Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Om koldioxidutsläppen från skoglig bioenergi räknas två gånger blir det förstås fel

Fem skogsforskare svarar på debattartikeln där Kjell Prytz och Harry Frank menar att Sveriges klimatpolitik är kontraproduktiv. Enligt forskarna bygger argumentationen på ett missförstånd.

Publicerad: 28 september 2021, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Från vänster Johan Stendahl, Mattias Lundblad, Göran Berndes, Peter Högberg och Gustaf Egnell (längst ner till höger).


Ämnen i artikeln:

SkogSkogsbrukKlimatpolitik

Gång på gång dyker olika missuppfattningar kring skogens och skogsbrukets kolbalans upp, inte minst när skoglig bioenergi debatteras. Ett vanligt misstag, till exempel i DN (16 april 2021) och nu senast i ett debattinlägg av Kjell Prytz och Harry Frank i Aktuell Hållbarhet (13 september 2021), är att dubbelräkna koldioxidutsläppen från biobränsleanvändning, vilket förstås leder till felaktiga slutsatser. Det utvecklas emellanåt också resonemang utgående ifrån betraktelser av kolbalanser inom enskilda avverkningsområden. Eftersom det torde vara allmänt känt att det inte går att dra slutsatser om skogens roll i klimatarbetet utifrån sådana snäva perspektiv, så tar vi inte upp detta här.

Här nedan förklarar vi hur man kan hamna fel och dubbelräkna koldioxidutsläpp när skogliga kolbalanser beskrivs utgående ifrån den årliga rapporteringen av utsläpp och upptag av växthusgaser till FN:s klimatkonvention, där skogen ingår i den så kallade Lulucf-sektorn (Land Use, Land Use Change and Forestry).

Skogens nettokolbalans bestäms av skogens upptag av koldioxid och förluster av kol från skogen som sker genom avverkning, bränder, respiration från levande träd och andra växter samt respiration från alla arter i skogen som lever på dött organiskt material. I den årliga klimatrapporteringen redovisas förändringar i mängden kol som finns lagrad i skogen (levande biomassa ovan och under mark, död ved, förna och markkol) samt inlagring av kol i träprodukter. Medan de flesta andra länder gör enbart modellberäkningar har Sverige och något enstaka annat land en markinventering som levererar mätdata till rapporten. Denna inventering visar på en nettoinlagring av kol i de svenska skogsmarkerna. Eventuella förluster från marken i hyggesfasen kompenseras således av en väsentligt högre upplagring i medelålders och äldre skogar under rådande skogsbruk.

Avverkad ved betraktas som ”omedelbart oxiderad”, dvs kolatomerna i veden antas avgå som koldioxid till atmosfären direkt i samband med avverkningen. Nu stämmer ju inte det eftersom en del av kolet i den avverkade veden lagras i skogsprodukter kortare eller längre tid beroende på produktens livslängd. Det hanteras i redovisningen genom att lagerförändringen av kol i skogsprodukter också beräknas och beaktas.

I Sveriges fall rapporteras i dag en årlig nettoinbindning av atmosfärisk koldioxid, det vill säga det tillförs varje år fler kolatomer till de ”kollager” som utgörs av skogen och skogsprodukterna än vad som avgår ifrån samma lager i form av koldioxidutsläpp. Detta syns som ett ”negativt utsläpp” i rapporteringen. I denna siffra ingår alltså koldioxidutsläppen som följer av antagandet att kolatomerna i den avverkade veden återgår till atmosfären, antingen direkt eller efter att ha lagrats i produkter ett antal år.

Att föreslå att Sveriges verkliga utsläpp är mycket större än vad som rapporteras och att detta blir tydligt om biogena utsläpp inkluderas i statistiken, innebär alltså att man bortser ifrån att de biogena koldioxidutsläppen från skogliga biobränslen och andra träprodukter redan är inräknade i redovisningen av utsläpp och upptag av växthusgaser i Lulucf-sektorn. Om biogena koldioxidutsläpp från biobränsleanvändning adderas till fossila koldioxidutsläpp (se figur 3 i debattartikeln ”Svensk klimatpolitik är kontraproduktiv”) så måste dessa utsläpp samtidigt tas bort i redovisningen av Lulucf-sektorn, för att undvika dubbelräkning. Därmed ökar den beräknade nettokolinbindningen i det skogliga systemet med motsvarande mängd och slutsatsen kvarstår: skogsbruket och användningen av skogliga biobränslen har resulterat i en betydande minskning av Sveriges nettoutsläpp av koldioxid till atmosfären.

Göran Berndes, professor i fysisk resursteori, Chalmers

Gustaf Egnell, forskare, SLU

Peter Högberg, professor i marklära, SLU

Mattias Lundblad, forskare, ansvarig för klimatrapporteringen, SLU

Johan Stendahl, forskare, ansvarig för markinventeringen, SLU


Läs ”Svensk klimatpolitik är kontraproduktiv” 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

SkogSkogsbrukKlimatpolitik

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.