Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Rädda strömmingen i Östersjön och på tallriken

Det är bra att riksdagen nu har beslutat om att se över trålgränsen för trålfartyg över 24 meter för att skydda strömmingen, och att Havs- och vattenmyndigheten, HaV, föreslår samma sak. Men för att det ska fungera måste Sverige ligga på om att få till förändringen i EU, skriver skärgårdsregionrådet Gustav Hemming (C) och ger även andra förslag.

Publicerad: 20 april 2022, 06:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Gustav Hemming (C), skärgårdsregionråd, vill att fiskodlarna ska tvingas redovisa varifrån fodret kommer.

Foto: Linda Jacobsson


Strömmingen i Östersjön är akut hotad på grund av att jättetrålare tillåts rensa havet på strömming, sill och skarpsill till de danska djurfoderfabrikerna. Nu måste våra nationella politiker ta krafttag både i EU och i Sverige genom de verktyg vi själva kontrollerar, för att flytta ut trålgränsen och begränsa det storskaliga trålfisket. Om inte för strömmingens eller våra lokala fiskares skull, så för att vi ska kunna njuta av laxen på tallriken med gott samvete.

Sverige och EU har misslyckats med sin fiskepolitik i Östersjön. Det är strömmingen och laxen på våra tallrikar tydliga exempel på. Strömmingen kommer oftast från ett traditionellt, småskaligt och hållbart kustfiske som nu i allt större utsträckning kollapsar under trycket av det industriella storskaliga trålfisket som göder den odlade laxen. Merparten av strömmingen blir nämligen till fiskmjöl som laxen matas med. Det är en tragisk utveckling. 

”Merparten av strömmingen blir nämligen till fiskmjöl som laxen matas med. Det är en tragisk utveckling.”

EU:s fiskepolitik gynnar tyvärr bara det storskaliga industrifisket, med stora negativa konsekvenser, både för fisken i Östersjön och för våra småskaliga lokala fiskare längs kusterna. Till exempel valde EU förra året att introducera en 80-procentig ökning av strömmingsfisket i Bottenhavet, vilket ledde till att strömmingen nu är akut hotad och nästan helt har försvunnit från kustfiskarnas nät. 

För inte så länge sedan fångades den mesta strömmingen i Östersjön av mindre båtar, som ägdes av lokala fiskare som bodde på öarna och i samhällena längst kusten. I dag fångas merparten av strömmingen av enorma trålare som dammsuger havet på fisk. Men trots jättetrålarnas enorma fångster har strömmingen inte hamnat på våra tallrikar. Den skickas i stället till Danmark där den mals ner och blir till fiskfoder för den odlade laxen.

Det här får dramatiska konsekvenser för fiskebestånden i Östersjön, och riskerar att helt dra undan mattan för våra lokala småskaliga fiskare som inte längre får någon fisk i sina nät. Med de lokala fiskarna försvinner inte bara en bransch, utan hela förutsättningen för att vi ska kunna ha färsk fisk på bordet. 

Det är bra att riksdagen nu har beslutat om att se över trålgränsen för trålfartyg över 24 meter för att skydda strömmingen, och att Havs- och vattenmyndigheten, HaV, föreslår samma sak. Men för att det ska fungera måste Sverige ligga på om att få till förändringen i EU, eftersom det är där besluten om regler och fiskekvoter tas. Vi bör också i alla beslut verka för försiktiga kvoter och en begränsning av det storskaliga trålfisket i Östersjön. 

”För att det ska fungera måste Sverige ligga på om att få till förändringen i EU”

Det borde inte heller vara upp till oss konsumenter att agera detektiver för att ta reda på vilken fisk vi kan köpa till påskbordet med gott samvete. Därför bör Sverige också arbeta för att fiskodlarna ska tvingas redovisa varifrån fodret kommer, genom tydlig märkning av fisken.

Sverige kan inte ensamt ändra EU-lagstiftningen, men våra nationella politiker måste göra vad de kan. För strömmingen i havet och på tallriken. 

Gustav Hemming (C),
skärgårdsregionråd

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev