”Gruvutredningen om Natura 2000 ett magplask”

Norra Kärr-domen från 2016 skapade en ny praxis – Bergsstaten kan inte längre nonchalera gruvverksamheters hot mot EU-skyddade naturområden.

I gruvprojektet Norra Kärr invid Vätterns strand skulle ett stort dagbrott öppnas. Så kallade sällsynta jordartsmetaller finns i berggrunden, men även bly, uran och torium. Platsen har direkt avrinning till Vättern, ett skyddat naturområde och en dricksvattentäkt för hundratusentals människor. Med hjälp av Högsta förvaltningsdomstolen lyckades ett antal lokala naturskyddsföreningar stoppa gruvprojektet.

Genom förvaltningsdomstolens dom var den gamla ordningen rubbad, där Bergmästaren bestämde att en plats var lämplig för gruvverksamhet utan någon utförlig miljökonsekvensbeskrivning. Därför har gruv-lobbyn begärt att riksdagen ska återställa den gamla ordningen. Inge Karlströms promemoria om att flytta Natura 2000-prövningen har nu redovisats till regeringen.

Branschorganisationen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige, Swemin, skriver i en kommentar att ”den svenska minerallagstiftningen bygger på en stegvis prövning. Något förenklat prövas i ett första steg, bearbetningskoncession enligt minerallagen, om det rör sig om en lämplig plats för en gruva. I ett andra steg, miljötillstånd enligt miljöbalken, prövas hur verksamheten ska bedrivas.”

Genom förvaltningsdomstolens dom var den gamla ordningen rubbad.

Det är denna dubbelprövning som inte längre fungerar efter Förvaltningsdomstolens dom. Men Svemin vill fortfarande att platsen först ska godkännas som lämplig – utan gedigen miljöprövning och av Bergsstaten som knappast är känd för sin miljökompetens. Miljödomstolarna ska senare endast kunna ställa upp villkor för verksamheten. I minerallagen står det uttryckligen att platsens lämplighet, efter prövning enligt miljöbalkens tredje och fjärde kapitel, inte får ifrågasättas i den fortsatta prövningen.

Problemet för gruv-lobbyn är att miljölagstiftningen har utvecklats de senaste decennierna i och med miljöbalkens tillkomst 1998 samt ett antal skarpa EU-direktiv som är överordnade svensk lagstiftning. Miljöbalken är en sammanhängande konstruktion där samtliga paragrafer, även tredje och fjärde kapitlet, ska tillämpas så som första kapitlets första paragraf föreskriver:

”Miljöbalken skall tillämpas så att

människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,

värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,

den biologiska mångfalden bevaras,

mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och

återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

Biosfärsområdet Östra Vätterbranterna ligger alldeles intill den stora dricksvattentäkten Vättern, en sjö skyddad som Natura 2000-område enligt EU:s naturskyddsdirektiv. Att detta är en synnerligen olämplig plats för gruvverksamhet borde till och med en Bergmästare förstå.

Att detta är en synnerligen olämplig plats för gruvverksamhet borde till och med en Bergmästare förstå.

Utredningen föreslår att hänvisningen till miljöbalkens paragraf om Natura 2000-prövningen (4 kap. 8 §) ska försvinna från minerallagen genom att endast hänvisa till 4 kap. 1-7§§. Men i fjärde  kapitlets första paragraf kvarstår Natura 2000-paragrafen:

”Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om

det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och

det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.”

Kravet på att tillämpa paragraf 8 om Natura 2000-prövning kvarstår alltså i Karlströms förslag! Detta förstärks också i och med att minerallagen föreskriver att miljöbalkens 6:e kapitel om specifik miljöbedömning ska gälla, där det framgår att miljökonsekvensbeskrivningen måste innehålla alla uppgifter som krävs för en Natura 2000-prövning.

Karlström misslyckas alltså med att flytta hänsynen till Natura 2000 till efter att svenska myndigheter har gett gruvbolaget ensamrätt att exploatera området. Målet att myndigheter och domstolar tidigt ska vara uppbundna till ett ja till exploatering av platsen, utan att i grunden ha utrett miljöfrågorna, sprack. Kvar finns otydligheter.

Kvar finns otydligheter.

Grundorsaken till alla dessa konstiga turer är att lagstiftarna accepterade att gruvverksamhet och minerallag inte integrerades i miljöbalken 1998. Men att i dagens politiska situation göra en stor omstöpning av gruvlagstiftningen känns inte realistiskt.

Kanske är i stället Helén Leijons förslag från utredningen ”En tryggad försörjning av metaller och mineral” den bästa möjliga kompromissen i dagsläget. Leijon föreslår att all koppling i minerallagen till miljöbalken stryks. Bearbetningskoncession byter namn till mineralkoncession för att tydliggöra att det inte handlar om tillstånd att börja bearbeta berget. Miljöprövningen av platsens lämplighet och projektets tillåtlighet samt villkor för verksamheten kan sedan göras i en sammanhängande rättssäker prövning. Bergsstatens beslut blir ett slags förhandsbesked grundat på ekonomiska och geologiska förhållanden. Gruvbolagens rimliga krav på att slippa dubbel miljöprövning tillgodoses.

Det är för övrigt en lösning som Naturvårdsverket föreslog redan 2017.

Christer Haagman
Miljökonsult, juridisk talesperson för Aktion Rädda Vättern