Gustav Hemming (C): ”Byt gärna uppfattning om vindkraften – men gör det ordentligt!”

I valrörelsen stod Busch på barrikaderna för en nationell anti-vindkraftskampanj och skanderade ”nej till stålskogar av vindkraftverk”. Efter valet har kritiken vuxit mot regeringens ensidiga fokus på kärnkraften som enda svar på energikrisen. Såväl tunga företrädare för näringslivet som experter och myndigheter har betonat att en kraftig utbyggnad av den havsbaserade vindkraften är det enskilt snabbaste sättet att öka svensk elproduktion. Energimyndigheten beräknar att Sveriges vindkraftsproduktion behöver bli fyra gånger större under de kommande tjugo åren. Bara i Stockholmsregionen kommer vi till år 2045 att behöva dubbelt så mycket el som idag.

Därför är Buschs nya besked förstås välkommet. Den stora frågan är nu bara om regeringen kommer leverera på löftet. För samtidigt som Busch står och lovar runt i Agenda kommer signaler om splittring i regeringsunderlaget i frågan. Sd vill inte kännas vid någon omsvängning om vindkraften och inom både M och Kd finns fortfarande ett starkt vindkraftsmotstånd. Dessutom är energiministerns egen statssekreterare en profilerad vindkraftsmotståndare.

Tyvärr verkar regeringen vilja göra de redan mardrömslika processerna ännu längre.

Förutom det interna motståndet finns också en rad beslut från regeringen som går stick i stäv med de senaste veckornas löften om en skyndsam utbyggnad av vindkraften. Branschen pekar ut de långa tillståndsprocesserna som det enskilt största hindret. Redan i dag tar det upp till fyra gånger så lång tid att utveckla ett vindkraftsprojekt som det tar att få vindkraftverken på plats. Tyvärr verkar regeringen vilja göra de redan mardrömslika processerna ännu längre.

För det första stoppade regeringen i höstas Svenska kraftnäts uppdrag att finansiera stamnätet till havs. Det blev en kalldusch för många vindkraftsprojektörer som redan hunnit investera hundratals miljoner i att utveckla projekt utifrån premissen att Svenska kraftnät skulle finansiera delar av stamnätsutbyggnaden. Beslutet skapar sämre kalkyler, men kommer också medföra förseningar och risk för ineffektiva lösningar med dålig samordning mellan energibolagen. Det akuta behovet av ökad överföringskapacitet och den mycket komplicerade planeringsuppgiften borde tala för ett starkt statligt engagemang i stället för laissez-faire. 

Skrivningen om ”tidig dialog och samverkan” med Försvarsmakten har försvunnit i regeringens regleringsbrev

För det andra har skrivningen om ”tidig dialog och samverkan” med Försvarsmakten i prövningar av vindkraft försvunnit i regeringens regleringsbrev. Sämre dialog leder knappast till en smidigare tillståndsprocess. I stället för att stryka ambitionen om bättre samverkan med försvaret borde regeringen ta inspiration från exempelvis Nederländerna där Försvarsmakten redan på förhand har pekat ut områden som ur deras synvinkel är lämpliga för vindkraftsutbyggnad. 

Lägg därtill Tidöregeringens tilläggsdirektiv till utredningen Stärkta incitament för utbyggd vindkraft som innebär att enbart insatser som bekostas av vindkraftsbolagen själva ska utredas. Fram tonar bilden av en regering som tycker att vindkraftutbyggnaden är ett rent företagsekonomiskt särintresse som samhället lika gärna kan ha som mista. 

Några nya dimridåer har varken företagen, elkonsumenterna eller klimatomställningen råd med.

Förlängda tillståndsprocesser och krångligare villkor kommer varken leda till snabb vindkraftsutbyggnad eller billigare el. Om Busch menar allvar med att ta ansvar för Sveriges energiförsörjning, klimatomställning och säkerhet måste hon först och främst få ordning i sina egna led, och sedan göra allt hon kan för att förenkla och skynda på tillståndsprocesserna, inte förlänga och komplicera dem. 

Några nya dimridåer har varken företagen, elkonsumenterna eller klimatomställningen råd med. Så om Kd och regeringen äntligen har bytt åsikt om vindkraften, se till att göra det tydligt och ordentligt. 

Byt gärna uppfattning, men gör det ordentligt!

Det är glädjande att energiminister Ebba Busch (Kd) har gjort en helomvändning och nu erkänner att även vindkraften behöver byggas ut. Nu måste dock regeringen ta steget fullt ut och undanröja alla hinder för att en snabb och kraftig utbyggnad ska bli verklighet. De bör börja med att stoppa en rad beslut de själva tog i höstas, medan de fortfarande var vindkraftsmotståndare. 

I valrörelsen stod Busch på barrikaderna för en nationell anti-vindkraftskampanj och skanderade ”nej till stålskogar av vindkraftverk”. Efter valet har kritiken vuxit mot regeringens ensidiga fokus på kärnkraften som enda svar på energikrisen. Såväl tunga företrädare för näringslivet som experter och myndigheter har betonat att en kraftig utbyggnad av den havsbaserade vindkraften är det enskilt snabbaste sättet att öka svensk elproduktion. Energimyndigheten beräknar att Sveriges vindkraftsproduktion behöver bli fyra gånger större under de kommande tjugo åren. Bara i Stockholmsregionen kommer vi till år 2045 att behöva dubbelt så mycket el som idag.

Därför är Buschs nya besked förstås välkommet. Den stora frågan är nu bara om regeringen kommer leverera på löftet. För samtidigt som Busch står och lovar runt i Agenda kommer signaler om splittring i regeringsunderlaget i frågan. Sd vill inte kännas vid någon omsvängning om vindkraften och inom både M och Kd finns fortfarande ett starkt vindkraftsmotstånd. Dessutom är energiministerns egen statssekreterare en profilerad vindkraftsmotståndare.

Förutom det interna motståndet finns också en rad beslut från regeringen som går stick i stäv med de senaste veckornas löften om en skyndsam utbyggnad av vindkraften. Branschen pekar ut de långa tillståndsprocesserna som det enskilt största hindret. Redan idag tar det upp till fyra gånger så lång tid att utveckla ett vindkraftsprojekt som det tar att få vindkraftverken på plats. Tyvärr verkar regeringen vilja göra de redan mardrömslika processerna ännu längre.

För det första stoppade regeringen i höstas Svenska kraftnäts uppdrag att finansiera stamnätet till havs. Det blev en kalldusch för många vindkraftsprojektörer som redan hunnit investera hundratals miljoner i att utveckla projekt utifrån premissen att Svenska kraftnät skulle finansiera delar av stamnätsutbyggnaden. Beslutet skapar sämre kalkyler, men kommer också medföra förseningar och risk för ineffektiva lösningar med dålig samordning mellan energibolagen. Det akuta behovet av ökad överföringskapacitet och den mycket komplicerade planeringsuppgiften borde tala för ett starkt statligt engagemang i stället för laissez-faire. 

För det andra har skrivningen om ”tidig dialog och samverkan” med Försvarsmakten i prövningar av vindkraft försvunnit i regeringens regleringsbrev. Sämre dialog leder knappast till en smidigare tillståndsprocess. I stället för att stryka ambitionen om bättre samverkan med försvaret borde regeringen ta inspiration från exempelvis Nederländerna där Försvarsmakten redan på förhand har pekat ut områden som ur deras synvinkel är lämpliga för vindkraftsutbyggnad. 

Lägg därtill Tidöregeringens tilläggsdirektiv till utredningen Stärkta incitament för utbyggd vindkraft som innebär att enbart insatser som bekostas av vindkraftsbolagen själva ska utredas. Fram tonar bilden av en regering som tycker att vindkraftutbyggnaden är ett rent företagsekonomiskt särintresse som samhället lika gärna kan ha som mista. 

Förlängda tillståndsprocesser och krångligare villkor kommer varken leda till snabb vindkraftsutbyggnad eller billigare el. Om Busch menar allvar med att ta ansvar för Sveriges energiförsörjning, klimatomställning och säkerhet måste hon först och främst få ordning i sina egna led, och sedan göra allt hon kan för att förenkla och skynda på tillståndsprocesserna, inte förlänga och komplicera dem. 

Några nya dimridåer har varken företagen, elkonsumenterna eller klimatomställningen råd med. Så om Kd och regeringen äntligen har bytt åsikt om vindkraften, se till att göra det tydligt och ordentligt. 

Gustav Hemming (C),

klimat-, infrastruktur- och skärgårdsregionråd