Med en cirkulär ekonomi kan vi klara klimatmålen

De klimatpåverkande utsläppen fortsätter att öka. Med dagens utsläppsnivåer kommer världen att missa 1,5-gradersmålet i Parisavtalet. I stället riskerar vi att jorden år 2100 är tre eller till och med fyra grader varmare än förindustriell tid.

2020 är därmed året då klimatomställningen måste ta fart och avgörande är att världens politiska ledare enas om kraftfulla åtgärder. Därför är det oerhört glädjande att FN:s klimattoppmöte COP25 kunde tas över av Madrid sedan Chiles värdskap omöjliggjorts.

Hittills har fokus i klimatarbetet legat på transporter och att skapa en förnybar energisektor. Det har verkat logiskt eftersom stora delar av de globala utsläppen orsakas av att vi producerar energi från fossila bränslen. Men enligt en ny rapport från ansedda Ellen McArthur Foundation kommer 45 procent av utsläppen från produktionen av mat, kläder, bilar och andra vardagsprodukter från industri och jordbruk. Så även om vi lyckas göra energisektorn helt förnybar påverkas alltså inte nästan hälften av världens utsläpp.

Ska vi komma åt dem behöver vi helt nya sätt att producera det vi behöver. Då krävs ett rejält omtag på hur ekonomin är uppbyggd. I dag utgår hela vår lagstiftning från linjära principer: Vi utvinner råvaror, producerar saker av dem och slänger dem när vi inte vill ha dem längre.

Den här förbrukningen av ändliga resurser är ohållbar och är alltså en stor anledning till klimatkrisen. Enligt Parisavtalet ska vi ha pressat ned nettoutsläppen till noll år 2050. Men till dess beräknas jorden ha 10 miljarder invånare och den globala ekonomin kommer vara fyra gånger så stor som i dag. Det är uppenbart att vi inte kan klara målen genom att bara finjustera dagens system.

I stället ligger vår chans att tackla klimatförändringarna i att använda de resurser vi redan har, så många gånger som möjligt. Det innebär att vi måste övergå till en cirkulär ekonomi, där kretsloppen är slutna i så hög grad som möjligt. I en cirkulär ekonomi finns inget avfall, bara resurser – material som används igen och igen. På det viset orsakar de oerhört mycket mindre utsläpp än dagens system, där vi ständigt producerar nya material genom processer som belastar atmosfären.

Visionen om en sådan cirkulär ekonomi ger nytt hopp för klimatet när så mycket utveckling pekar i fel riktning. Enligt rapporten från Ellen McArthur Foundation kan vi få bort hälften av utsläppen från produktion och konsumtion av varor genom att ställa om till ett cirkulärt samhälle. Det handlar om 9,3 miljarder ton koldioxidekvivalenter till 2050 – lika mycket som utsläppen från hela världens transporter. I själva verket blir vinsten ännu större, eftersom studien bara omfattar cement, aluminium, stål, plast och livsmedel.

Omställningen bidrar samtidigt till företagens lönsamhet, genom ett bättre resursutnyttjande och genom att driva fram nya affärsmodeller byggda på samarbeten. Vi vill se Sverige gå före och skapa en grön, innovativ exportindustri, bidra till sysselsättning och välfärd och inspirera andra länder.

Ett enkelt exempel på hur cirkulära modeller avlastar är den metod för att ta bort kväve i vatten från reningsverk och industrier som miljöföretaget Ragn-Sells har med sig till klimattoppmötet COP25 i Madrid. I stället för att släppa tillbaka kvävet till atmosfären tas det tillvara, används till gödningsmedel och ersätter på så vis den klimatbelastande nyproduktionen av kväveprodukter. 

En uppenbar potentiell exportmarknad är Nederländerna, där infrastrukturprojekt till ett värde av 150 miljarder kronor har stoppats sedan EU-domstolen slagit fast att landets kväveutsläpp bryter mot EU-lagstiftningen. Men det stannar inte där: Enligt Världsbanken leder dålig kväverening i världens 12 största floder till hälsoproblem för 150 miljoner barn och sänker den ekonomiska tillväxten i berörda länder med så mycket som 30 procent.

Men för att nya lösningar och innovation ska ta fart och göra den cirkulära ekonomin möjlig behöver vi lagar och styrmedel som inte utgår från det gamla, linjära samhället. Stora delar av dagens system står effektivt i vägen för den omställning som måste till om vi ska ha en chans att klara kampen mot klimatförändringarna.

Ta exemplet med jordartsmetaller. Världen skriker efter jordartsmetaller som behövs till allt från telefoner till elbilar, men ingen vill lagra gruvslagg som innehåller höga halter av de värdefulla metallerna eftersom de måste betala deponiskatt för det. I stället skaffas slagget bort genom att användas i vägbyggen och värdet går förlorat. Med sådana hinder i vägen blir den cirkulära ekonomin omöjlig och produktionen av varor fortsätter att belasta klimatet.

Därför är det mycket välkommet att EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen signalerar att cirkulär ekonomi är hennes högsta prioritet inom den ”European Green Deal” som hon har utlovat. Det innebär också en unik möjlighet för Sveriges regering att driva på för nya lagar och incitament som gynnar det framväxande cirkulära samhället och positionerar Sverige för framtiden. Här är några förändringar som behöver ske:

Inför skattelättnader för cirkulära företag eller produkter som underlättar cirkularitet, samtidigt som skatter för aktörer som använder sig av oönskade avfallsströmmar höjs.

Modernisera offentlig upphandling, så att skattemedel driver på i cirkulär riktning i stället för att fortsätta stödja dagens ohållbara konsumtion.

Skärp och bygg ut producentansvaren, så att den som tillverkar något måste ta fullt ansvar för att materialen går att cirkulera.

 Med dagens utsläppstakt har vi bara åtta år på oss innan utsläppen måste vara noll för att vi ska klara 1,5-gradersmålet. Ska vi klara klimatomställningen måste ekonomin byggas om från linjär till cirkulär och då krävs kraftfulla nya styrmedel på såväl internationell som nationell nivå. 2020 är året vi måste sätta fart på allvar och Madridmötet är ett bra startskott.

Lars Lindén,
koncernchef, Ragn-Sells

Pär Larshans,
hållbarhetschef, Ragn-Sells