Replik: ”S duckar effekterna av föregångslandspolitiken – höga el- och drivmedelspriser”

Som vanligt skapar vänstern, i brist på egna idéer, nya politiskt färgade uttryck. Ett exempel på detta är att vi i Sverigedemokraterna skulle föra ett ”kulturkrig mot klimatet”, vilket framgår av inlägget av Daniel Vencu Velasquez Castro (S) i Aktuell Hållbarhet den 31 mars.

Det är en fascinerande socialdemokratisk tanke, av många skäl. För det första bestäms inte världens klimat av Sverige, ännu mindre av ett enskilt politiskt parti. Låt det sjunka in nu att Sveriges territoriella utsläpp står för mindre än en tusendel av de globala utsläppen av växthusgaser. Av dessa svenska utsläpp tas ”cirka 86 procent” upp av våra växande skogar (Lulucf-sektorn), enligt en aktuell rapport från riksdagens utredningstjänst, med reservation för att siffran kan variera lite år från år.

I den här debatten är det uppenbart att Socialdemokraterna anser att alla projekt som på vaga grunder kan beskrivas som ”grön omställning” utgör någon slags unik möjlighet att slösa pengar eller pådyvla medborgare och företag skatter som gör mer skada än nytta. Ingen kritik tillåts.

I denna anda drev Socialdemokraterna fram världens högsta reduktionsplikt för diesel. Just nu är den 30,5 procent, vilket har höjt priset med flera kronor per liter, tvingat åkare i konkurs och återigen pressat Sveriges tåliga lantbrukare till ruinens brant.

Reduktionsplikten har höjt priset med flera kronor per liter, tvingat åkare i konkurs och återigen pressat Sveriges tåliga lantbrukare till ruinens brant.

Vencu Velasquez Castro får gärna beskriva på vilket sätt detta utgör en spännande möjlighet som gynnar svensk konkurrenskraft. Han kan då möjligen bekräfta Socialdemokraternas linje att reduktionsplikten för diesel ska pressas upp till 66 procent 2030. Han kan samtidigt passa på att förklara om det blir någon utbyggnad av kärnkraften om S kommer tillbaka till makten. Det brukar vara lite dubbla budskap på den punkten. Eller inga budskap alls på sistone.

Sen var det något om att jag inte var en tillräckligt entusiastisk anhängare av Hybrit-projektet i Norrland. Låt mig då be Daniel förklara varifrån han ska få fram motsvarande Finlands hela elproduktion (drygt 80 TWh per år). Det är nämligen vad som behövs för att tillverka den vätgas som krävs när Hybrit är fullt utbyggt. En annan fråga är hur elbehovet kommer påverka priset och därmed övriga företag i regionen?

Det finns en utbredd uppfattning om att hela världen håller andan och tittar på just Sverige, en sorts storsvensk nostalgi från fornstora dar, nu i en ny tappning som humanistisk och grön stormakt. Men detta med att Sverige ska rädda klimatet är en slogan som är till för hemmapubliken, ett retoriskt trick att få folk att acceptera höga skatter och dyra bränslen.

Förleds inte att tro att Sverigedemokraterna förespråkar ett svenskt beroende av fossila bränslen.

Förleds inte att tro att Sverigedemokraterna förespråkar ett svenskt beroende av fossila bränslen. Vi står egentligen ganska nära andra partier i riksdagen på den punkten, med förbehållet att vi av och till tar oss friheten att ifrågasätta orealistiska tidsplaner och direkt dyra och felaktiga satsningar. Detta väcker som oftast tyvärr bestörtning när vi säger att kejsaren är naken. Men vi brukar få rätt till slut.

Med Socialdemokraterna vid makten lades flera kärnkraftsreaktorer ned. Det var viktigare att ge köttben till Miljöpartiet än att säkra planerbar elproduktion till svensk industri, en för svenskt näringsliv skadlig inställning. I kontrast till detta har Tidö-partierna satt igång en satsning på ny kärnkraft, vilket i högsta grad kommer att underlätta arbetet med elektrifiering längre fram.

Så mycket för vårt påstådda ”kulturkrig mot klimatet”.

Jessica Stegrud
Riksdagsledamot (SD), ledamot i näringsutskottet

Läs artikeln som Jessica Stegrud svarar på:
”Regeringen dansar efter klimatförnekarnas pipa – kommer ni ta ansvar för klimatet?”