”Leverantörerna måste leva upp till beställarens hållbarhetsambitioner”

Vi instämmer med Aspelin i att det existerar ett grundläggande problem när det som avtalas i byggprojekt inte levereras. Det gäller tyvärr inte enbart hållbarhetsrelaterade krav. Boverket uppskattar i en rapport från 2018 att byggbranschen slösar bort över 100 miljarder per år i fel, brister och skador. En färsk granskning av tidningen Byggindustrin visar att nybyggda bostadshus drar betydligt mer energi än projekterat – i snitt 20 procent mer. 

Däremot skiljer sig vår uppfattning åt om vari det grundläggande problemet ligger. Vi menar att problemet inte alls ligger i ambitiösa upphandlingskrav som det sedermera skrivs avtal på. Snarare så sätter Aspelin i sin debattartikel fingret på exakt vari utmaningen ligger. Det grundläggande problemet är att leveranserna inte lever upp till överenskommen ambitionsnivå. Våra medlemmar får helt enkelt inte vad som beställts och avtalats. Det är problematiskt. 

Vi vänder oss mot argumentationen att det är den som beställt entreprenaden som också ska hållas ansvarig för undermålig leverans. Det är för oss en uttjatad och bakvänd argumentation som Aspelin hänför sig till när skuld för bristfällig leverans ska överföras på beställaren. Det gör oss besvikna. Såväl över att leveranserna fortsätter att missa målet som försöket att skuldbelägga kunden. Det är hög tid att sluta upp med sådan retorik. 

Aspelin skriver att det i upphandlingsskede och vid avtalsskrivande finns ambitiösa hållbarhetskrav. Det gläder oss och det stämmer med vår bild. Våra medlemmar har och ska fortsatt ha höga hållbarhetsambitioner. Problemet är, precis som Aspelin skriver, att leverantörerna sedan inte alltid förmår att leva upp till beställarens ambitioner. 

Vi instämmer i att det finns vinster med mer aktiva och närvarande beställare då slutresultatet erfarenhetsmässigt tenderar att bli bättre. Av detta skäl uppmuntrar vi våra medlemmar att vara engagerade beställare. Samtidigt är vi noga med att vidhålla att detta inte ska vara en förutsättning för att få det man faktiskt avtalat om. En beställare måste kunna förvänta sig att få den leverans som avtalats – pacta sunt servanda. 

Aspelin exemplifierar med en kommunal upphandling av ett skolbygge och skriver ”Ingen annan aktör kommer att göra det jobbet åt kommunen”. Det är just den inställningen, med ovilja att ta ansvar för sin leverans, vi menar, är så skadlig för branschen och som vi måste komma bort ifrån. Kommunen har upphandlat en leverans och ska kunna förvänta sig att den aktör man tecknat avtal med just ska ”göra jobbet”. 

Med ökade hållbarhetsambitioner och med den allt mer allvarligare klimatsituation vi befinner oss i är den än viktigare att leveranserna håller måttet. Glädjande ser vi ett uppvaknande hos flera parter i samhällsbyggnadsbranschen. Vi hoppas och tror att Boverkets rapport från 2018 utgör avstamp för flera branschöverskridande förbättringsarbeten som leder till, i första hand att beställaren faktiskt får det som avtalats och i andra hand till att vi bygger utan fel, brister och skador. 

Vi ser lovande tecken inom projekt som drivs av till exempel Rådet för byggkompetens och av Boverket. Vi har även förväntningar på att pågående revidering av branschens standardavtal inom Byggandets Kontraktskommitté (BKK) adresserar detta. Låt oss nu tillsammans verka för att branschen kommer vidare och inte falla tillbaka i retorik och beteenden som skapat den problematiska branschkultur som Aspelins artikel ger uttryck för.

Tommy Lenberg
vd Byggherrarna

Rikard Silverfur
chef Utveckling & Hållbarhet Fastighetsägarna

Jonas Högset
chef Fastighet & Boende Sveriges Allmännytta