Klimatarbetets fokus bör kompletteras med upptag i atmosfären

Klimatförändringarna uppstår på grund av ett överskott av växthusgaser som koldioxid i atmosfären. FN:s klimatpanel IPCC anger att upp till en tredjedel av koldioxidöverskottet har uppstått på grund av förändrad markanvändning, främst förlust av skog.

Där det en gång fanns naturskog har vi i dag bebyggelse, jord- och skogsbruk. Från IPCC:s rapportering kan man utläsa att Parisavtalets mål om maximalt 1,5 graders temperaturhöjning till år 2100 innebär att ca 400 gigaton (miljarder ton) koldioxid måste avlägsnas från atmosfären fram till år 2100 utöver en utsläppsminskning av koldioxid ned mot noll till omkring år 2050.

EU:s klimatlag följer dessa riktlinjer genom att anpassa planen för minskning av utsläpp samt genom att planera för ökad så kallad kolsänka för unionen. Sveriges klimatmål är dock fokuserat på fossila utsläpp medan de biogena antar en underordnad roll. Detta är anmärkningsvärt eftersom Sverige som stort skogsbrukande land har möjligheter att bidra ansenligt till det nödvändiga upptaget av koldioxid. Medan Sverige ligger i internationell framkant inom den fossila sektorn med avseende på minskning av utsläpp ligger vi väldigt dåligt till inom den biogena sektorn.

”Medan Sverige ligger i internationell framkant inom den fossila sektorn med avseende på minskning av utsläpp ligger vi väldigt dåligt till inom den biogena sektorn.”

Det finns en övertro på svenskt skogsbruks klimatnytta bland svenska politiker. Det beror på att det årliga upptaget av koldioxid i skog och mark i Sverige överstiger skogsindustrins utsläpp. Skogen och dess brukande som en helhet ger därför inget extra utsläpp. Men den biogena sektorns huvudsakliga uppgift inom klimatkrisen är att utföra upptag av koldioxid.

Skogsindustrins utsläpp på 120 miljoner ton årligen bör därför betraktas som reella utsläpp lika skadliga som fossila utsläpp, eftersom varje minskning av skogsindustrins utsläpp ger motsvarande förbättring av kolsänkan.

Överskottet av koldioxid som i dag finns i atmosfären kan man betrakta som en ”kolskuld” vilken har uppstått över en lång tid. Världens avskogning har orsakat 200 gigaton av kolskulden medan fossil förbränning står för 500 gigaton. Det finns i dag bara ett sätt att ta upp koldioxid från atmosfären och det är genom återbeskogning vilket alltså maximalt kan absorbera 200 gigaton.

I framtiden hoppas man på tekniska lösningar såsom BECCS (koldioxidinfångning via biogen förbränning och lagring). Men detta är förstås förknippat med stora risker, då tekniken ännu inte är i närheten av att implementeras.

Hur mycket av ansvaret för upptaget kan då läggas på Sverige? Halva Sveriges yta utgörs av brukad skog, som därför är långt ifrån fullvuxen. Det svenska skogsbruket är format enligt en så kallad landskapsmodell med en jämn åldersfördelning av trädbestånden från 0 till ca 100 år.

Det svenska virkesförrådet är därför bara till hälften fyllt.

Virkesförrådet på svensk brukad mark är i dag cirka 3000 miljoner kubikmeter stamvolym. Enligt vårt resonemang skulle det få plats ungefär lika mycket till kol bundet i biomassa på skogsarealen om man lät skogen återväxa till sitt fullvuxna tillstånd. Detta motsvarar ett upptag från atmosfären på 4,2 gigaton koldioxid.

Denna siffra blir då en uppskattning av landets biogena kolskuld. I jämförelse med Sveriges totala fossila utsläpp vilket ligger på ca 5 gigaton koldioxid över de senaste dryga hundra åren ser vi alltså att förlusten av biomassa har genom åren alstrat ungefär lika mycket koldioxid till atmosfären.

”Förlusten av biomassa har genom åren alstrat ungefär lika mycket koldioxid till atmosfären.”

Man ska också notera att denna kolskuld inte på något sätt betalas av eftersom skogsbruket är konstruerat för att ha ett netto noll flöde av koldioxid, vilket uppnås genom att ganska exakt avverka tillväxten. Förlusten av biomassa på en avverkad yta kompenseras då av tillväxt på övrig yta. Så snillrikt är vanligen så kallade hållbara skogsbruk konstruerade, men det blir alltså till en nackdel eftersom det inte sker någon återbetalning av den stora kolskulden.

Visserligen har beskogad mark ökat kraftigt i Sverige de senaste 100 åren. Men denna ökning beror dels på återställande av skogsmark efter oplanerad skövling under 1800-talet, dels på att åkermark åter konverterats till skogsmark. Kolskulden uppstod när skogen avlägsnades. Det spelar ingen roll om detta gjordes längre tillbaka i tiden. Kolskulden finns där ändå. Det väsentliga är att jämföra dagens virkesinnehåll med det en fullvuxen skog skulle ha.

”Det väsentliga är att jämföra dagens virkesinnehåll med det en fullvuxen skog skulle ha.”

Låt oss därför titta på vad IPPC:s scenario ovan, kallat SSP1-1.9, skulle kunna innebära för Sverige. På 80 år ska alltså världen totalt ha tagit upp 400 gigaton koldioxid från atmosfären varav maximalt 200 gigaton kan åstadkommas via återbeskogning. Svensk skogsindustri genererar utsläpp på 120 miljoner ton per år, men samtidigt tar skogsbrukets skog upp lika mycket, eftersom den brukade marken uppvisar cirka netto-noll i kolflöde. När skogen blir gammal avtar nettoupptaget.

Enligt skogsindustrin upphör nettoupptaget vid cirka 100 års ålder. Under en 100-årsperiod blir då det genomsnittliga upptaget cirka 60 miljoner ton per år. Upptaget till år 2100 skulle sålunda kunna bli 4,8 gigaton.

Denna uppskattning är bekräftad av nyligen publicerad forskning, som visar att ett helt upphörande av skogsavverkning skulle på 80 år ungefär ta upp den mängd koldioxid som uppskattats här.

En halvering av dagens avverkningsnivå skulle således ge 2.4 gigaton, det vill säga 0,6 procent av det globala upptagsbehovet. Med tanke på att Sveriges befolkning utgör ca 0.15 procent av hela världen skulle det kunna vara ett rimligt bidrag. Man ska dock ha klart för sig att Sveriges bidrag till klimatkrisen är ca 10 gånger större än världsgenomsnittet så ur den aspekten borde upptaget vara högre.

”Med tanke på att Sveriges befolkning utgör ca 0,15 procent av hela världen skulle det kunna vara ett rimligt bidrag. Man ska dock ha klart för sig att Sveriges bidrag till klimatkrisen är ca 10 gånger större än världsgenomsnittet så ur den aspekten borde upptaget vara högre.”

Den roll den svenska skogen ska ha för att bäst mildra klimatkrisen är alltså att låta den så långt möjligt få återväxa. Sverige har ett gyllene tillfälle att bidra till mildring av klimatkrisen, till och med mer än andra länder, tack vare landets skog. Parisavtalets rättviseaspekt skulle då också behjärtansvärt beaktas. Men då behövs en omedelbar omställning. Politiken behöver vidga sitt fokus från utsläpp till att inkludera upptag.

Kjell Prytz
Ida Sellstedt
David van der Spoel
Medlemmar i Skydda Skogen