”Norden ska inte delta i den fossila guldruschen”

Nordiska rådet har just avslutat sin årliga session i Helsingfors, där klimatet stod som en fokuserad huvudfråga. Under toppmötet med statsministrarna framkom med tydlighet att Norden ska vara en global föregångare i ambitiös klimatpolitik och bli världens mest hållbara region 2030. Bakom kulisserna sker dock ett aktivt urvattningsarbete i de konkreta förslag som skulle göra verklighet av ambitionerna.

”Bakom kulisserna sker dock ett aktivt urvattningsarbete i de konkreta förslag som skulle göra verklighet av ambitionerna.”

Det bästa exemplet är hur rådet hanterar frågan om utvinning av fossila bränslen. 

Enligt FN:s Production Gap Report producerar världens länder dubbelt så mycket fossila bränslen som Parisavtalets 1,5-gradersmål tillåter. Hittills har de nordiska länderna i sitt gemensamma samarbete enbart fokuserat på att minska utsläppen på användningssidan. Frågan om produktionssidan – elefanten i rummet – har emellertid inte diskuterats på allvar förrän den andra största partigruppen Mittengruppen i våras förde fram förslaget att fasa ut den nordiska utvinningen av kol, olja och gas. 

Frågan är högst relevant i dag, mitt i den europeiska guldrusch som de nordiska länderna gladeligen hängt på. Norge pumpar olja och gas för fulla muggar, Sverige skapar ekonomiska förutsättningar för oljeeldning och Danmark fortsätter att använda nedstängningsklara fossila produktionsställen. 

I kölvattnet av Rysslands brutala anfallskrig i Ukraina har många hoppats på att fler skulle inse behovet av att snabbt utveckla den förnybara energiproduktionen och avbryta subventioner av den fossila infrastrukturen. Verkligheten är dock att kriget används som en ursäkt för att fortsätta producera fossila bränslen.  

”Verkligheten är dock att kriget används som en ursäkt för att fortsätta producera fossila bränslen.”

Som förhandlare för Mittengruppen i utskottet för ett hållbart Norden, som behandlar förslaget, var jag därför omåttligt glad för att partigrupperna på sommarmötet i Grönland i juli nådde en överenskommelse. Tillsammans, i den omedelbara närheten av den smältande inlandsisen, formulerade vi om förslaget så att vi höll andemeningen kvar trots att formuleringarna blev mindre skarpa. 

Sen hände något. Den socialdemokratiska gruppen fick kalla fötter och sätter sig nu emot förslaget i sin helhet. Motiveringen är att Norden skulle sända felaktiga signaler i en tid då världen vill göra sig oberoende av rysk energi. Det är upprörande att socialdemokraterna väljer att aktivt missförstå förslagets avsikt. Man hade trott att det var en formulering sprungen från den Konservativa gruppen, men de är fortfarande trogna till den framförhandlade överenskommelsen. Utskottet valde dock, med beaktande av att de danska ledamöterna inte var närvarande på grund av valet, att bordlägga frågan till januarimötet. Det skänker hopp om förändrade positioner. Vi får innerligen hoppas att socialdemokraterna, med vilka majoritet skulle uppnås, omvärderar sin hållning.

”Vi får innerligen hoppas att socialdemokraterna, med vilka majoritet skulle uppnås, omvärderar sin hållning.”

Slutligen måste vi alla inse att Nordiska rådet måste våga ta obekväma beslut för en trovärdig och heltäckande klimatpolitik. En sådan politik måste omfatta insatser både för att minska användningen och produktionen av fossila bränslen, såväl på hemmaplan som internationellt. Det är det enda sättet Norden och i det långa loppet världen kan hålla 1,5-gradersmålet vid liv.

Simon Holmström
Förhandlare i Hållbarhetsutskottet för Mittengruppen, Nordiska Rådet
Ledamot av den åländska riksdagen, Ålands lagting