Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag05.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Studenter: Universitetens nyckelroll i omställningen förstärks av coronakrisen

Publicerad: 20 April 2020, 08:00

Studenter vill se lärosäten leda vägen i klimatomställningen. I rörelsen Klimatstudenterna samlas studenter från hela Sverige för att jobba tillsammans för förändring.

När politik och näringsliv är upptagna med att hantera sjukvård och konkurshot måste akademin ta ett större ansvar för att skärpa fokuset på århundradets mest omfattande kris – klimatkrisen, skriver universitetsstudenter från hela landet.


Vi studenter från 14 olika universitet och högskolor uppmanar nu Sveriges lärosäten att leda omställningen i linje med klimatforskningen och Parisavtalet. För det krävs en halvering av de egna utsläppen till slutet av 2022 och noll utsläpp till 2030. Att universiteten hittills duckat för den här uppgiften är för oss obegripligt.

Lärosätena har en unik symbolisk roll i att förverkliga klimatomställningen i samhället. Genom att agera på den kunskap de själva producerar och leva som de lär kan de göra forskningen trovärdig att följa efter. Praktiskt har lärosätena alla förutsättningar att visa vägen som partipolitiskt och religiöst obundna institutioner utan vinstkrav, berikade med kunskap och kompetens och med det uttalade uppdraget att utbilda, forska och samverka. De är rustade för att stå för ett långsiktigt perspektiv. Det perspektivet behövs nu kanske mer än någonsin.

I höstas skärpte regeringen kraven på lärosätenas arbete med att minska utsläppen, en viktig signal att ta på allvar trots något vaga formuleringar. Vi har träffat Sveriges minister för högre utbildning vid flertalet tillfällen och fått veta att det finns en förhoppning om att lärosätena ska vara de institutioner som visar vägen. Klimatstudenterna välkomnar ministerns uppmuntran, men menar att tiden är förbi för att jobba med förhoppningar om utsläppsminskningar.

Regeringen måste ytterligare förtydliga förväntningarna på universitet och högskolor - för budskapet verkar inte ha nått hela vägen fram.

Under 2019 antog 37 lärosäten Klimatramverket för universitet och högskolor. Som en följd bearbetas i skrivande stund klimatstrategier på universitet runt om i landet. Många av dokumenten kommer avgöra lärosätenas klimatarbete de kommande tio åren. Vi i Klimatstudenterna ser möjligheten att det äntligen ska komma igång en verklig omställning men får indikationer på att målen sätts för lågt och att planerna inte förses med skarpa åtgärder. Vi vill här lyfta fram tre helt centrala frågor:
Observera hur skarpa mål och åtgärder måste vara. Klimatramverket förbinder lärosätena att minska sina utsläpp i linje med 1,5-gradersmålet till 2030, men anger inte vad detta innebär i absoluta termer. När man räknat in i) rättviseaspekten, inskriven i Parisavtalet, som klargör att länder med goda förutsättningar måste minska sina utsläpp snabbare än den globalt genomsnittliga takten, och ii) försiktighetsprincipen vad gäller förväntningar på negativa utsläpp, landar man i att utsläppen måste halveras till slutet av 2022 och vara nere på noll år 2030. Om negativa utsläppsteknologier skriver IPCC: ”att förlita sig på sådan teknik innebär en allvarlig risk för förmågan att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader”.

Internationalisering får inte belasta klimatet. Tjänsteresor är enligt Naturvårdsverkets statistik lärosätenas i särklass största källa till växthusgasutsläpp. Den senaste tiden har visat vilken lågt hängande frukt resorna är. Erfarenheter av digitala möten växer. Vi ser vad som är möjligt i fråga om minskat resande. Många av lärosätenas resepolicys anger att den anställde innan hen bokar en resa ska fråga sig: ”Är resan nödvändig?” Trots det rapporterar lärosäten flera tiotusentals flygresor per år. Under en tid nu har även Folkhälsomyndigheten uppmanat oss att undvika resor som inte är nödvändiga. Plötsligt verkar ordet fått en annan innebörd. Vi förstår att vissa resor är just nödvändiga, men lärosätena måste på allvar klargöra vilka - och hur de ska göras.

Utbildning ett av lärosätenas viktiga bidrag. Ibland har våra vetenskapligt förankrade krav på utsläppsminskningar avfärdats med argumentet att universitetens viktigaste bidrag till omställningen sker genom utbildning. Vi håller med, men menar att det ena inte får utesluta det andra. Dessutom finns stort behov av åtgärder även på utbildningsområdet. UKÄ:s utvärdering (2016) av lärosätenas arbete med att främja en hållbar utveckling visade att tre fjärdedelar av dem inte lever upp till kriterierna. Lärosätena behöver alltså jobba med att stärka hållbarhetsaspekter i utbildning samtidigt som de ser till den egna verksamhetens utsläpp.

Det går att leva och verka i linje med 1,5-gradersmålet och klimatforskningen. Den internationellt erkända institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet beslutade 2019 om en sådan resepolicy. Ett annat exempel är Kevin Anderson som utan att ha flugit de senaste 16 åren har blivit en av de mest framstående internationella klimatforskarna. När det är så tydligt att det faktiskt går, varför görs det då inte av alla?

Sverige har åtagit sig att följa Parisavtalet, men satt ett nationellt klimatmål som inte lever upp till det. I en färsk rapport konstaterar Klimatpolitiska rådet att Sveriges klimatmål i sin tur inte kan nås med nuvarande åtgärder. Nu är det upp till bevis för Sveriges universitet och högskolor. Att anta Klimatramverket vara ett första steg. Härnäst måste lärosätena visa att de, till skillnad från andra instanser i samhället, även kan ta fram handlingsplaner som åstadkommer utsläppsminskningar i linje med det ramverk de antagit.

Forskare och studenter har länge pekat på lärosätenas nyckelroll i klimatomställningen. Den rollen har bara blivit än tydligare i en tid präglad av coronakris. Vi studenter vill nu se våra lärosäten visa ledarskap för att motverka en framtid präglad av klimatkaos.

Om inte universiteten tar den samlade vetenskapens besked på allvar - vilka ska?

Felicia Olsson,
Klimatstudenterna Sverige

Sandra Swartling,
Klimatföreningen - Klimatstudenterna på Karolinska institutet

Markus Barnevik Olsson,
Klimatstudenterna Lunds universitet

Hanna Smidvik,
Klimatstudenterna Sveriges lantbruksuniversitet - Ultuna

Matilda Hagstam,
Klimatstudenterna Sveriges lantbruksuniversitet -Alnarp

Jens Wickström,
Klimatstudenterna Malmö universitet

Celina Alentun,
Klimatstudenterna Blekinge Tekniska Högskola

Jonas Bane,
SMUF, Klimatstudenterna på Södertörns högskola

Johan Appelblad,
Klimatstudenterna Umeå universitet

Sara Willershausen,
Klimatstudenterna Luleå tekniska universitetet

Amanda Rensmo,
Klimatstudenterna Uppsala universitet

Björn Nordin,
Klimatstudenterna Kungliga Tekniska högskolan

Cecilia Nyquist,
SSCA, Klimatstudenterna Handelshögskolan

Phoebe Mellström,
Symbios – Klimatstudenterna på Stockholms universitet

Saga Pilblad Hjerpe,
Klimatstudenterna Göteborgs universitet

Verena Wittmann,
Klimatstudenterna Linköpings universitet

Adam Wallin,
Climate Students International Network

Dela artikeln:


Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.