”Låt inte Ukraina bli ett nytt Vietnam”

Ukraina är som Vietnam i den meningen att den avsiktliga skadan på miljön används som ett vapen för att försvaga befolkningens motstånd. Att döma förövarna för den enorma miljöskadan – vilket inte skedde i fallet Vietnam – skulle öppna ett nytt kapitel i utvecklingen av folkrätten. 

Detta nya kapitel är nödvändigt på grund av den svåra situation planeten står inför. Vi måste helt enkelt lagföra dem som medvetet åsamkar skada på grunden för allt liv. Att upphöra med straffriheten för ekocid i Ukraina är därför inte bara en fråga för Ukraina. Det skulle sända en stark internationell signal om att det är oacceptabelt att orsaka allvarlig skada på miljön i vilken krigszon som helst. Om vi lyckas med det skulle kriget i Ukraina gå till historien som en vändpunkt för internationell miljölagstiftning.

Lika mycket som Rysslands fruktansvärda invasionskrig i Ukraina skapat mänskligt lidande är miljöförstörelsen enorm. Förlusten av skog, åkermark och arter är svindlande stor enligt FN:s miljöprogram. Till exempel är 160 naturreservat, 16 våtmarker och två biosfärområden allvarligt hotade. Effekterna kommer att bestå långt efter att kriget är över.

Ett stort antal rapporter formar en tydlig bild av den ryska, överdrivna användningen av militärt våld. Många attacker har till synes ingenting att göra med militära behov såsom raketattacker på bostadshus, skolor, sjukhus samt energi- och vatteninfrastruktur. Dessa attacker har både direkta och indirekta effekter på den mänskliga och naturliga miljön för kommande generationer. Föreställ dig miljontals ton spillror av bland annat raserade byggnader som innehåller både rester av förlorade människoliv och därtill hushållskemikalier som långsamt förorenar grundvattnet.

”Föreställ dig miljontals ton spillror av bland annat raserade byggnader som innehåller både rester av förlorade människoliv och därtill hushållskemikalier som långsamt förorenar grundvattnet.”

Efter Vietnamkriget togs regler fram för att skydda miljön under krigföring, genom  Enmod-konventionen och Genèvekonventionens första protokoll. Världens ledare drog en ny röd linje i sanden: krigföring ska inte tillåtas ha omfattande, långvariga och allvarliga effekter på miljön. Det är dock ett fåtal gånger som brott mot miljön under konflikter tagits upp i domstol. Miljöbrott betraktas fortfarande inte som massövergrepp. Miljön är fortfarande ett tyst offer och miljöskador framställs ofta som ”långsamt våld”. 

Mellan 1990 och 2016 innehöll endast 19 procent av resolutionerna i FN:s säkerhetsråd hänvisningar till miljö och naturresurser. Grundandet av Internationella brottmålsdomstolen, ICC, 1998 har inte har ändrat denna situation. Dess styrande instrument Romstadgan innehåller visserligen en specifik bestämmelse om krigsförbrytelser som skyddar den naturliga miljön – artikel 8.2(b)(iv) – men artikeln har aldrig åberopats, trots att åklagarmyndigheten åtog sig att prioritera sådana fall enligt sitt eget policydokument om ärendeval och prioritering 2016. 

”Men artikeln har aldrig åberopats, trots att åklagarmyndigheten åtog sig att prioritera sådana fall enligt sitt eget policydokument.”

De värsta brotten mot miljön, ekocid, nämns inte ens inom internationell rätt. Flera organisationer och nätverk har stött kriminaliseringen av ekocid, för att göra det möjligt att döma individer som har orsakat allvarliga miljöskador med långvariga eller långtgående konsekvenser till straff. Några av dem är International Corporate Governance Network, ett av världens ledande investerarnätverk, samt Global Youth och Interfaith-nätverket. Nyligen har dessutom Europarådet och European Law Institute krävt att ekocid ska inkluderas i internationell, europeisk och nationell lagstiftning.

Eftersom Ukraina är ett av få länder i världen som har ekocid i sin strafflag kan landet ta ledningen med att hålla förövarna ansvariga i domstolar. Skadorna på den ukrainska miljön kan vara de mest väldokumenterade i krigssammanhang hittills. Mycket resurser läggs på omfattande utredningar som utförs av ukrainska ministerier, forskare, naturvårdare och advokater.

Hittills har internationella institutioner visat ett mycket ytligt intresse att hjälpa Ukraina se till att förövarna ska betala för de katastrofala krigsförbrytelserna mot naturen. ICC som har 42 tjänstemän som utreder krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Ukraina tittar inte på miljödimensionen av dessa brott. I resolutionerna på ICC:s senaste årliga statspartsmöte gjordes inte någon anmärkning som gällde natur eller miljö. Genom att fortsätta ha denna högst antropocentriska utgångspunkt och se mellan fingrarna vad gäller ekocid gör ICC allt levande i dag och i framtiden en oerhörd björntjänst. 

”Genom att fortsätta ha denna högst antropocentriska utgångspunkt och se mellan fingrarna vad gäller ekocid gör ICC allt levande i dag och i framtiden en oerhörd björntjänst.”

På sätt och vis är det inte förvånande att miljökriminalitet fortfarande utgör en av de mest underåtalade brottstyperna i konfliktsituationer. Om det inte bedöms som viktigt anslås inte heller några medel för utredningar och insamling av data. ICC:s utredare i Ukraina har ingen utbildning i att upptäcka möjliga miljöövergrepp.

En ny ansvarsmekanism håller som bäst på att inrättas för att hålla Ryssland ansvarigt för aggressionsbrott – det övergripande brottet för alla andra krigsbrott som begås i dess spår. Eftersom Ryssland inte är en part i Romstadgan kommer det att bli svårt, för att inte säga omöjligt, för ICC att ställa förövarna till rätta gällande aggressionsbrott. Därför behövs en särskild domstol för att pröva ansvarsfrågan. Denna nya specialtribunal borde inkludera ekocid som en av de största grymheterna som begåtts av Ryssland. Det är också vad Ukraina insisterar på.

Det finns alltså skäl till hopp. Vi känner mer än någonsin till den skada som krig skapar. Politiker, akademiker och jurister är oroade för de långtgående miljökonsekvenserna. Vi har fler sätt att samla in data för att driva åtal. Och Ukraina har samlat in data för åtalbara fall där nivån av förstörelse har varit omfattande, långvarig och allvarlig. 

Låt inte Ukraina bli ett nytt Vietnam. Låt i stället världen ta tillfället i akt att bygga en ny folkrätt kring miljö efter Ukrainakriget, på samma sätt som man gjorde efter Vietnamkriget.

Simon Holmström
Ledamot av Ålands parlament, Ålands Lagting, för partiet Hållbart Initiativ
Medlem i Ecocide Alliance

Wouter Veening
Medgrundare och ordförande för Institute for Environmental Security