Stor risk för greenwashing runt FN-mötet i Stockholm

Vi kan inte längre vänta. Vad världens ledare beslutar i Stockholm nästa vecka kommer att eka igenom historien. För att sätta stopp på klimatförändringarna och den globala miljöförstörelsen krävs direkta, ambitiösa och konkreta åtgärder!

År 1972 möttes världens ledare i Stockholm för FN:s första stora miljökonferens. Med Olof Palme och Sverige som värd antog konferensen en deklaration med löften och principer om att stoppa miljöförstöringen, samarbeta över internationella gränser och säkerställa en hållbar utveckling.

Femtio år senare kan vi se resultatet av dessa brutna löften och tomma ord. En enorm ekonomisk tillväxt för en liten del av världens befolkning har skett på bekostnad av vår gemensamma miljö och framtid. Enligt WWF har antalet vilda djur minskat med 70 procent sedan 70-talet, koldioxidutsläppen har nästan dubblerats och fem av nio planetära gränser har redan överskridits. 

Vi befinner oss nu både i en global pandemi och en planetär kris av föroreningar, förlust av biologisk mångfald och skenande klimatförändringar. För att rädda vår framtid behöver vi fundamentalt designa om våra samhällen, vår ekonomi och sättet vi lever, för att skapa en ny vision om ett hållbart liv inom planetens gränser.

Först och främst behöver vi genast lämna bakom oss det linjära köp-och-släng-samhället och forma en cirkulär ekonomi, där planetens resurser återanvänds mycket mer effektivt än i dag. Sverige bör här gå i täten under Stockholm+50 för att leda utvecklingen av en internationell färdplan mot en cirkulär ekonomi, och dessutom verka för en kriminalisering av storskalig miljöförstöring, så kallad ekocid, av FN:s internationella brottsmålsdomstol i Haag. Detta är två nyckelåtgärder för att transformera vår ekonomi och skydda vår värdefulla natur för framtida generationer. 

I stället för att faktiskt skydda naturen väljer regeringen alltså att lägga pengarna på ytterligare konferenser, ytterligare möten, och ytterligare tomma löften.

Det är med hänsyn till detta anmärkningsvärt att Sverige som värd för Stockholm+50 väljer att finansiera konferensen med miljontals kronor i neddragningar från budgeten gällande ”skydd av värdefull natur”. I stället för att faktiskt skydda naturen väljer regeringen alltså att lägga pengarna på ytterligare konferenser, ytterligare möten, och ytterligare tomma löften. Greenwashing i sin värsta form. 

Utöver detta har den senaste forskningen gjort klart att vi nu riskerar en global uppvärmning om 1,5 grader redan inom de kommande fem åren, med katastrofala konsekvenser. FN:s klimatpanel har klargjort att vi akut måste halvera de globala växthusgasutsläppen till 2030 för att ha någon chans att undvika de värsta konsekvenserna. Detta innebär att vi inte kan stötta några nya investeringar i fossil infrastruktur, någonstans. Det innebär att vi i norr måste ta vårt ansvar för global klimatfinansiering och utöka vårt stöd till omställningen i fattigare länder. Det innebär att vi inför Stockholm+50 borde samla världen kring ett nedrustningsavtal för fossila bränslen och säkerställa en snabb utbyggnad av förnyelsebar energi.

I stället sänker nu regeringen sänker skatten på fossil bensin och diesel, drar ner på det internationella biståndet och säger ja till gruvan i Gállak, rakt emot vad forskningen visar att vi borde göra. I en tid av skenande klimatförändringar, krig i Europa och växande globala ojämlikheter är Strandhäll och regeringens agerande under all kritik.

Om Sverige ska vara ett föregångsland i den hållbara omställningen måste vi visa det i handlingar, inte bara genom vackra ord och tomma löften.

Om Sverige ska vara ett föregångsland i den hållbara omställningen måste vi visa det i handlingar, inte bara genom vackra ord och tomma löften.

Som unga är vi de som kommer behöva leva med konsekvenserna av besluten som fattas, eller inte fattas, på Stockholm+50. Med 40 procent av världens befolkning under 25 år så har vi en oerhört viktig roll att spela i utformandet och implementeringen av de transformativa förslag och åtgärder som behövs för att skapa en hållbar utveckling. Detta kräver nytänkande beslutsmetoder, breddad utbildning i skolor kring miljöproblemen, mer pengar till ungdomsorganisering, skyddandet av unga miljöaktivister och ett säkerställande av ungas yttrandefrihet överallt. Vad gäller Stockholm+50 är det avgörande att vi unga som frivilligt arbetat för detta under hela det senaste året får möjligheten att göra våra röster hörda, att våra krav lyfts fram och att utfallet från mötet reflekterar den ambition som behövs för att rädda vår framtid från en planetär kollaps.

För vi kan inte acceptera fler brutna löften. Vi kan inte låta det här bli ytterligare en konferens av greenwashing och tomma ord. Vi kan inte låta ytterligare 50 år av miljöförstörelse och resursexploatering fortsätta. 

Så låt oss alla komma samman i Stockholm för att säkerställa, att när våra barn tittar tillbaka på den här stunden i 2072, kan de vara tacksamma över den värld vi lämnat efter oss. Det är dags för oss att forma vår framtid.

Björn Fondén
Del av nätverket Youth Task Force

Om författaren:
Björn Fondén är 25 år gammal och del av den globala Stockholm+50 Youth Task Force som lanserades under COP26 och leder ungdomsengagemanget inför konferensen i juni. Han har tidigare jobbat för FN:s klimatkonvention i Asien och som hållbarhetskonsult i den privata sektorn. Han läser just nu en master i Global Economic Governance and Public Affairs i Frankrike.