckliga klimatpolitik.
Slutligen: Ljudlig opinion hjälper. Trycket på regeringen att leverera politik i linje med klimatmålen ökar förstås om ministrarna möts av hundratals engagerade medborgare redan utanför mötet, jämfört med om de bara möter inbjudna mötesdeltagare. Och i motsats till klimatmötet i Egypten, får vi göra våra röster hörda i direkt anslutning till mötet och utan risk för repressalier. Det är en rättighet att vårda, värna och utnyttja – även av aktörer med plats ”på insidan”.
Mattias Goldmann, grundare, 2030-sekretariatet
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.