Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Krafttag krävs för att drabbades rätt till gottgörelse ska säkerställas

FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter antogs av FN:s människorättsråd 16 juni 2011 och nu inkluderas de som standard i nationella lagar. Men mer krafttag krävs för att drabbades rätt till gottgörelse ska säkerställas när företag påverkar mänskliga rättigheter negativt, skriver Anna Johansson och Ulrika Sandberg från Amnesty International Sverige.

Publicerad: 15 juni 2021, 14:38

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ulrika Sandberg är sakkunnig företag och mänskliga rättigheter och Anna Johansson, är tillförordnad generalsekreterare på Amnesty International Sverige.

Foto: Ewa Rudling


Tio år efter att FN antog principer för företag och mänskliga rättigheter kan vi se att de är en game-changer. De utkristalliserar statens respektive företags ansvar i relation till mänskliga rättigheter. De omsätts till nationella handlingsplaner för företag och mänskliga rättigheter, och ligger till grund för den franska devoir de vigilance-lagen och den norska öppenhetslagen som antogs förra veckan, jämte EUs kommande HREDD-lag. 

Nyligen baserade dessutom en nederländsk domstol i ett nydanande domslut sitt resonemang om Shells ansvar för negativ påverkan på rätten till liv kopplat till utsläppsnivåer på principerna ovan.

Amnesty noterar att det nu visserligen finns en lite högre medvetenhet hos företag om hur mänskliga rättigheter kan kopplas till deras verksamhet. Men människorättsperspektivet lyser med sin frånvaro inom till exempel övervakningsbranschen- och vapenindustrin. Och våra egna granskningar har visat att den svenska lagen med krav på hållbarhetsrapportering inte är ett tillräckligt verktyg för att nämnvärt förbättra företagens människorättsarbete, vilket också granskningar på EU-nivå bekräftar. De bidrar inte heller med reell förbättring för de som drabbas långt ute i de globala leverantörsleden.

Samtidigt belyser flera europeiska rättsprocesser otillräckligheten i nuvarande nationella rättssystem när individer söker gottgörelse för företagsrelaterad människorättspåverkan. Utredningar och rättsprocesser mot företag tar lång tid, snäva preskriptionsregler försvårar för drabbade att få sin sak hörd i domstol (fallet Arica Victims v Boliden Mineral), och drabbade måste ibland söka gottgörelse i jurisdiktion efter jurisdiktion (fallet Kiobel et al. v Shell).

Arbetet som sker inom EU sedan april 2020 med att ta fram ett gemensamt regelverk med krav på företagens respekt för mänskliga rättigheter och miljö, inklusive gottgörelsemöjligheter för drabbade, är nödvändigt för att åtgärda ovan nämnda brister. Lagstiftning är också i linje med vilka åtgärder stater bör vidta enligt principerna (princip 1).

Stora svenska och europeiska företag har tagit ställning för en HREDD-lag baserat på bland annat en önskan om en jämlik spelplan, samt för att de anser att human rights due diligence som metod, vilken principerna förespråkar och EU-förslaget också innehåller, är effektiv för att motverka negativ påverkan.

Men det finns ett orosmoment att företag med stora lobbybudgetar försöker urvattna det skarpa lagförslag som EUs justitiekommissionär Didier Reynders utlovade förra året, särskilt vad det gäller möjligheter att ställa företag till svars genom civil- och straffrättsliga processer, genom att hävda att frivilliga riktlinjer är tillräckligt för att driva arbetet framåt. Denna oro förstärks nu när Didier Reynders inte äger processen själv utan delar den med kommissionären för den inre marknaden Thierry Breton som kan tänkas vilja dra i motsatt riktning.

Det är viktigt att en kommande EU-lag undanröjer hinder för att drabbade ska kunna få sin sak hörd och få gottgörelse. Därför upprepar vi Amnestys krav på att den kommande EU-lagen för att vara effektiv måste ha extraterritoriell verkan, omfatta företagets hela värdekedja, innebära ansvarsutkrävande av företag som bryter mot lagen och medföra civilrättsliga, straffrättsliga och administrativa sanktioner, samt möjliggöra effektiv gottgörelse för de som drabbats negativt.

Nu lägger vi in en högre växel. Vi vill att Sveriges regering agerar kraftfullt för att den kommande EU-lagen på allvar ska tydliggöra företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö med principerna som miniminivå.

Anna Johansson
tillförordnad generalsekreterare Amnesty International Sverige

Ulrika Sandberg
sakkunnig företag och mänskliga rättigheter Amnesty International Sverige

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.