Nedskräpningen skadar ekosystemen och kostar pengar – här är sju åtgärder

I Stilla havet flyter det omkring en samling med skräp och plast, som täcker en yta tre gånger så stor som Frankrike. Det är svårt att ta in, och det symboliserar hur långt ifrån vi är att leva i harmoni med naturen. Resursförbrukningen är långt högre än vad jorden klarar av, och vi har en stor miljöskuld att betala. För att inte förvärra den ännu mer måste vi få stopp på nedskräpningen här och nu.

En skog som förvandlats till en illegal deponi av skrot och kemikalier, en park full av tomburkar från gårdagens fest, en strand där plastförpackningar nonchalant har lämnats kvar och dikeskanter fulla av skärp, förtar brutalt naturens skönhet. Men frågan handlar inte bara om en känsla av estetik, det handlar också om att skräpet inte försvinner av sig själv och att skräpet allvarligt skadar de naturliga ekosystemen.  

Många djur misstar skräpet för mat och dör av svält med magen full av människans avfall. Metall kan i värsta fall leda till att djurens magar skärs upp inifrån. Plasten som lämnas kvar i naturen hamnar till slut i haven och det tar ungefär 10–20 år för en plastpåse att sönderdelas till mikroplast, som i sin tur tar hundratals år innan de bryts ner. Man misstänker också att plastpartiklarna kan knyta till sig miljögifter, vilket drabbar hela näringskedjan. 

Forskare har räknat ut att det flyter runt hundratusentals ton plast och annat skräp i världshaven, och det ökar hela tiden. Både skräpet i sig och rester i form av mikroplaster utgör risker för livet i havet. Vänder vi inte utvecklingen kommer det finnas mer plast än fisk i våra hav år 2050. 

”Nedskräpningen förstör inte bara miljön, den kostar också samhället stora summor pengar. ”

Nedskräpningen förstör inte bara miljön, den kostar också samhället stora summor pengar. Varje år lägger kommunerna uppskattningsvis två miljarder kronor på att städa upp och sanera skräp.  En stor skräpmätning, som genomfördes av Håll Sverige Rent förra året, visade att det slängdes cirka 35 miljoner skräpföremål på trottoarer, gågator, gång- och cykelvägar i Sveriges centralorter under mätveckan. 

Det krävs politisk handlingskraft för att få stopp på nedskräpningen. Vi behöver bland annat:

1. Se över vilka fler produkter som går att genom förbud, skatter och sanktioner få bort till förmån för mer hållbara alternativ.

2. Öka kunskapen hos allmänhet och företag, bland annat genom ett kunskapslyft vad gäller hållbarhetsfrågor. 

3. Göra återvinningscentraler mer tillgängliga i hela landet, det ska vara lätt att lämna avfall för fler privatpersoner och företagare.

4. Främja produkt- och materialutveckling, ekodesign, kring produkter som ofta blir skräp.

5. Ge bättre styrmedel för att kommuner och myndigheter ska göra tillräckligt för att minska nedskräpningen, speciellt i vattendrag och på stränder.

6. Se till att kommunernas systematiska trygghetsskapande arbete inkluderar insatser mot nedskräpning och att utomhusmiljöer designas för att lättare hållas rena.

7. I högre grad mäta omfattningen av nedskräpningen och de kostnader den medför, samt hur den påverkar trygghet och trivsel.

Det är dags för att vi samlas kring en nollvision vad gäller nedskräpning. Att inte låta ännu mer skräp hamna i naturen är det minsta man kan kräva av oss i en tid där vår enorma exploatering av jorden redan har sett till att både den biologiska mångfalden och klimatet befinner sig i kristillstånd. 

Rebecka Le Moine
Riksdagsledamot och talesperson för biologisk mångfald, Miljöpartiet

Martin Marmgren
Riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson, Miljöpartiet