Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Mer transparens för bättre samtal om skogen

Idag har Sveaskog sin årsstämma. Det statliga skogsbolaget är landets största skogsägare, men brister i transparens och öppenhet. På dagens stämma har ägaren chansen att välja en ny väg. Det löser inte bolagets grundläggande målkonflikter, men det skulle stärka tilliten mellan motstående intressen och öka respekten för olika perspektiv, skriver bloggaren och skogsdebattören Per Jiborn.

Publicerad: 26 april 2021, 08:23

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Per Jiborn är fristående bloggare och naturturismexpert.

Foto: Alice Jiborn


Förra våren blev jag uppringd av en av Sveaskogs chefer. Jag hade frågat om storleken på en så kallad ekopark, vilket hade skapat turbulens i bolaget. Budskapet var att jag bara fick prata med en enda person på Sveaskog. Själv passade jag på att önska en digital version av avtalet för en annan ekopark här i östra Småland. Denna juridiska grund är ju trots allt en offentlig handling, och sedan 2014 är ekoparkerna en del av vårt formella naturskydd. Nej blev svaret, vilket fick mig att fråga om bolaget dolde något. Det blev ett nej till innan samtalet var över.

Händelsen triggade mig att gräva vidare. I början av hösten digitaliserade jag själv versionen på papper från Skogsstyrelsen och samlade på mig mer fakta i ärendet. Nyligen kunde jag därför avslöja att vårt statliga bolag faktiskt hade något att dölja. I 15 års tid hade Sveaskog inkluderat skogar som bolaget inte längre ägde i Hornsö ekopark. Något som Aktuell Hållbarhet berättade om i mars. Varför, hur och i vilken omfattning detta påverkar bolagets naturvård är oklart.

I två år har jag tittat närmare på Sveaskogs ekoparker, naturvårdsarbete och skogsbruk. Det var inte tanken från början, men uteblivna svar, brist på öppenhet och uppenbara märkligheter gav arbetet en annan inriktning. Att ekoparksplaner saknades 15 år efter invigningen fick mig att skriva syrliga inlägg på Twitter. Jag förundrades över att Skogsstyrelsen bara hade papperskopior av omfattande ekoparksavtal, som är gjorda för kalkylblad. En förlegad lösning som försvårar analys, kontroll och uppföljning.

Jag tycker det är konstigt att Sveaskogs virkesförråd har stått still och stampat på 90 skogskubikmeter per hektar de senaste 15 åren. Särskilt då bolaget hävdar att mindre än 70 procent av nettotillväxten avverkas. Än mer förvirrande är att ett konstant virkesförråd ändå lyckas med bedriften, att årligen förbättra kolbalansen med flera miljoner ton koldioxid. När en rimlig förklaring uppdagas att en ökad inlagring av koldioxid är de skyddade skogarnas förtjänst, ändras sättet att redovisa. I över en månad har jag utan framgång bett Sveaskog förse mig med siffror, som i minst 15 år har varit standard i årsredovisningarna. Jag har insett att öppenhet och enkelhet, två av fyra värdeord i Sveaskogs uppförandekod, inte gäller. Uppenbarligen var utmärkelsen Svenska Greenwashingpriset hösten 2020 välförtjänt.

Idag har Sveaskog sin årsstämma. Vårt statliga skogsbolag är landets största skogsägare, en ännu större leverantör av råvara till skogsindustrin, och hävdar dessutom att man har avsatt 460 000 hektar produktiv skogsmark till naturvården. Det är nästan tio gånger mer än vad som finns i alla våra 30 nationalparker tillsammans. Men bolaget ruvar även på en enorm källa till kunskap. Här finns ett överflöd av fakta och siffror om läget i våra skogar, om de räcker till allt vi önskar och vilken typ av skogar som bidrar med störst klimatnytta.  

Men om dessa fakta ska bli till värdefulla insikter får inte sanningen tyglas av bolagets makthavare. Det är viktigt att vi utomstående kan få veta att uttaget av skogsråvara ökade kraftigt strax innan Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildade sin första regering. Samma volym skog, som räckte till fem års avverkningar när Reinfeldt styrde landet, höggs på drygt fyra år med en rödgrön regering. En förändring som gör det lättare att förstå dagens tragiska konflikter med flera samebyar. Eller varför bolaget närmast är tvingat att räkna in skogar man inte längre äger, för att få utlovat naturvårdsbeting att gå ihop.

Ökad öppenhet löser inte bolagets grundläggande målkonflikter. Däremot kan det stärka tilliten mellan motstående intressen och öka respekten för olika perspektiv. Det vore ett värdefullt bidrag till en mindre polariserad skogsdebatt. Varför regeringen inte har bett Sveaskog att axla den rollen är svårt att förstå. Idag har ägaren en ny chans.

Per Jiborn
fristående bloggare och naturturismexpert

 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.