”Förbud mot avskogning räcker inte – vi behöver ett bredare grepp”

I december 2022 presenterades den slutliga versionen av EU:s avskogningsförordning. Lagen kommer förbjuda all handel inom EU med palmolja, soja, kakao och andra riskgrödor kopplade till avskogning. Sedan lanseringen av Svenska plattformen för riskgrödor förra året har vi pratat med experter både i Sverige och Europa om vägen mot mer hållbara riskgrödor. Vi har följande rekommendationer till företag och politiker.

För det första måste avskogningen minska globalt, inte bara EU:s eget avtryck. EU:s avskogningsförordning är ett steg i rätt riktning, men det finns en risk att den inte kommer få märkbar effekt på den globala avskogningen utan bara förskjuta avtrycket från oss till andra. Inom exempelvis palmolja, kaffe, kakao och gummi finns flera miljontals småproducenter (minst 7 miljoner enbart inom palmoljan) som inte själva kommer ha möjlighet att bära de ökade administrativa kostnaderna som lagkraven för med sig. 

Utan samverkan och stöttning av småproducenter kan avskogningsförordningen i praktiken leda till att de avskogningsfria produkterna kanaliseras till EU samtidigt som avskogningen fortgår där varorna säljs på andra mindre reglerade marknader.

För det andra måste vi har fokus på flera frågor, inte bara avskogning. Att enbart fokusera på avskogning riskerar att ta oss flera år tillbaka i tiden. Avskogningsförordningen omfattar i dagsläget enbart skog. Här behövs en bredare definition som även omfattar annan trädbevuxen mark, så som savanner, våtmarker och torvmarker, samt markomvandling av andra sårbara ekosystem. Det är bra att EU-kommissionen ska utvärdera inkludering av trädbevuxen mark inom ett år efter det att förordningen trätt i kraft, och inom två år för andra ekosystem, för förordningens snäva definition innebär att stora delar av Cerrado och Pampas i dagsläget inte omfattas, trots att markomvandlingen där är sex gånger större än den som sker i Amazonas. 

Avskogning och skogsförstörelse har tydlig koppling till bristande rättigheter för ursprungsbefolkningar och lokalsamhället. Respekt för mänskliga rättigheter bör därför finnas högt upp på agendorna (beklagligt att krav gällande internationellt erkända mänskliga rättigheter har tagits bort från slutförslaget). Andra viktiga frågor är exempelvis arbetsförhållanden, hållbart jordbruk, kemikalie- och vattenanvändning.

För det tredje är samverkan och partnerskap vägen framåt. För att navigera i utmaningarna vi står inför krävs samverkan och partnerskap som ser bortom enskilda grödor till hela regioner. Det är först då man kan komma åt anledningarna till avskogning och markomvandling, men även till kränkningar av mänskliga rättigheter och andra viktiga frågor.

Genom en bredare ansats som inkluderar lokala intressenter som odlare, företag, myndigheter, urbefolkning och civilsamhälle, ges bättre förutsättningar att tillsammans identifiera och prioritera behov, och att genomföra förbättringar som stärker hela regionen. En sådan landskapsapproach, tillsammans med incitament som gör hållbart jordbruk ekonomiskt attraktivt, är viktiga verktyg framåt.

Avskogningsförordningen kan vara en katalysator för att vända utvecklingen av förlusten av tropiska skogar och bidra till mer hållbara riskgrödor. För att nå dit krävs effektiva kompletterande åtgärder. 

Vi har följande förslag till politiker och företag:

1. Politiker bör verka för att även inkludera annan trädbevuxen mark och markomvandling av andra sårbara ekosystem i avskogningsdirektivet. Verka även för att varor ska produceras i enlighet med internationellt erkända mänskliga rättigheter.

2. Påverka regeringar på mindre reglerade marknader, primärt Asien, så att de i sina egna planer verkar för att stoppa avskogning och markomvandling samt för att stärka respekten för mänskliga rättigheter.  

3. Samverka långsiktigt med producentländer för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till avskogning, vilket ofta är fattigdom, med särskilt fokus på att stödja småproducenter att kunna möta lagkraven.

4. Stimulera företagsinvesteringar och partnerskap i högriskregioner som går bortom riskhantering för specifika råvaror.

5. Företag bör anta policy för hållbara riskgrödor som inte bidrar till avskogning eller markomvandling och som produceras med respekt för mänskliga rättigheter.

6. Införliva leverantörskrav i kommersiella avtal för mer hållbara riskgrödor – i första hand certifierade råvaror, i andra hand krediter – och verka för att leverantörer antar och implementerar liknande krav för samtliga varor de producerar.

7. Stöd småproducenter och lokal utveckling i produktionsregioner genom landskapsapproach-projekt tillsammans med exempelvis WWF, IDH eller Solidaridad.

Miriam Thunborg
Projektledare, Svenska plattformen för riskgrödor

Fotnot: Svenska plattformen för riskgrödor samlar omkring 30 svenska företag och organisationer som genom branschöverskridande samverkan och gemensamt ansvarstagande vill bidra till en hållbar produktion och konsumtion av riskgrödor. Plattformen lanserades i april 2023 och drivs av ETI Sverige.