Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Inför nolltolerans mot PFAS och andra evighetskemikalier i brandsläckare

Ansvaret för PFAS-användning i brandsläckningsskum berör fler än Försvaret och Räddningstjänsten. Privata och kommunala bolag måste börja ta efter och göra fullständiga konsekvensanalyser både vid utfasning av gamla brandsläckningsmedel och upphandlingen av nya, skriver Melker Lang, brandskyddsexpert GPBM Nordic.

Publicerad: 28 mars 2022, 08:21

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Inför nolltolerans mot PFAS i brandsläckare, kräver brandskyddsexperten Melker Lang.

Foto: Avatar 023, Getty images / Oscar Mattsson


Ämnen i artikeln:

Kemiska produkterKemiska riskkällorKemikalieanvändningKemikalielagstiftning

Redan under 2022 väntas EU besluta om att brandskum som innehåller evighetskemikalierna fluortensider (PFAS) förbjuds inom alla områden, efter ett nytt förslag från Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa. Även den svenska Kemikalieinspektionen arbetar mot ett generellt PFAS-beslut. 

Skumsläckare har under en lång tid varit branschstandard trots att det sedan över 20 år funnits lagstiftade principer i Miljöbalken om att alltid där det går, välja de alternativ som är minst farliga för människors hälsa och miljö. Släckare med PFAS sitter trots detta fortfarande överallt i offentliga miljöer, skolor, kontor och hotell. Enligt statistik från MSB är 98 procent av alla bränder klass A, det vill säga bränder i fibrösa material där skum inte behövs som släckmedel. Skum rekommenderas enbart till platser där det föreligger risk för pölbrand.

Vi välkomnar att lagstiftade principer börjar efterlevas. Det är samtidigt tydligt att branschen haft svårt att förmedla rätt information till inköpare inom privata och offentliga verksamheter, som måste kunna ta rätt beslut om brandskydd utifrån såväl säkerhets- som miljöfaktorer. Fortfarande formuleras dagsaktuella upphandlingar, med hjälp av brandskyddsingenjörer, där skumsläckare tas med i kraven om vad som ska finnas i lokaler, såsom kontor. Vissa branschaktörer hävdar också felaktigt att det går att förlänga livslängden på handbrandsläckare genom att konvertera och återanvända gamla behållare, och ladda om befintliga släckare.

”Det är tydligt att branschen haft svårt att förmedla rätt information till inköpare inom privata och offentliga verksamheter”

Ansvarsfrågan om PFAS-förekomst har aktualiserats i media där det framför allt pekats på eftereffekterna från Försvarets och Räddningstjänstens verksamheter, där grundvatten förorenas av skumvätska på många platser i landet. Det är allvarligt när grundvatten förorenas på detta sätt, i synnerhet om det utgör en dricksvattentäkt som kan bli obrukbar för en mycket lång tid. PFAS-ämnen är ytterst svårnedbrytbara och farliga för människors hälsa och natur. 

Ansvarsfrågan berör dock fler än Försvaret och Räddningstjänsten. Privata och kommunala bolag måste börja ta efter och göra fullständiga konsekvensanalyser både vid utfasning av gamla brandsläckningsmedel och upphandlingen av nya. Det går inte att planera efter ett bästa-scenario där släckarna hängs upp utan att användas. Även om det reella användandet av handbrandsläckare kan antas vara lågt så menar MSB att användandet av problematiska kemikalier ska undvikas i möjligaste mån. 

Vår uppmaning till upphandlare och bransch är därför att: 

1. När utfasningen av skumsläckare sker, bör de hanteras som farligt avfall. Att återanvända gamla behållare som har innehållit PFAS för att fylla på dessa med nytt släckmedel är inte ett alternativ, utan strider mot allt vi vet om hanteringen av farligt avfall. Släckarna måste gå till destruering, och det är få anläggningar i Sverige som har kapaciteten att hantera och förbränna skumvätska innehållande just PFAS och tensider. Här finns inga genvägar.

2. Branschen bör inte agera opportunistiskt genom att utnyttja kunskapsgapet hos inköparna – varken genom hanteringen av existerande brandsläckningsmedel eller marknadsföringen av nya. I dag marknadsför flera aktörer brandsläckningsmedel innehållandes andra tensider än PFAS, såsom miceller, som biologiskt nedbrytbara, trots att de inte är det. Branschen bör i stället ta ett ökat ansvar för att informationsspridning sker, och att inte använda marknadsföring som ett sätt att desinformera. 

4. Inköpare bör redan vid upphandling ställa krav på tensidfria släckmedel och införa en nolltollerans mot PFAS, tensider och andra evighetskemikalier. Skumsläckare skall vara det absolut sista alternativet, som används enbart vid risk för pölbrand.

”Skumsläckare skall vara det absolut sista alternativet, som används enbart vid risk för pölbrand.”

Både branschen, och de som upphandlar släckmedel, har ett ansvar att bidra till att ny, miljövänlig teknik används genom att sätta rätt typ av släckare på rätt plats. Endast så står man också redo inför de förestående och nödvändiga lagkraven. 

Melker Lang
brandskyddsexpert, GPBM Nordic

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.