Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag02.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Snart tvingas svenska företag respektera mänskliga rättigheter – EU lagförslag väntas 2021

Nästa år kommer EU-kommissionen presentera ett lagförslag om företag och mäskliga rättigheter, som tvingar företag att arbeta systematiskt för att se till att man inte kränker mänskliga rättigheter. Civilsamhället applåderar utvecklingen och ledande företag som H&M Group, Ericsson och Telia Company inser fördelarna och vill stänga dörren för oschyst konkurrens.

Publicerad: 18 November 2020, 13:19

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Mattias Iweborg, vd och Sandra Atler, människorättsjurist, Enact Sustainable Strategies


Det är knappt tio år sedan Förenta Nationerna antog de så kallade Vägledande principerna om företag och mänskliga rättigheter. Principerna består av ett antal rekommendationer som företag kan välja att efterleva för att på så sätt ta ansvar för mänskliga rättigheter, utöver vad som krävs i befintlig och ofta mycket begränsad nationell lagstiftning.

FN:s dåvarande specialrapportör John Ruggie som ledde arbetet med principerna avrådde från att ta fram en internationell lagstiftning. Många avfärdade då även helt och hållet idén om lagstiftning på nationell nivå som något onödigt. Man argumenterade för att företag behövde få tid att implementera principerna i egen takt och att den frivilliga vägen skulle få större effekt än tvingande lagstiftning.

Nu knappt tio år senare vet vi bättre. Visst har mycket hänt, men ”fri vilja” har inte lyckats förmå ens en bråkdel av världens företag att ta ansvar för sociala konsekvenser av den egna verksamheten. Bland världens största bolag är bilden av vad man lyckats åstadkomma på egen hand tvärtom skrämmande.

Den största årliga mätningen görs av Corporate Human Rights Benchmark. De rankar företags förmåga att respektera mänskliga rättigheter i ett antal olika avseenden som policy, process och hantering av risker. Den senaste mätningen redovisade sina resultat så sent som den 16 november i år och fokuserar på världens 229 största globala företag i fem högrisksektorer, jordbruk, kläder, utvinningsindustri och tillverkning av ICT-produkter, bilar.

Av dessa får nära hälften inga poäng alls för human rights due diligence. Det betyder att man inte har någon process för att identifiera eller hantera människorättskränkningar kopplade till den egna verksamheten. Detta trots att det är uppenbart att textilarbetare i många delar av Asien inte har en lön som det går att leva på, att gruvindustrin i Latinamerika förorenar land, vatten och gör människor sjuka och att IT-utrustning som säljs till diktaturer används för att blockera internet eller spåra oppositionella.

Nu kommer dock åtminstone företag med europeisk bas att tvingas arbeta systematiskt med mänskliga rättigheter. Det innebär att de måste identifiera och hantera risker kopplade till människor så att situationen för de drabbade förbättras. Bolag kan också tvingas att avsluta affärsrelationer eller avstå från affärer om risken för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter är för stor. 

Ledande företag bland andra H&M Group, Ericsson och Telia Company har skrivit under ett brev där man uttrycker stöd för EU kommissionens initiativ till lagstiftning på området. Totalt 26 internationella undertecknare anser att bindande krav kan bidra till konkurrensmässigt lika villkor och öka juridisk förutsägbarhet. En lag på EU-nivå kan också, menar brevförfattarna, både främja engagemang och effektivitet i arbetet med leverantörskedjan. Inte minst behovet av harmonisering är förståeligt. 

Att som multinationellt bolag behöva efterleva 10 länders lagstiftning på samma område – i stället för en gemensam EU lagstiftning – är förstås oerhört resurskrävande. Men mycket är fortfarande oklart. Vad exakt kommer lagen att innehålla? Handlar det främst om rapporteringskrav, processkrav för riskhantering eller en omvänd bevisbörda för människorättsanklagelser? Kommer små och mellanstora företag behöva göra lika omfattande human rights due diligence, HRDD, som stora bolag? Vilken form av juridiskt ansvar kommer instiftas? Hur ser sanktioner ut? Hur många led måste man ha koll på, i leverantörs- och kundled? Kommer människor i utvecklingsländer nu enklare kunna dra företag inför svensk allmän domstol?

Några saker vet vi trots allt. Det kommer en lagstiftning från EU. Lagen kommer kräva att företag genomför HRDD och fokuserar på risker gentemot människor. Europaparlamentet har presenterat ett utkast till ett direktiv som är ganska långtgående och diskuteras livligt. Kommissionen genomför nu en publik konsultation där man frågar företag och andra hur man ställer sig till en sådan här lag.

Kommissionen förefaller försöka använda ett snabbspår för att få en lag på plats. Det skulle i så fall innebära att en svensk lagstiftning kan komma på plats om två till tre år. Kärnan i de förslag och testballonger som kommit från parlament, expertorganisationer och civilsamhälle är centrerad runt kravet på HRDD, som innebär att varje företag som omfattas av kravet ska:

• känna till vilka människorättsrisker som verksamhet och värdekedja medför;
• hantera dessa risker, och prioritera de risker som är störst för människor – inte företaget;
• ha en dialog med sina intressenter – i synnerhet de som drabbas negativt av verksamheten;
• ha en process för att ställa saker till rätta om något går fel.


Lagen kommer med stor sannolikhet att slå fast att bolagsstyrelsen har det yttersta ansvaret för ett företags arbete med mänskliga rättigheter. Vad den svenska regeringen gör eller inte gör spelar inte längre så stor roll. Bollen är i rullning och i Bryssel och Strasbourg ligger ribban högt.

Svenska företag har däremot ett val. De kan välja att vänta och se och låta sig bli överraskade av de nya kraven när de kommer. Då kommer de sannolikt att behöva förändra arbetet med sina leverantörskedjor, köpa kostsam juridisk rådgivning för att i sista stund hantera den nya situationen och ägna dyrbar ledningstid åt dialog med investerare och lagstiftare. Samtidigt kommer de som väntar att framstå som senfärdiga i medarbetares, kunders och allmänhetens ögon.

Det andra alternativet är att i likhet med föregångare som Ericsson, H&M Group och Telia Company välja att ligga före regleringsvågen. Företag som väljer en proaktiv väg bygger redan nu system för att identifiera och hantera riskerna i den egna verksamheten. Det kommer både att bespara dem tid, pengar och skandaler, och minska mänskligt lidande. 

Mattias Iweborg,
vd, Enact Sustainable Strategies

Sandra Atler,
människorättsjurist, Enact Sustainable Strategies

 

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.