Ta del av allt innehåll på Aktuell Hållbarhet
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Sverige förhalar EU:s omställning

Sverige ser sig gärna som föregångare på miljöområdet, men när EU ska bestämma regelverket för vad som är hållbara investeringar återfinns vi bland bakåtsträvarna, skriver Isadora Wronski och Carl Schlyter från Greenpeace.

Publicerad: 17 mars 2021, 10:38

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Isadora Wronski och Carl Schlyter från Greenpeace.

Foto: Greenpeace


EU:s så kallade taxonomi, reglerar vad som anses vara hållbara investeringar. Syftet är att underlätta för investerare att se till att pengarna bidrar till omställning. Saker som klassas som hållbara kan exempelvis vara energieffektivisering, solvärme eller solceller. 

När EU vill ställa krav på att skogsbruket också ska förbättras och bli mer hållbart slår Sverige bakut. Detsamma gäller hårdare krav på att biobränslen ska ha bevisad klimatnytta och att utsläpp från kalhyggen ska räknas in.

På punkt efter punkt i det ställningstagande som skickats in till kommissionen vill Sverige stoppa tuffare krav. När EU vill att endast elbilar ska kunna räknas, försvarar Sverige i stället fortsatt stöd till fordon med förbränningsmotor, så länge de använder biobränslen. När EU vill kräva att skogsbruket inte ska skada naturvärden och underminera biologisk mångfald ifrågasätter Sverige det. Till och med när EU anser att biobränslen ska klassas som en ”övergångslösning” protesterar Sverige, trots att det är just den argumentation som används för att försvara satsningar här hemma. 

EU har en så kallad avfallshierarki, där man i första hand ska undvika att avfall uppstår, sedan återanvända, därefter materialåtervinna och sist kommer alternativet att elda upp resurserna. I Sverige har både kommuner och industrier byggt fast sig i storskaliga satsningar som går ut på att elda upp resurser. När EU-kommissionen vill att investeringar ska gå till att till exempel göra textilier eller kemikalier av biomassan försvarar Sverige i stället att fortsatt förbränning ska få generösa villkor, trots alla globala och lokala miljöproblem som följer av utsläppen. Så mycket var vår cirkulära strategi tydligen värd.

Sverige hänvisar genomgående till att allt som tidigare lagstiftning tillåter ska fortsätta att ingå i taxonomin och har totalt missuppfattat syftet med den nya lagstiftningen. Det handlar om att underlätta för finansiärer och regeringar att påskynda omställningen till minskade utsläpp och bättre skydd av biologisk mångfald. 

De skogsbolag som vill fortsätta att kalhugga Sveriges skogar, elda upp dem eller elda upp ”restprodukter” från ohållbar konsumtion av engångsartiklar förbjuds inte att göra det, men tanken är att de inte ska få stöd för att fortsätta med sitt ohållbara beteende. 

Den som vill tillverka en ineffektiv gammal bil med förbränningsmotor matad med skogsråvara förbjuds inte att göra det, men ska inte få bidrag för det. Det är fullt rimligt att stöden slussas till energieffektivisering eller solvärme som både är mer yteffektivt än bioenergi och inte släpper ut en massa partiklar och koldioxid. Det är fullt rimligt att pengarna slussas till att tillverka produkter med lång livslängd och produkter som kan återanvändas snarare än att göda Sveriges ”avfalls”-förbränning.

Det är anmärkningsvärt hur Sveriges position, på punkt efter punkt följer industrins egna texter. Vid en jämförelse mellan skogsindustrins inlaga och Sveriges ser man att när inte all medias ögon riktas mot politiken låter politikerna industrins lobbyister härja fritt på miljöns, landsbygdens och konkurrenskraftens bekostnad. 

Det gynnar inte Sverige att vi låser in oss i ett hörn och ser förbränning av vår natur som framtiden i stället för att tillsammans med resten av EU satsa på omställning. Dagens skogsbruk gynnar varken skogsägare, som får dåligt betalt för sitt arbete, klimatet, miljön, sysselsättningen på landsbygden eller vår framtid som exportnation. 

Självklart innehåller även Sveriges position lovvärda initiativ som, exempelvis, att flytta transporter från vägar, men vi är inte de föregångare i omställningen vi borde vara. Sverige har goda förutsättningar att gå före med både solenergi och energieffektivisering, hållbart trähusbyggande och nya cirkulära affärsmodeller. Det är dags att gå från en ekonomi baserad på dominans och kontroll över naturen till samexistens och respekt med den.

Isadora Wronski
Sverigechef Greenpeace

Carl Schlyter
kampanjledare Greenpeace

 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Håll dig uppdaterad med vårt nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.