”Lämna avfallstrappan på historiens skräphög”

Människans vana att ständigt skaffa fram nya råvaror till allt vi behöver ligger i dag bakom en lång rad problem. Det orsakar nära hälften av världens klimatpåverkande utsläpp, står för 90 procent av hotet mot biologisk mångfald och gör länder som Sverige beroende av problematisk import.

Om vi menar allvar med att bygga ett hållbart samhälle måste vi alltså börja använda de material vi redan har, om och om igen – det som kallas cirkulär ekonomi. Materialen finns i vårt avfall, men vi har gjort det svårt att ta vara på dem.

Sedan 1970-talet styrs all reglering kring avfall av den så kallade avfallstrappan, eller avfallshierarkin. Principen ligger till grund för lagar, skatter och så gott som alla andra styrmedel. För att ta oss bort från 1970-talets slit- och slängsamhälle har den gjort nytta, men för att bygga det cirkulära samhället krävs ett nytt synsätt.

”För att ta oss bort från 1970-talets slit- och slängsamhälle har den gjort nytta, men för att bygga det cirkulära samhället krävs ett nytt synsätt.”

Avfallstrappan föreskriver att samhället i första hand ska förebygga att avfall uppstår. Därefter ska vi reparera och återbruka produkter som har tjänat ut. Om det inte går ska vi i fallande ordning materialåtervinna, energiåtervinna och i sista hand deponera avfall.

Syftet är alltså att minimera mängden avfall i samhället. Det kan låta rimligt: Mindre avfall måste väl betyda att användbara råvaror har tagits tillvara längs resan nedför avfallstrappan? Men att mindre restmaterial deponeras innebär ju inte att marknaden efterfrågar det material som sorterats ut så att nya kretslopp uppstår.

Utgångspunkten för trappan är att avfall är ett problem som samhället behöver göra sig av med. Men i ett cirkulärt samhälle hämtas så mycket råvaror som möjligt ur materialflöden som i dag betraktas som avfall. Den enes skräp blir den andres råmaterial. Om målet förblir att dessa flöden ska vara så små som möjligt kommer våra råvaror även fortsättningsvis att behöva brytas ur jordskorpan. Den linjära ekonomin kommer alltså att bestå så länge avfallstrappan ligger till grund för all reglering.

”Om målet förblir att dessa flöden ska vara så små som möjligt kommer våra råvaror även fortsättningsvis att behöva brytas ur jordskorpan.”

Den föråldrade synen på avfall har också lett till att avfallslagstiftning är ett helt eget område. Målet är renhållning, snarare än att tillgodose samhällets behov av råvaror på ett säkert sätt. Även i det perspektivet upplevs det logiskt att minska mängden avfall så mycket som möjligt. Men det innebär att vi har byggt in kraftfulla mekanismer som bromsar övergången till en cirkulär ekonomi, eftersom utvinning av råvaror – oavsett källa – förutsätter storskalighet för att bli lönsam.

För att en cirkulär ekonomi ska bli möjlig behöver vi alltså ersätta avfallstrappan med en ny styrande princip. I stället för att minimera avfallet måste det övergripande målet vara att råvaror produceras och används på det mest effektiva sättet med hänsyn till hälsa, miljö och klimat. Först då kan även återvunna råvaror i stor skala uppfylla marknadens krav: Vara tillgängliga i rätt tid, på rätt plats och till rätt funktion utifrån samhällets behov. Då måste utvinning av råvaror ur avfall behandlas på samma sätt som jungfrulig utvinning, inte särregleras.

”Då måste utvinning av råvaror ur avfall behandlas på samma sätt som jungfrulig utvinning, inte särregleras.”

Vi är väl medvetna om att omställningen till ett fossiloberoende samhälle kommer att förutsätta fortsatt brytning av jungfruliga råvaror. Enbart elektrifieringen kräver mer koppar och sällsynta jordartsmetaller än vad som finns i dagens avfallsflöde. Men en ny grundsyn som utgår från råvarorna är en förutsättning för att långsiktigt bryta beroendet av jungfruliga råvaror. Om förutsättningarna för utvinning vore desamma för avfall och jungfrulig brytning skulle vi kunna få mycket mer råvaror från befintliga avfallsströmmar, även på kort sikt.

Att minska uttaget av jungfruliga råvaror är en av de kommande decenniernas viktigaste politiska frågor. Det kräver att vi förändrar synen på avfall i grunden.

Det är möjligt att vi ser en öppning nu. Inför valet ställde vi på miljöföretaget Ragn-Sells följande fråga till alla kandidater på valbar plats: ”Skulle det enligt dig vara bättre eller sämre om det övergripande syftet för Sveriges avfallshantering vore att minska det totala uttaget av naturresurser i samhället genom att råvaror cirkuleras, i stället för att minska mängden avfall?”

Stödet för en sådan genomgripande reform visade sig vara mycket stort. Åtta av tio ledamöter, 80 procent, bland dem som svarade och sedan valdes in i riksdagen, anser att det vore bättre. Nära hälften, 46 procent, svarade till och med att det vore mycket bättre.

”Stödet för en sådan genomgripande reform visade sig vara mycket stort.”

Här är våra viktigaste förslag till den nyvalda riksdagen:

1. Överge avfallshierarkin. Utred hierarkins påverkan på lagar, skatter och regelverk, med det uttalade syftet att ersätta den med en grundprincip som i stället utgår från samhällets behov av råvaror. Låt sedan den nya principen vägleda en totalöversyn av samtliga berörda styrmedel.

2. Börja avskaffa särreglering av avfall. Säkerställ att all utvinning av råvaror, oavsett källa, underkastas exakt samma krav och ges identiska marknadsförutsättningar. Prioritera att avskaffa deponiskatten, som motverkar storskalig återvinning genom att lagring av avfall för framtida utvinning beskattas.

3. Stimulera efterfrågan på återvunnet material. Att etablera en ny syn på avfall kommer att ta mycket lång tid. Här och nu behövs insatser som gör det lönsamt för företag att efterfråga återvunna material. Annars kommer den ohållbara produktion av jungfruliga råvaror som Sverige vill bort ifrån även fortsättningsvis ge billigare råvaror. Kvotplikt som ställer krav på inblandning av en viss andel återvunnen råvara, liknande den som i dag gäller förnybar råvara i bränslen, bör införas för så många materialslag som möjligt.

Bara drygt åtta procent av världsekonomin är cirkulär. Det är hit avfallshierarkin har tagit oss. Det är dags att byta spår.

Nu vet vi att stödet för en reform finns i riksdagen. Sverige kan ta ledartröjan som det land som frigör sig från avfallshierarkin. Vi kan bygga en grön, cirkulär ekonomi som skapar nya jobb utan att äventyra planetens gränser.

Susanna Lind
Chef för samhällskontakter i Sverige, Ragn-Sells

Pär Larshans
Hållbarhetschef, Ragn-Sells