Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Planer och program räddar inte våra vatten

Det räcker inte med byråkratiska kvarnar som fortsätter att producera planer och program utan att ta itu med de verkliga problemen. Ska vi någonsin uppnå en god vattenkvalitet krävs det i stället handling nu, skriver Martin Ragnar, vd för vattenteknikföretaget Axolot Solutions.

Publicerad: 16 april 2021, 07:27

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Martin Ragnar, docent vid KTH och vd för vattenteknikföretaget Axolot Solutions vill se mer handling och mindre utredande om svenska sjöar och hav.

Foto: Axolot Solutions och Luza studios


God kvalitet på våra vatten – sjöar, älvar, kuster och andra vattendrag – det låter som ett självklart mål. Det anser även EU som för drygt 20 år sedan antog det så kallade Vattendirektivet. I det anges att god status, såväl kemiskt som ekologiskt, ska uppnås i alla vattenförekomster senast 2015. Målet sköts sedan upp till 2021, alltså i år.

Här i Sverige är det de fem regionala Vattenmyndigheterna som ansvarar för att driva frågorna om hur vattenkvaliteten ska förbättras. En sak som Vattenmyndigheterna gör är att skriva dokument. Just nu är remissen Samråd om förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer 2021 - 2027 ute och olika instanser ska yttra sig om den senast 30 april.

Den byråkratiskt klingande titeln speglar dessvärre även dess innehåll. I remissen staplas administrativa processer, ambitioner och målsättningar på varandra, medan avsaknaden av mätpunkter, uppföljningar och sanktionsåtgärder är tydlig.

Mellan raderna förstår man att det inte är några tuffa tag mot nedsmutsarna som väntar genom åtgärdsprogrammet.

Men är då våra vatten ett problem i Sverige? Många minns säkert det tidigare borgarrådet Mats Hulth som drack vattnet i Riddarfjärden mitt inne i Stockholm.

Svaret är att vårt rena vatten i Sverige till stor del är en myt. Vi har ett gott vatten i våra dricksvattenkranar, men en god kemisk och ekologisk status i alla våra naturliga vattenförekomster är dessvärre långt borta.

Låt oss påminna om några av de vattenproblem vi sitter med här och nu: 

PFAS, de hälsofarliga och extremt svårnedbrytbara ämnena, som vi först på senare år förstått vidden av, sprids med regnvatten från brandövningsplatser runtom i landet rakt ned i de vattenförekomster som i dag ska ha god status. Naturskyddsföreningen presenterade nyligen en rapport som visar att nivåerna överskrider EU:s gränsvärden i åtskilliga vattentäkter.

Sveriges andra sjö, Vättern, har en bottenflora och fauna som till stora delar är död till följd av historiska, men också pågående föroreningar. Det handlar om såväl militär aktivitet som industrier. 

Övergödningen och den efterföljande algblomningen i mängder av våra kustvatten. Det är en fråga som visserligen fått stor uppmärksamhet, men därefter lämnats utan vidare åtgärder. I stället har en lösning blivit att kemiskt fälla ut fosforn och därmed cementera problemet på botten. Där syns det inte men finns kvar under överskådlig tid.

Fiberslambankar utanför tidigare och nuvarande massa- och pappersbruk. Dessa är fulla av syreförbrukande ämnen och ibland även kvicksilverföreningar. Bankarna lägger en död hand över sjöar och kustvatten på hundratals ställen i Sverige. 

Som om det inte vore nog så agerar tillsynsmyndigheterna alldeles för ofta ”snällt” i kontakter med industriföretag. Åtskilliga exempel finns på att myndigheterna backat från krav, trots att det finns teknik som löser problemen. Ekonomin och företagsintresset vinner alltjämt. 

Sverige är i en europeisk jämförelse inte alls något föregångsland när det gäller hushållning med vatten eller att ställa tuffa utsläppskrav. Vi har blivit bekväma i inställningen att vattnet är en oändlig resurs. Föroreningar i vattnet har inte spelat så stor roll, för vi har alltid kunnat ta nytt, någon annanstans ifrån. Den inställningen håller inte längre. 

Vad är då lösningen enligt Vattenmyndigheterna? Jo, att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för perioden 2021 - 2027. Vän av ordning undrar på vilket sätt hundratals sidor med administrativa åtgärder, vilket hittills under 20 år inte gett avsedd effekt, nu plötsligt skulle göra att vi faktiskt kommer i mål.

Risken är att vi bara göder en byråkratisk kvarn som fortsätter att producera planer och program utan att ta itu med de verkliga problemen. Ska vi någonsin uppnå en god vattenkvalitet krävs det i stället handling nu.

Martin Ragnar,
docent vid KTH och vd för vattenteknikföretaget Axolot Solutions

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.