Snabb klimatomställning kräver bred delaktighet

I Sverige är inte klimatskeptikerna problemet. De är få och marginella och vi andra har kommit för långt kunskapsmässigt för att låta oss påverkas särskilt mycket av de som inte tror på samlad vetenskap. Dessutom blir klimatförändringarna mer och mer påtaglig för fler personer. 

Problemet är i stället de som försvårar för oss som samhälle att gå från tanke till handling. De som drar på sig gula västar, startar bensinuppror, drar i gång en lokal namninsamling eller insändarstorm mot dyrare fossila drivmedel, vindkraftverk, vegetarisk dag i skolan eller något annat som kan upplevas provocerande och kanske hotar den egna vardagen. Men också de som vill medverka, men tycker det är för krångligt att källsortera, svårt att boka en tågresa i Europa eller som omöjligt kan känna sig mätt utan rött kött på tallriken. 

Det är dags att ta med alla i processen. Vad vill vi? Vad vägrar vi? Vad känns lätt, svårt, självklart och omöjligt? Var går gränsen för vad vi kan uppoffra – och vad känns inte ens som en uppoffring? 

Kring allt detta vet vi för lite. Det finns studier, forskningsrapporter och förstås beteenden vi kan identifiera i butik, vid materialåtervinningen och i människors handlande, samt en störtflod av opinionsundersökningar – men många av dem här är avgränsade och har ett specifikt syfte som inte är att neutralt säkra kunskap om vad medborgarna tycker. 

Hela Finlands vuxna befolkning har nu fått en enkät från finska staten, om landets framtida miljöpolitik. Under en månad ska de besvara vardagsrelaterade frågor om transport, boende och mat. Den finska tanken är dubbel: 

Dels får beslutsfattarna ett bättre underlag för hur en effektiv klimatpolitik ska utformas framgent – med en mix av piska och morot, nudging och förbud. Dels skapar ämnena och frågorna i sig ett klimatengagemang och en diskussion – just när vi kan lyfta blicken från pandemins mest akuta fast och blicka framåt och sätta klimatet på dagordningen. 

Genom att svara på enkäten är finnarna med och skapar lösningen och identifierar åtgärder som kan minska utsläppen både effektivt och rättvist – då att omställningen bara tar fart om den upplevs som just rättvis. Vad som är rättvist är subjektivt – du och jag är säkert inte helt eniga, oenigheten är stor mellan generationer, olika delar av världen, inkomstskikt och familjeförhållanden. Därför är det så värdefullt att få många att svara på frågan utan någon annan agenda än att klimatmålen ska nås.

I den finska enkäten listas åtgärder som deltagarna får klassificera som acceptabla eller inte, och den som vill kan komplettera med personliga åsikter. Genom detta upplägg får fler känna sig viktiga och lyssnade på – samtidigt som de styrande i Finland binder sig vid rodret; tar de inte till sig svaren, tappar de i förankring, trovärdighet och genomförbarhet.

Konceptet med att fråga befolkningen kompletterar hur FN:s utvecklingsprogram UNDP nyligen genomfört den största undersökningen hittills om inställningen till global uppvärmning; ”People´s climate vote”. Den visar tydligt att klimatet är en viktig fråga. I undersökningen deltog 1,2 miljoner människor från 50 olika länder. 64 procent av de tillfrågade anser att vi befinner oss i ett klimatnödläge. Hela 69 procent av de under 18 år och 79 procent av de unga svenskarna instämmer om detta. När denna undersökning kompletteras med fördjupade nationella undersökningar, har vi en solid grund att stå på för att utforma både kraftfull och långtgående klimatpolitik. 

Oavsett vad du äter till middag, hur dina transporter ser ut eller vad ditt arbete går ut på så kommer din vardag att förändras när vi ställer om i linje med Parisavtalet. De svenska klimatmålen och de mål som kommuner och företag har satt förutsätter förändring och omställning. Vad ser du fram emot? Vad vill du inte vara med om? Vilka klimatrelaterade frågor är viktiga för dig? Hur tycker du Sveriges klimatpolitisk borde se ut i morgon? Några av oss är redan med och påverkar så gott vi kan, men vår tids stora ödesfråga förtjänar ett mycket bredare deltagande.

”Vill de något så får de väl höra av sig”, kan man tycka. Och just det bör politiken göra. Det är dags att våga fråga.

Mattias Goldmann
hållbarhetschef, Sweco

Malin Lindelöf
retorik-intern, Sweco